om tillväxthormon

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Pernilla B
om tillväxthormon
Tillväxthormon påverkar inte bara längdtillväxten utan även välbefinnandet. Med för låg tillväxthormonnivå kan man få problem med både inlärning och koncentration, man är tröttare än "normalt" osv. Aptiten påverkas liksom blodsockret. Tillväxthormonet hjälper också kroppen att bunkra blodsocker så man klarar sig utan mat under natten. Allt detta gör att till och med vuxna med för lågt tillväxthormon numer får sprutor, även om de slutat växa. Det är skelettets tillväxt som påverkas och alltför låga nivåer kan ge problem med detta längre fram, med värk etc. Det handlar alltså inte bara om hur lång er son blir i vuxen ålder. Prata med doktorn igen om detta. Gabriel har ju inte total brist, men han kommer garanterat att påverkas positivt om han börjar med tillväxthormon. Jag har en kusin som fick börja med tillväxthormon i tidiga tonår pga att hon var så liten och man upptäckte gh-brist hos henne. Hon växte 10 cm mer än den beräkning som gjordes. Men det allra största plusset var att hon började prestera mycket bättre i skolan. Hon orkade koncentrera sig och kunde helt plötsligt lära sig mycket mer. Sorgligt att hon inte fick medicin mycket tidigare än så, för tyvärr hann hon aldrig riktigt ikapp. Tove har som sagt total brist. När hon föddes uppdagades efter 2,5 vecka att hon hade total brist på sköldkörtelhormon (som påverkar ämnesomsättningen), men sköldkörteln var helt okej. Då gjordes magnetröntgen på henne och då såg man att Toves främre halva av hypofysen helt fattas. En missbildning sen fosterstadiet. Tove har därför total brist på skölkörtelhormon, kortison (stresshormon) och tillväxthormon. Hon medicineras med detta flera gånger/dag. I tonåren tillkommer även könshormon. Vi, och hon, har vant oss vi denna medicinering som kommer att vara livslång. Hypofys finns "på burk" och det är vi tacksamma för. Tove kommer få ett normalt liv tack vare det. Hon är 3 år idag. Vad det gäller sprutorna har vi en pennspruta (typ insulinspruta) med 5 mm-kanyler. Vi sticker henne i rumpan varje kväll innan läggdags. Man kan sticka i alla fettpartier, men just nu är rumpan fetast på henne, fniss. Plus att hon inte ligger still och det är lättast att hålla henne still liggande på mage. Men hon är inte ledsen och gråter, hon har vant sig. Sticket känns knappt, men ibland kan man hamna mitt i en nerv och då känns det litegrann. Jag provstack på mig själv innan jag började sticka henne vid ca 1 månads ålder. Läs mer om Tove: www.hypophysis.net/Tove
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv