Ingen kan begäras förstå att livet är orättvist. Kanske kan vi acceptera att det är så, men förstå kan inte jag i alla fall.
Vad svarar man på en fråga som Josefins, ja du, jag vet inte. Förmodligen biter man igen och håller inne tårarna som vill spruta ut. För inte ville man att någon skulle få diabetes. Livet är orättvist.
Jag hoppas att Josefin kan hitta andra områden där livet blir "orättvist" åt andra hållet. Som att lilla Klara inte får åka karusell, hon är för liten ännu. Eller att Klara absolut inte får ha glitterlim, eftersom hon bara äter det, liten som hon är. Helt rättvist blir det aldrig, men jag hoppas att det blir bra ändå, att Josefin inte alltid känner sig så ensam i det att hon har en jobbig sjukdom.
Sköt om er! |