Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mycket ledsen just nu...*gråter*

Skrivet av MariaPi
Hej!

Jag läser lite ibland men känner mig lite låg just nu,försöker äta vettigt men men...imorgon startar VV här igen,har haft uppehåll några veckor runt jul.

Min bästa promenadkompis(min hund) är död,känns mycket jobbigt

Vår hund(en liten tuff chihuahua) blev ju akut dålig på julafton o var på djursjukhuset några
dar.Hjärtsvikt pga ett plötsligt(eller medfött,vem vet?)hjärtfel som även
gjorde att vätska samlades i lungorna.Nu har han varit hemma 2 veckor o ätit
medicin,allt var jättebra ,igår var han hur pigg som helst,tills i går morse då
han blev dålig igen.

Vi åkte in,stora barnen hade sovit hos mormor o jag skjutsade dit minstingen
med,ringde dagis o avbokade 1a inskolningsdan,men vad gör man när hunden
inte kan andas??

Hade redan på julafton tagit beslutet att Sigge ej ska behöva lida ,o ska
han leva ska det va ett värdigt hundliv.....tyvärr tyckte veterinären att
han borde få sluta sitt hundliv här.....hans hjärtfel var allvarligt o han
stog på hög dos medicin redan....om jag absolut vill kunde de ge honom en
chans till,med syrgasbur o allt igen....med risk att han blir akut dålig
igen....

Då brast allt....även om jag innan förstått hur det kanske skulle bli var
det så fruktansvärt tungt att se honom i ögonen o aktivt fatta det
beslutet......samtidigt som jag såg hur dåligt han mådde.

Önskade att min sambo varit med.....så jag haft nåns axel att gråta mot.

Allt gick jättebra,all personal var underbar o vi får tillbaka hans aska om
några veckor,den ska vi strö vid sjön,han älsklingsställe.

Snart finns det nog inga fler tårar,just nu är barnens sorg värst....


Känns lite lite bättre idag i allafall även om det är tomt härhemma!
Svar på tråden: Mycket ledsen just nu...*gråter*

Oj vad trist

Skrivet av  MrsHyde *guldis*
Skickar varma tröstkramar till dig.
 

vet hur det känns....

Skrivet av  ka
även fast det är ett år sen som min älskade hund måste avlivas så saknar jag henne fortfarande såå mycket:-((
Men man måste ju gå vidare och det går även fast det känns fruktansvärt tomt.

*kramar om och försöker skicka lite tröst*
 

Å nej vad trist! Jag har ju oxå vovve

Skrivet av  *Sweetie*
och tänker ilband på vad tomt o tråkigt det skulle vara utan henne. Vi har haft kanin förrut och det ÄR så hemskt för barnen(även för oss vuxna) när man måste ta beslutet. Skickar iväg massor med tröste-kramar till dig och hoppas det känns lite bättre.
 

Stackare...

Skrivet av  KL / start:90,3 nu: vete 17
.. jag vet precis vad du går igenom. Våran rottis-kille drabbades även han av förstorat hjärta, hjärtsvikt, vätska i lungor mm. Även han blev bättre ett par veckor men sen gick det inte mer.

Det är ett vidrigt beslut att ta, även fast man gör sin trogna vän en tjänst som slipper lida mer. Men ack så ont det gör i en själv.

*Krama om*
 

Artiklar från Familjeliv