Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En liten envis matvägrare

Skrivet av Lotta
Vi har stött på ett nytt problem på senare tid, vår tidigare så hungriga lilla kille (nu 19 månader) har börjat matvägra. Först lärde han sig att spotta ut maten, något som han nu blivit så duktig på att han träffat köksvägen, typ en och en halv meter bort. Sedan bara vägrar han att öppna munnen och vrider sig på stolen och gnäller och skriker. Vi har försökt utesluta alla orsaker typ förkylning och magknip mm, men beteendet verkar komma oberoende av det. Sedan äter han plötsligt en hel måltid och är jättenöjd. Han har precis vägt sig och vi fick höra att han gått upp alldeles för dåligt och vi ska tillbaka och väga igen om en månad. Har ni upplevt något liknande med något av era barn? Är detta bara trots och envishet eller kan det ligga någonting annat bakom???

Hälsningar
Lotta
Svar på tråden: En liten envis matvägrare

Hejsan Lotta

Skrivet av  LiAg
Matvägran för Linnéa började för ganska länge sedan.
I vanliga fall sitter hon med munnen lite öppen och tungan tittar ut men när hon ska äta då kniper hon allt.
Spotta är hon också en hejare på plus att ”prutta” ut maten över omgivningen.
Linnéa plockar också ut maten ur munnen och kletar in i håret (inte så kul när hon har ganska långt hår för det är ett himla liv att tvätta bort all mat).
Vänta bara tills han ska smaka på tårna när han äter, det är det senaste Linnéa har kommit på vid matbordet plus att hon slänger med huvudet fram och tillbaka och skrattar.
Men som du skriver så helt plötsligt kommer hon på att hon är vrålhungrig och äter som bara den.
Tyvärr har Linnéa gått ner lite i vikt efter att hon varit förkyld i mer än en månad och sen i julas har hon mest levt på välling och antibiotika, men igår åt hon både gröt och vanlig mat så de börjar ljusna på förkylningsfronten.
(Agnes hon vill helts äta själv och de är kletigt vill jag lova, så när tjejerna har ätit så tar det en halvtimme ät städa upp *S*).
 

Hej!

Skrivet av  Lotta
Å, det låter precis som hemma hos oss! Skönt att det finns fler busungar som spottar och pruttar ut maten och kniper med munnen! Emil är inte så långhårig men det blir en hel del blaskande för att få bort både det ena och det andra (typ doftande kaviarsmörgås, blä). Stackars Linnea som varit förkyld så länge, hoppas hon får vara frisk nu. Vi har också dragit med en del förkylningar men hittills ingen antibiotika (däremot en hel del cortison-inhalationer mm). Så Agnes vill äta själv nu, tror jag det! Kastar hon maten eller försöker hon faktiskt få i sig det mesta? Emil kastar ALLT utom kaviarsmörgås på golvet.
 

Hej

Skrivet av  LiAg
Agnes äter jätte bra när hon vill, när hon inte vill så får hon en extra tallrik och då flyttar hon maten från den ena till den andra tallriken.
Men de slutar nästan alltid med att hon slänger maten lite här och där.

Linnéas förkylning är bättre men tyvärr så fick hon idag massor av prickar på mage och rygg och prickarna har blivit större under dagen så jag är rädd för att hon nu har fått vattkoppor. Men det är ju bra att hon får det nu och inte när hon ska börja på dagis den 24/1, om det är det så vill jag nog att Agnes också får de.
Tyvärr är det så att min man ej har haft vattkoppor, men ännu vet vi ju inte vad de är för prickar Linnéa har.

Lycka till med matningen!

 

Stackars Linnea,

Skrivet av  Lotta
som redan varit så sjuk. Hoppas det blir en lindrig variant som går fort över! Kanske lika bra att bägge flickorna får det samtidigt som sagt, hoppas maken och du klarar er... Bra ide med tallrikarna, då är hon sysselsatt medan ni äter och kanske kommer det i en och annan bit i magen... Ska pröva med Emil (men med plasttallrikar, det mesta åker i golvet).
Ha det bra!
 

Inga vattkoppor

Skrivet av  LiAg
Liten rapport om Linnéas prickar:
Linnéa har inte vattkoppor utan de var allergi mot antibiotikan ihop med att hon hade ett virus i kroppen.
Inget farligt och prickarna kommer att försvinna på några dagar och så behöver hon inte äta mer av antibiotikan för den hjälper ändå inge mot viruset.
 

Vi har också haft perioder

Skrivet av  A:s mamma
Min pojke är visserligen mycket yngre än din, men han kan också spruta mat över köksbordet, putta ut den med tungan, vända bort ansiktet, låta bli att stänga munnen så att maten rinner ut igen. Det började kanske när han var 8-9 månader. Det har speciellt varit luncherna som varit problem, men det blev mycket bättre när jag gav maten i bitar. Han behöver ofta hjälp att komma igång. Alltså han vägrar att äta först, men när han väl fått första tuggan i munnen kommer han på att han kanske skulle äta i allafall. Helst vill han ha ex en bit potatis som jag ger med fingrarna. Sedan varvar jag lite halvmosad mat, sedan bitar, kanske en sked efterrätt emellan osv. och för det mesta får vi till slut i det han behöver.
Oftast äter han bäst när resten av familjen sitter vid bordet och äter.
 

Hej A:s mamma

Skrivet av  Lotta
Det påminner också mycket om vår son! Just att han vägrar äta först men går med på att äta lite bara vi får in den första tuggan. Bra tips det där med varvningen, det ska jag prova med Emil, smart att blanda in efterrätten tidigt! Det där med att äta samtidigt stämmer för oss också, då går det lättare att peta i en och annan sked. Hur gammal är din pojke? Vår logoped säger att det är bra för munmotoriken att spotta och prutta med munnen och peta ut mat med tungan, en liten tröst i alla fall...

Hälsningar
Lotta
 

Artiklar från Familjeliv