Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sexlöst förhållande

Skrivet av Per
En liten undran och tanke där bakgrunden är en form av frustation. Jag lever i ett härligt familjeliv och ett bra förhållande men min fru har valt (ej i samtycke) att leva utan sex. Vad ska jag göra? Min moral säger mig att jag inte ens ska drömma om en älskarinna som i samförstånd träffas på samma villkor. Min frustration över sexlöshet kan dock riskera att förhållandet tar slut. För mig känns livet håglöst utan sex. Min fru förstår inte mina känslor och skulle se ett sexförhållande på sidan av som otrohet.

Jag vet inte vad jag ska göra. Leva i celibat resten av livet? Träffa en älskarinna som lever på samma sätt som jag? Eller skilja mig trots att familjelivet i övrigt är väldigt bra.

Är det någon som har samma erfarenhet eller är det några som bara vill kommentera och dikutera?
Svar på tråden: Sexlöst förhållande

Varför

Skrivet av  Maria
vill hon inte ha sex?

Hur ser arbetsfördelningen ut hemma hos er? Kanske är din fru så slutkörd så att hon inte orkar? Hur gamla är barnen? Hur skulle det vara om ni spenderade en dag eller helg tillsammmans bara ni två? Så att ni fick koppla av lite tillsammans? Kan ni prata om varför ni inte har sex? Hur skulle det vara om ni började att krama och ev. kyssa varandra bara utan att det ledde till något annat?
 

Nja

Skrivet av  Per
Arbetsfördelning är att jag jobbar mest, tar hand om barnen mest och sköter om hushållet mest(inklusive städ och disk). Hon har större sömnbehov än jag medan jag klarar mig på 4 timmar per natt. Det är inte där skon klämmer. Vi har haft några lediga kvällar för oss själva men sex är helt bortkopplat för henne. Hon är ointresserad. Hon tycker jag är attraktiv och jag tycker att hon är det...men för henne räcker det med att hålla om varandra och vara nära.

Ju mer jag tänker på det desto jobbigare är det.

Jag har funderat på att köpa någon form av "medicin" och smuggla ner det i något glas...:)...för att öka hennes sexlust. Någon professionell hjälp har vi inte prövat i och med att hon inte tycker att det är något problem.
 

Hej Per

Skrivet av  Göff
Du kan väl kolla lite längre ner mellan mig och Blåställs diskussion. Han har nämligen samma problem.
Han har en mailadress i sin info, ni kan kanske utbyta tankar.
Som ger något.
 

Läst det nu

Skrivet av  Per
Jag har läst hela konversationen och det är skönt men knappast förvånande att man inte är ensam. Jag tror också att det är ett manligt problem som man inte riktigt kan prata om. Tar man upp saken så är det alltid mannen som städar för lite, kvinnan som dubbelarbetar mm och mannen är hela tiden bara "skurken" som trånar efter sex....
 

Vet hur det är...=((

Skrivet av  Lisa
Jag är kvinna och i exakt samma situation som du. Maken vill men sällan. Han har ett krävande jobb, jag är hemma på heltid och gör _allt_ hemarbete så det är inte det som är felet. Han kramas gärna, håller handen och säger ofta hur mycket han älskar mig. MEN det RÄCKER INTE!!! Vad f-n ska man göra?!
Ska vi ha ett cyberförhållande? *S* Du och jag - vi ensamma utan sex?
Ja varför inte - IRL skulle jag ALDRIG göra det. Men tyvärr är man bara en liten människa som behöver "det där" också...
 

Hopplöst?

Skrivet av  Per
Det kan vara en otroligt jobbig som man lever i...tyvärr är det inte så många som verkligen förstår...sex har tidigare varit nästan det centrala i ens liv och nu ska man helt plötsligt välja bort det, mot sin vilja men omöjligt att själv påverka...

Det är möjligt att ett cyberförhållande kan vara en tillräckligt bra lösning för att få utlopp för sina känslor....åtminstone så är det bättre än att göra det irl...
 

Exakt vad jag menade.

Skrivet av  Lisa
Jag skulle alltid känna mig som en svikare _om_ jag skulle inleda ett cyberförhållande. Samtidigt känner jag mig ändå ensam i vårt förhållande också. Jag har tagit upp mina känslor med maken, försökt förklara att jag har ett behov av sexuell uppmärksamhet också. Att jag vill vara KVINNA - inte bara en partner eller mer en kompis man kan krama och hålla i handen. Känner mig nästan som...en hund. EN som får klappar men inget mer.
När han sedan efter lång tid vill ha sex, då känner jag mig bara billig! Helt plötsligt ska jag bara tacka och ta emot. På hans villkor för nu vill HAN och jag ska vara tacksam. Känns inte så bra...=(
Jag finns till för hans behov medans han finns inte till för mina. Givetvis blir det bra när det väl blir något, jag har ju väntat så länge och kan inte stå emot.
Nej, jag tror ärligt talat att ett cyberförhållande i mitt fall kan vara något. Att någon kan "se" hela mig. Att någon ens skulle vilja "ta" i mig och låta mig vara kvinna skulle kännas bra på ett sätt. Jag ser ju helt ok ut, jag är trevlig, kvinnlig och rätt så just men det räcker tydligen inte?!
Jag bara undrar om det ska vara så här resten av vårt förhållande eller om någon förbättring kommer att ske vilket jag hoppas...
 

