Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Usch vad jag känner igen mig

Skrivet av marib
sedan pojkarna var yngre, man fick överleva dag för dag.
För OSS blev separatioen lösningen på problemet. Vi delade helt enkelt på dem. Inte från början men när älsta barnet började hamna i dåligt sällska + att det var ständiga krig. OCh då menar jag inte syskongnabb i vanlig mening utan strider med blodvite och stryptag.
Det _blev_ bättre och nu för tiden kan de _nästan_ umgås nåja... vi ska inte överdriva.
Be om hjälp! Ring BUP/ och Soc redan i morgon och tala om hur ni har det. Önskar jag kunde göra mera
*kramar om*

« Tillbaka till trådstarten