Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Donation

Skrivet av mskarlsen
Jag sitter här och läser gamla och nya inlägg, och kan inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottade de flesta av oss är.
När vår flicka skulle trnsplanteras för snart 7 år sen så låg överlevnads procenten på 40- 50. Idag ligger den mellan 80-90.
Det är fantastiskt vad forskningen går frammåt.
Jag tycker egentligen att det stora problemet som vi som föräldrar måste ta itu med,är att prata med vår omgivning om donation. Tex fråga på hemsjukhuset hur de behandlar donationsfrågor och fråga andra i vår omgivning om de fyllt i donationskort. Jag brukar aldrig påverka någon mot ja, det måste de få avgöra själva, MEN jag understryker alltid hur viktigt det är att ta ställning. Alldeles för många organ går förlorade pga att anhöriga inte vet vad deras nära egentligen tycker. Det är till och med så att många inom sjukvården inte ens fyllt i donationskort.
Så gör en god gärning.... FRÅGA om era anhöriga, vänner och folk ni kommer i kontakt med tagit ställning.
Viktigt!!! Försök aldrig övertala någon att bli donator.
Svar på tråden: Donation

Bra inlägg!

Skrivet av  AK och Axel
Ja, det är jätteviktigt att informera sin omgivning om att ta ställning till donation av organ. Vi hade en diskussion på jobbet och många vet inte riktigt hur man ska gå till väga.
Jag gjorde såhär, kopierade av socialstyrelsens hemsida där man enkelt kan skriva ja/nej och skrev upp webbadressen samt en artikel om donation som jag hittade i en tidning. Sedan får var och en göra som dom vill.
 

Jag borde ha tagit chansen!

Skrivet av  Annax
I fredags kväll satt jag på tunnelbanan och mitt emot mig satt två ungdommar i 18 års åldern. De var försedda med varsin folder om donation (ni vet från Socialstyrelsen som är röd/grön). De diskuterade ivrigt sinsemellan om de skulle donera eller inte. Till slut blev de lite oseriösa och började diskutera om de kanske bara kunde namnge några kompisar de kunde donera till. Men så kom de fram till att om kompisarna blev så sjuka så de skulle behöva organ och om de här två som satt på tunnelbanan skulle dö samtidigt så skulle nog den behövande kompisen leva ett bättre liv utan just de här tvås organ.
Jag satt och var så sugen på att ge dem korten jag har på mina barn i plånboken och be dem gissa vem utav dem som om några år kan behöva få en ny lever. Och sen bara gå av tunnelbanan.
Jag orkade inte ge de två unga och oförstörda en tankeställare men jag ångrar mig nu. Vilken chans jag fick!