Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack för intressant inlägg

Skrivet av Läraren
Det gör ingenting alls att ditt inlägg blev långt. Det var mycket intressant och tankeväckande att läsa.

Ja, ALLA barn har rätt till att få utvecklas optimalt i skolan. Det stämmer också att många barn krymper och slutar att utvecklas om ingen har några förväntningar på dem, om ribban alltid sätts för lågt.

Det jag dagligen ser är en diskrepans mellan vision och verklighet. Visionen är att alla barn blir sedda av sin lärare och att de får undervisning utifrån deras nivå. Att läraren ser vilka saker som får alla dessa olika barn att nappa och bli nyfikna på att lära sig mer.
Jag tror inte att någon lärare vägrar skriva under ovanstående vision. Man blir lärare just för att man tycker om att se barnens intellekt och nyfikenhet växa, man vill att de ska utvecklas och se deras glädje när de behärskar mer och mer av sin hjärna och därmed sin omvärld.

Men vad händer när man kliver ut i verkligheten med sin lärarexampen i handen? Ingen var väl missat den skoldebatt som pågått på sistone? Alla vackra visioner och tjusiga mål går i tusen bitar när man står framför sin klass, som kan variera mellan 20 och 30 barn. Har man otur så har man en fullständigt heterogen klass med barn som ligger på fullständigt skilda utvecklingsnivåer. Du är ensam. Ibland kan du ha en assistent som är där för att något barn överhuvudtaget ska kunna fungera i skolmiljön. Ibland kan något eller några barn ha några timmar i veckan hos specialfröken. I lågstadiet har de i regel fler timmar, i mellanstadiet kan de i värsta fall bli helt utan trots att behovet ökat snarare än minskat.

Så: kliv i mina mockasiner en liten stund. Stå framför dessa barn med vitt skilda behov. Kanske finns det inga böcker alls mer än skrivböcker. Det är ingen nackdel i sig, men kräver många fler timmars förberedelser jämfört med "färdigt" material så som man långt oftare använde sig av förr.
Du har Pelle och Lisa som knappt kan läsa och skriva, du har Olof och Anna som ligger i på en nivå som årskursen över eller mer. Däremellan ett vitt spann av barn som ligger någonstans mitt emellan dessa ytterligheter.
Du är ensam i klassrummet, ensam om att planera gruppens aktiviteter (för det rör sig fortfarande om en grupp du har hand om) och dessutom planera vars och ens individuella utveckling.

Fakta:
Vad gäller personliga möten så har läraren exakt 8.8 minut per barn och dag om man fördelar veckans timmar på 25 barn (har tagit bort gymnastik, slöjd och musik som klassläraren kanske inte alltid har hand om). Då har jag inte heller dragit bort den tid som går åt för gemensamma genomgångar och andra aktiviteter man gör tillsammans och inte en och en. I verkligheten kanske det rör sig om mindre än 5 minuter per barn och dag. Vissa barn kräver mer uppmärksamhet och "tar" minutrar av andra, så vissa elever kanske inte får mer än ett och annat ögonkast vissa dagar.
Vad gäller planeringstid: den arbetsplatsförlagda tiden går i mångt och mycket åt till konferenser och arbetslagsmöten (inte alltid önskade av lärarna själva), utöver detta har man i snitt två timmar per dag i förtroendetid då man kan sitta och planera sitt arbete. Fördelar jag denna tid på 25 elever så blir det 6,7 minuter per dag att planera för de enskilda eleverna. Tid går även åt till att planera övergripande mål samt gruppaktiviteter, så den enskilda elevens tid är i verkligheten än mindre.

Där har ni lite av orsaken till att lärare arbetar bra mycket mer än den tid de får betalt för (det är inte många arbetsgivare som betalar ut övertid), dels har ni nyckeln till varför de vackra målen och visionerna är svåra att genomföra.

Det skulle gå att utföra det skollagen och styrdokumenten i övrigt ålägger skolan och läraren,

OM tid gavs för lärarna att planera enskilda elevers utveckling.
OM det fanns fler lärare i skolan.
OM det fanns möjligt att nivågruppera vid behov, vilket kräver fler lärare i skolan, samt en skola som är byggd med grupprum så att de olika grupperna har någonstans att ta vägen.

Så är det inte för det mesta. Därför strävar lärarna på så gott de kan, de prioriterar, (vilket är en

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv