Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Du beklagar dig inte!!!

Skrivet av Ingrid och Josefin
Det är jättetufft att ha ett barn med diabetes. Du har dessutom ett barn till med astma. Det går inte att vara stark hela tiden. Jag tycker det är jättebra att du tagit din sorg på allvar och blivit sjukskriven för att gråta färdigt. Eller, gråta färdigt, det kan man ju inte men jag upplever det som ett sorgearbete som man tar lite i taget. Det verkar som om du sparat på ditt ett tag och därför blir det mer på en gång nu.

Jag känner igen mycket av det du beskriver. Jag kan börja storgråta när jag tänker på att min tjej ska börja skolan, hur hon ska kunna åka och bada med kompisar eller annat som är självklart för friska barn. Det kommer säkert att bli bra när den tiden kommer men nu, när hon är 3 så känns det omöjligt att förstå hur jag ska våga släppa iväg henne på något alls utan oss.

Du är inte ensam, i perioder lever man mycket som vanligt och diabetesen är en del av vardagen men så plötsligt inser man vidden av sjukdomen och allt blir jobbigt men man tar sig upp och orkar igen, det måste man ju. Men man måste få vara ledsen också, absolut!

« Tillbaka till trådstarten