Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Beror på...

Skrivet av Jullan m Olle o mössan v25
Jag tycker det är viktigt, men jag är nog egentligen inte så dogmatisk. ELler rättare sagt, jag är så bekväm av mig att jag umgås med de som är ungefär som jag. Fast ibland önskar jag att jag inte var så konstig. Jag har alltid varit lite... tja annorlunda kanske man kan säga. Jag gillade inte att gå i en liten byskola och sen i lugna små skolor. Jag kände inte att jag passade in riktigt, även om jag hade kompisar och inte blev mobbad. Men vill man inte vara en fnittertjej, ja... då kan man känna sig lite skum.

Jag kan känna mig väldigt "okvinnlig" i typiskt kvinnliga sammanhang. Hade nog inte gillat min föräldragrupp om det inte varit för en tjej där som var mer som jag.

Men å andra sidan har jag inte gått så långt att jag kollat dagis och så innan O började där. Klart att vi var där innan han började, men bor man på landet så finns det inte så många dagis att välja på. Men vi har tur med vårt dagis. Dessutom är det ett ovanligt dagis så till vida att av 6 personal är det tre män och tre kvinnor. På Olles avdelning är det faktiskt två män och en kvinna. Så på det viset är det ju så jämställt det kan bli.

« Tillbaka till trådstarten