Hm...

Skrivet av  Lisa
Just idag, en fredag, känns allt om möjligt ännu mer frustrerande.
Han har valt, men inte jag. Vad har jag för val? Det enda är att acceptera hans val och stanna kvar eller gå.
Men det är ju precis som du sa Per, att om familjelivet i övrigt är ok, ska man då gå för sexets skull? Hur länge orkar/kan man ha det så här?
Får jag välja något annat än det han redan valt, t ex ett cyberförhållande? Får jag ens diskutera sådant här med någon i samma situation?
Usch - känner mig ensam och velig.
 

Jaa var går gränsen?

Skrivet av  Blåställ
jaa var går gränsen för hur mycket man orkar, vem är det fel på? Är det fel på någon? Jag tycker nog att kärleken är värd att kämpa för....har man inte helt tappat gnistan så är det värt att lägga lite krut.

Jag har samma problem som dig - fast tvärt om.

Jag vet inte men kanske är det inte min frus lust som det är fel på - kanske är det jag som har "för" stor lust och vi har bara råkat bli lite osynkade i samlivet. Tjaaa funderingarna är många *ler* och här finns inga färdiga lösningar och svar tyvärr.

Något som jag ibland brukar spåna runt är innerbörden i "jag älskar dig"...vad betyder det egentligen....kanske har dessa ord egentligen bytt innebörd till "jag håller av dig väldigt mycket"

Knixigt detta...skulle kunna skriva spaltmeter.


Ville bara säga - jag förstår dig...varken du eller Per är ensamna...vi är många som tänker samma tankar...fast vi ventilerar dom inte så högt kanske.
 

Hej Lisa

Skrivet av  Per
Det känns nästan jobbigt att läsa ditt inlägg...men samtidigt lite upplyftande...Känner precis på samma sätt, det är alltid efter hennes villkor som man lever...Hon har ingen förståelse över att jag har drömmar och önskemål också..Nu för tiden klarar jag inte ens av att gå och lägga mig samtidigt som henne...Vanligtvis brukar jag "natta" henne...ligga brevid och mysa ett tag....men jag vill mer än det och klarar inte av att det är stopp vid pussar och kramar...Nu får hon en kram och en puss men mer klarar jag inte.

Naturligtvis har även jag prtat med min fru...åtskilliga gånger...vissa gånger har det blivit lite bättre..men oftast känns det som man pratar med en vägg..

Ett "cyberföhållande" kan lätta på trycket och minska risken för något annat dumt som man förmodligen ångrar...
Det viktiga för mig är att jag till att börja med kan prata med någon som förstår mig och har samma problem.
 

Hej Blåställ

Skrivet av  Per
Det mesta av det du beskriver om dig och din situationen kunde varit jag. Jag har inte ventilerat det här speciellt mycket...De flesta är övertygade om att det är fel på mig och genom att skriva att det finns en viss risk för otrohet så är man en mullig mansgris som bara tänker på sig själv....De flesta ycker att den bästa lösningen är först terapi och om det misslyckas, skilsmässa....Jag vet att terapi inte fungerar och jag vägrar skilja mig...Vi har det så fantastiskt bra i övrigt..

Att prata med likasinnade tycker jag är en bra start till något bättre...
 

Exakt..du har..

Skrivet av  Blåställ
slagit spiken på huvudet.

Vad säger din fru när ni pratar om er samliv?

Prata bara inte om att du har "stor lust/aptit" för det kan då kväva hennes egna lust....helt tanklöst så har man underförstått satt krav på henne vilket bara leder till att hon avskärmar sig ännu mera.


 

Om någon vill

Skrivet av  Lisa
fortsätta prata om detta så går det maila mig med.
Adressen är [email protected]
 

Hur?

Skrivet av  Per
Jag försöker självklart vara smart när jag visar hur jag känner och vill....Jag kräver inte av henne att hon ska ställa upp bara för att jag vill....då skulle jag känna mig billig...Det enda jag vill är att hennes lust och nyfikenhet ska komma tillbaka....men det går inte.... Det kanske är fel av mig men jag visar inte på något sett besvikelse för det...
 

Jaa...Hur?

Skrivet av  Blåställ
det är inte lätt...en enormt svår balansgång.

Man vill ju att lusten ska komma inne i från hennes egna hjärta inte för att jag har sagt det till henne.

Har du provat med att försöka ge hennes lust en liten kick?? Gör något som du vet att hon tycker om.

Jag brukar då och då när hon har jaobbat kväll spola upp ett varmt oljigt bad åt henne, jag brukar tvätta hennes kropp, ge henne en god dring för att sen avsluta med en helkroppsmassage i sängen.....smek henne så pass så det hela tiden bara retar...få hennes inre att brinna......det ska mycket kvinna till att motstå detta. Här gäller det också att ha lite list samtidigt som hon INTE ska få känslan av att det är uträknat från din sida....känslan ska vara helt kravlös.

Kanske kan detta kravlösa grej få hennes lust att tillfälligt vakna eller öka. Det min fru säger är att hon många gånger vill men att hon behöver en kick i rätt riktning.....det är ju också bekvämt att någon "tar tag i det"....men det är det som jag inte alltid orkar...vara den som ALLTID "tar tag" - jag vill ju själv bli förförd och överraskad.

Nåjjaa har du inte testat detta....gör det...kan vara värt att prova.....skäm bort henne.


 

Men det var då...

Skrivet av  medsystern åter
Du får prata med Blåstället som skrev längre ner på sidan. Jag tycker att ni ska gå i familjeterapi. Hon kan inte bara bestämma detdär ensam heller. Det finns sexterapeuter också. Det kanske är något kroppsligt som är fel och som hon behöver hjälp med?
 

Och om hon inte tycker att

Skrivet av  medsystern åter
det är något problem, får du försöka berätta att det är det för dig. Kanske räcker det att bara prata om terapeut för att få henne att begripa att det är allvarligt för dig!
 

Vet du orsakerna

Skrivet av  Emma
Vet du orsakerna varför din fru vill leva utan sex? Min syn på sex att periodvis i livet så går sexlusten upp och ner. Det har dock alltid orsaker. Äter hon hormoner för att inte bli gravid? Är det något som oroar henne? Har hon alltid visat på lite intresse för sexuellt samvaro eller är det något nytt att sex inte behövs i hennes liv? Pratar ni om hennes känslor samtidigt som ni pratar om dina känslor?

Berätta mer?

 

Känslor

Skrivet av  Per
I början så hade vi liksom de flesta andra ett ok sexliv. Jag kände direkt att hon hade svårt för att ge mig något...men jag log åt det och ansåg att det var blyghet och att det går snart över....till en viss gräns blev det lite bättre trots att hon aldrig tog några initiativ..

Hormoner äter hon inte eftersom hon inte kan bli gravid samt att det vore totalt onödigt när vi ändå inte har något sexliv...

Visst pratar vi om känslor....men om man ska prata om klichéer...så är det hon som är den typiska mannen och jag som är den typiska kvinnan.:)... Jag pratar gärna om hur jag mår och känner för vissa saker medan hon alltid har varit rädd för att öppna sig. Hon hatar romantik medan jag älskar det...

Ju mindre tid vi har med varandra desto värre har det blivit....
 

Man undrar...

Skrivet av  Dexter
... i vilket läge i livet som detta dök upp för henne, var hon \'normal\' från början???
 

Ursäkta, men...

Skrivet av  En kvinna
"Var hon normal från början???" skriver du...

Menar du verkligen på fullt allvar att du anser en kvinna som tappar sexlusten vara onormal??
Jag hoppas att det inte är så, utan att du bara uttryckte dej klantigt den här gången!
 

>swisch!<

Skrivet av  Heihachi (unPK)
Han kanske menade att en kvinna *utan* sexlust är onormal?

Att _tappa_ den verkar vara normalt och kan bero på mycket, men att _aldrig_ ha någon, det *är* onormalt.
 

Råden är många men

Skrivet av  Blåställ
det är endast du själv som kan fatta de avgörande besluten. Det är endast du själv som kan bestämma var gränsen är innan du gör något drastiskt.

Jag har hitintills gjort ett val....jag har bestämt mig för att kämpa med vårt samliv...precis som dig upplever jag den totala familjelyckan med hela konceptet men det som fattas är pusselbitar i samlivet.

Jag tror också att detta är lite tabu att prata om....att kvinnor tröttnar på sin man är i samhället accepterat men att en man har gjort detsamma är lite märkligt.Det bir då lätt att mannen får "skulden" för allt och det blir en snedvriden diskussion av det hela...."har han blivit gubbsjuk måntro???" *ler*

Jag skulle kunna skiva spaltmeter om detta med kärlek, förhållande/äktenskapet och samlivet men jag nöjer mig här.....ville bara dela med mig av att du är inte ensam....här finns massor med råd och tips men det är bara "du" som kan avgöra hur du ska agera.

Som jag har skrivit i mitt info....alla som vill får gärna maila....har inga färdiga lösningar dock...kan bara utbyta tankar och funderingar som kan vara till hjälp att gå vidare....hur man nu än väljer att göra.
 

Skulle inte klara det

Skrivet av  Pingi
Jag måste säga att jag beundrar dig som "gått med" på din flickväns celibat. Även om jag inte är någon sexgalning, så skulle jag aldrig kunna leva i ett sexlöst förhållande...till slut skulle det spricka, tror jag. Sex är en del av kärleken - en del av att vara två! Kanske kan någon form av familjeterapi lösa detta för er? Det verkar ju som om hon har några knutar som måste bearbetas - för i ärlighetens namn låter det ju jättemysko att man väljer att leva helt utan sex när man är i den fertila åldern och man lever med någon man älskar! Lycka till!
 

Artiklar från Familjeliv