Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

!!!Grodan!!!

Skrivet av Tant Eva är inte hemlös längre =:)
Jag känner igen det där precis! Inte för att jag satt min fot på ett gym någonsin i mitt liv! Men jag kan få den där känslan på ICA ibland. Och nu pratar vi om en affär där jag går varje dag, vet vad i stort sett alla som jobbar där heter och småpratar med dom. Jag har handlat där i 13 år! Men ibland får jag hjärtklappning och panik och måste bara UT!

Vad jag vill säga är: det är en del av sjukdomsbilden! Jag äter ju själv antidepressiv medicin (Fluoxetin). Det som är jobbigast för mig är stora folksamlingar och stress (så kan du ju räkna ut hur kul det är att jobba på stans största gymnasieskola *s*). Det var säkert bara en reaktion i går. Satsa på promenader ett tag, det är bra mot depressioner. Lyssna på musik när du går, eller om du orkar: lyssna på dina tankar! Om ett tag kanske du orkar dig tillbaka till gymmet!

**KRAM**
Svar
Åh...!!
Tack...!!!

Nu gråter jag .... men det känns ändå skönt på något vis... du satte "fingret på"..!!
Du har så rätt... det är nog en del av mig... min "sjukdom"... just nu... Ska satsa på mig själv, med promenader och skön cykling framöver... det är ju snart vår!! :-))

Tack snälla du för ditt enormt viktiga inlägg!
Uppskattar det så!

Många kramar!!
Skrivet av  Grodan med Viktor
Kram tebax!
Det är ju inte enkelt, men man får försöka acceptera att man är i den situation man är och jobba utifrån det. När jag mår som sämst klarar jag inte ens att lämna lägenheten och riktigt okej känner jag mig bara när jag är här i området där jag bor. Men jag måste ju in till jobbet så jag "vidgar mina vyer" lite i taget. På bra dagar kan jag ju gå på stan, trängas med folk på Åhléns o så. Det går upp och det går ner, sånt är livet ... =:)
Skrivet av  Tant Eva är inte hemlös längre =:)