Jag har svarat på många av dina inlägg här nu, har inte varit inne på ett tag. Hoppas skolstarten går bra. Försök att vara med och berätta för alla om vad som hänt och hur det fungerar nu.
Daniel debuterade förra sommaren, sen började han ettan. Jag skrev ihop ett litet häfte om diabetes och vad det innebär, den har lärarna på skolan och använder ofta. Dessutom höll vi en lektion för hans klass och berättade om diabetes. Både barnen och lärarna uppskattade detta mycket, alla lärde sig något. Barnen fick bland annat veta att Daniel kan bli jättearg, att han kan må dåligt och svimma i värsta fall. Då bad vi dem säga till en lärare. De fick också veta att diabetes inte är smittsamt och att det inte kommer av att man har ätit för mycket godis. Vill du ha texterna jag skrivit, så skickar jag dem gärna till dig. Det är nog mitt sätt att försöka hjälpa andra "drabbade".
Daniel fick ingen egen hjälp, däremot fanns det redan en resursperson i klassen pga en annan elev. Så, de hade en extra vuxen, vilket var bra i början speciellt. Han tar inslulinet själv, men en vuxen kontrollerar alltid dosen och påminner honom. Ofta tar han blodsockret själv, ibland gör lärarna det. Det har fungerat mycket bra. Ett par gånger har de ringt från skolan (när han har haft ex mycket höga värden eller om de ska fika bullar).
Mår du inte bra av att jobba, så sjukskriv dig ett tag till. Jag var hemma i nästan två månader efter det att Daniel blev sjuk. Det är psykiskt mycket jobbigt att lära sig hantera allt det nya, att acceptera att ens barn har en kronisk sjukdom och att orka med vardagen igen.
Hoppas skol- och dagisstarten går bra!