Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag med!

Skrivet av Z
Jag har inte ens sett mig själv som rökare, började feströka först när jag var 21-22 (!), rekord?! :-) Men feströkandet gick till cafépuffande och sedan efter jobbetcigg... Nu har jag och sambon som är vardagsrökare bestämt oss för att sluta. Speciellt som vi är i faggorna att skaffa barn och då känns det verkligen inte sunt att röka. Men jag saknar mina cigg, hehe! Jag rökte ju aldrig mer än 2-3 cigg om dagen och känner att "jaja NÅN last ska man väl få ha ändå". Men hjärnan säjer ju annorlunda. Det är som om mitt rebelliska jag tycker om att röka. Konstigt va?!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv