Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej (långt svar)

Skrivet av Nina m Fabian-98 & Matilda-01
JAg har inte skrivit här på länge men känner att det är dags nu. Jag känner så väl igen mig i allt du skrivit de senaste veckorna. Vår son som blir 6 i december debuterade den sista maj förra året. I ett slag kändes det som om allt roligt i livet tog slut. Hur skulle vi någonsin kunna bli en vanlig familj med ett vanligt liv igen?

De första veckorna var ett stort kaos men sakta men säkert började vi hitta tillbaka till oss själva igen, det gick betydligt bättre när vi kommit hem från sjukhuset och kunde skapa våra egna rutiner.

Du skrev tidigare om hur Anton blivit låg flera gånger en dag. Åtminstone vi var väldigt rädda för känningar och låga värden i början men när vi väl lärt oss ända in i ryggmärgen hur vi skulle hantera dem så var inte de otäcka heller.

Sonens läkare sa till oss att det tar ett år att hitta nya rutiner igen och det stämmer nog ganska bra. Olika årstider och situationer kräver olika insulinmängder. Ibland, framför allt när Fabian blir sjuk så känns det som om man bara stångar huvudet i väggen i jakten på blodsocker och ketoner. Ibland förstår vi inte alls varför hans blodsocker är som det är och vet inte alls hur vi ska dosera insulinet. MEN, och detta är viktigt, däremellan fungerar livet hur bra som helst, blodsockret ligger bra, Fabian mår bra, LIVET ÄR ROLIGT IGEN OCH VI ÄR EN VANLIG FAMILJ IGEN.

Du frågade hur andra gör med lekande och godis. Fabian är ju 5 och ett halvt. Han får gå ut på gården själv, jag kollar alltid hans blodsocker före och efter ett tag hittar man mönster i blodsockret. Om Fabian har ätit och tagit insulin så kollar jag honom efter 1 och halvt timme. Ligger han då under 5-6 mmol/l så ger jag honom något att äta eller dricka. När han är hemma hos kompisar så måste han bara säga vart han går först så jag vet vart jag skall gå för att kolla hans blodsocker. DET HAR ALDRIG HÄNT ATT HAN BLIVIT FÖR LÅG NÄR HAN VARIT UTE ENSAM eftersom vi kollar honom regelbundet.
När det gäller godis så får han godispåse ungefär en gång i veckan. Då får han den efter maten och han får vanligt godis, det gäller bara att följa upp det med insulin. Fabian älskar choklad så då får han det i olika former (kexchoklad, japp, plopp). Choklad är betydligt långsammare än gelegodis eftersom det är ganska fett men vill han ha gelegodis så får han det då. Det är inte farligt om han brakar upp i blodsockret, det är ju bara att ge lite mer insulin.
På sommaren är det lättare, värmen och alla aktiviteter drar ner blodsockret så då kan man lättare ge glass och godis.

Vår sons diabetessköterska sa redan på sjukhuset att även om man måste hålla igen lite och inte äta vad som helst hela tiden så får inte livet bli tråkigt heller. Hon tyckte låga blodsocker är ypperliga tillfällen att få äta något gott. Är man på stan och blir låg så kan man ju köpa glass. Vi har alltid påsar med små kexchoklad hemma, en liten kexchoklad när han är låg är både gott och räcker ett tag. När Fabian blir låg på natten så brukar vi ge honom vanlig O\'boy, det är gott och innehåller massor av socker samtidigt som det håller blodsockret upp ett tag.

Kontentan av vad jag vill säga är att om ni ger er själva tid att hitta era egna rutiner så kommer ni snart att hitta tillbaka till det roliga livet. Vi kommer det bakslag men ju längre tiden går desto färre blir de och desto lättare blir det att hantera dem. Idag, drygt ett år efter Fabian debuterade så lever vi ett bra liv och mår bra allihop. Fabian är precis som alla andra odrägliga 5-åringar, lika vild och lika lycklig. Varken han själv eller vi mår dåligt av hans diabetes.

« Tillbaka till trådstarten