Ang: mera sjåp

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Marcus "Elwin" Björs
Ang: mera sjåp
"jo visst, i verkligheten, om någon hotar mig eller mitt barn så tar jag till våld, om jag inte tror mig kunna prata mig ut situationen." Vissa tycker det är spännande med sådana situationer på film, i böcker, i serier (Som de för övrigt debatterade för några decenier sedan, då du antagligen var barn) och i teater, så varför inte i digitala spel? De är ju också ett medium, vare sig du vill eller inte. Det är ju en interaktiv film! Det är väl subjektivt, fast jag tycker att seriöst våld skall inkluderas i dramatiska berättelser, vare sig det är en bok, serie, film eller dataspel. "men HUR kan det tillföra något i barns liv att på låtsas skjuta folk på dataskärmen?" Beror helt på vilken situation det är. Du lär ju hålla med om att ondskans ledare Kaos som motiverar sina handlingar låter betydligt bättre än en gangster som springer runt och pissar på folk och mördar poliser (Ja, det finns faktiskt ett sådant spel). Skall vi ta de "våldsamma spel" som jag spelar och jämföra mot de som du bara verkar se? Chaos från Langrisser (Fritt översatt): "Jag skapades inte för ingenting. Det är tack vare er människor jag existerar. Så länge krig existerar så existerar jag. Mitt syfte har förblivit att försätta världen i kaos. Det är så att mänskligheten endast kan lära sig från sina misstag genom att uppleva ett rejält helvete. NI HAR ER SJÄLVA ATT SKYLLA FÖR MIN EXISTENS!!" Valfri karaktär i Counter Strike: "Gurrgll" "Bööhhhh" "FIRE IN THE HOLE!!", "TERROISTS WIN!". Där har du min förklaring till varför våld kan vara bra till spel. Chaos motiverar sitt mördande med att det krävs för att världen skall evolvera och inse att krig bara leder till katastrof och på sätt inse att fred är det enda alternativet, medan motparterna, Imperiet vill ena kontinenten till en enda stat för att försäkra fred, medan rebellerna vill att varje del skall få bestämma själva, utan envåldshärskarvälde. Spelet jag talar om nu är ett strategirollspel som släpptes till Super Nintedo 1995. Stridssystemet var inte advancerat, utan enkelt för att inte avskräcka människor att spela, medan handlingen var spelets hjärta, och det gick dessutom att gå sin egna väg. Det är sådana handlingar som dessutom får en att tänka. Jag tycker det behövs fler filosofer i dagens samhälle, både unga och gamla. Om nu barn och ungdomar föredrar dataspel och TV-spel framför böcker och äldre filmer, varför inte baka in de budskap som fanns i de gamla verken i det nya mediet? Det fungerar i Japan, så jag förstår inte varför det skulle fungera i Sverige? Kanske det beror på att för många av oss bara bryr oss om det som kommer från det stora landet i väster? Och nu menar jag inte Norge. De spel du tar upp har detaljerat dödande i centrum utan någon som helst anledning, det kan jag hålla med om, men varför innehåller inte dessa spel några som helst kulturella inslag? Det kanske beror på att ingen bryr sig om att dela med sig sina synpunkter till speltillverkarna. Det hjälper inte särskilt mycket att gnälla om det på ett forum, i alla fall. "jag tycker det vore bättre med spel där man uppmuntras att samarbeta och lösa konflikter med hjärnan istället för med vapen eller händerna." Självklart, men det är ju bara en ingrediens till ett bra spel. Jag tror inte att Tetris, trots att det är ett väldigt omtyckt spel av den äldre generationen, skulle uppskattas så jättemycket av dagens ungdomar. "det tycker jag eftersom jag tycker att konflikter i verkligheten inte ska lösas med våld, så tycker jag ju inte att konflikter på dataskärmen heller ska lösas med våld." Nej, men man kan ju inte neka till våldet i samhället? Istället för att predika om att våld, kan du istället ge en mer realistisk bild och försöka förklara varför människor är våldsamma. Det är bättre att försöka förstå situationen istället för att få ett nekande "ajabaja". Man måste göra barnen medvetna om konsekvenserna, både på kort och lång sikt, och det tycker jag är både föräldrarnas och samhällets skyldighet att göra. Därför är det ju ett starkt plus om spelen kunde vara mer berättande, utan att vara som alla moraltanter. Jag är emot våld, självklart, fast man måste vara realistisk också och fundera på hur man förhindrar människor att fara så illa att de börjar skada andra.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv