Jag har den stora äran

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Jämställd pappa
Jag har den stora äran
att ha ett barn som var tidig med allt och ett som är jättesent med det mesta. Sonen pratade jättetidigt, Talade om på IKEA när han var under ett år att "pappa! måste kissa!" varpå vi sprang till toa (även om han hade blöja och kissade). Han har varit tidig med läsning, skrivning och matte har han oförskämt lätt för. Det går att förklara höstadiematte för honom trots att han bara går i trean. Vad är roten ur etc. är frågor som han ställer. Dottern som går i ettan har svåt att förstå vad + och - egentligen står för. Sen att hon får ihop att familjen Svensson och vi blir tillsammans 7 är en helt annan sak. Sonen har tyvärr inte stimulerats så mycket som hans skulle ha behövt (och då skall ni veta att vi ligger i). Det som är risken är att han tröttnar varför anstränga sig när man bara genom att läsa veckans ord kan stava dem korrekt osv. Dotterns dilemma är att hon kan få taskig självkänsla om vi inte hanterar hennes situation rätt. Å andra sidan när väl det lossnar så kommer hon veta att hon alltid kan ta sig igenom jobbiga saker (träning, inlärning mm) och vet att om man bara kämpar så bryter man igenom. Vår utmaning som föräldrar är att sätta sonen i situationer så att hans känner att han gör en prestation som han är stolt över (bygga självkänsla) istället för som nu att han känner att han inte gör en ansträngning vad gäller skolan. För oss innebär det egenundervisning i engelska och matte samt svenska i samråd med skolan. Vår dotter bygger vi självkänslan hos genom att fokusera kring det hon känner passion för. Dans, hästar, konst mm.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv