Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Medie....

Skrivet av Man
Någon på denna sida fick kritik för att ha kallat en politisk profil för "mediehora". Jag håller med om att uttrycket kan verka nedsättande. Men innebörden kan knappast uttryckas på ett trevligt sätt: en människa som offrar sin och andras värdighet för en plats i media. Jag tycker att ordet är bra, men jag är försiktig med att använda det i skrift.

Nu ser jag att Gudrun varit ute igen, denna gången med smutskastning av sin f.d. make för händelser 25 år tillbaka i tiden. Försöker hon distansera sig från den medieuppmärksamhet hon fick som alkoholist för några år sedan, genom att stigmatisera andra? Springer hon från sig själv?

Individen lever i en mer eller mindre bräcklig balans mellan psyke, kropp och omgivning. Depression, sjukdom och arbetslöshet hänger i hop, precis som disciplin, hälsa och social trygghet. När det ena brister påverkas de andra över tid eller strax.

En vuxen människa får försöka att hålla inne lite ångest och smärta. Navelsträngen är kapad, och det finns inte alltid en mamma som kan plåstra sår och stryka på kinden för att avlasta den mentala belastningen som såret på knät medför. Vi behöver omgivningen för att ventilera tankar och känslor, och avlasta psyket. Navelsträngen kan ersättas med annat för att hålla balans med omgivningen: arbete, socialt umgänge, TV, hudkontakt och sex, mat. TV-n kan berika det egna livet, eller ersätta det. Och om man inte får leva i symbios med mamma kan man leva i symbios med kylskåpet.

Det verkar som Gudrun försöker leva i symbios med medierna, för att vi alla skall vara med och bära hennes börda.
Svar på tråden: Medie....

så här säger hon själv

Skrivet av  blue
direkt citat från ett mejl hon skrivit, som jag fått vidarebefodrat:
----
Hej alla,

bakgrunden till dagens löp från Expressen är att jag är med i ett reportage om "Mäns våld mot kvinnor" i kommande nummer av tidningen Amelia (kommer onsdag). TV4 kommer också att sända två dokumentärer med avslutande studiosamtal på samma tema under november månad. Också där ska jag medverka. De händelser jag talar om i artikeln ligger mer än 15 år tillbaka i tiden.

Skälet till att jag har valt att medverka är att jag tycker att det är nödvändigt att vi, som har egna erfarenheter, vågar tala öppet om våldet i våra relationer. Det vi säger åt andra kvinnor och män att göra, dvs. berätta som det är, för att synliggöra , ska vi också göra själva. Inte minst är det viktigt att också vi som finns i offentligheten, har bra positioner, osv., gör det. Siffrorna om våldets vanlighet talar sitt tydliga språk men om aldrig människorna bakom siffrorna träder fram blir inte verkligheten verklig.

Det här är naturligtvis ingen lätt fråga, för någon. Att tala innebär att jag utelämnar några. Att tiga innebär att jag sviker andra. Att tala innebär också att jag, till en del, blir politiskt desarmerad. Jag hör redan kommentarerna: "Jaha, var det så det var. Ja då förstår vi varför hon är så hätsk i de här frågorna. Hon vill ha revansch förstås! Var det inte det vi sa att feminismen handlade om... Hatiska och bittra kärringar som håller på.... Då så, då kanske vi kan prata om någonting annat nu då..."

Alltså - hur jag än gör blir det fel. Tiger jag sviker jag mig själv och andra kvinnor. Talar jag kanske jag försvagar min politiska möjlighet att arbeta för saken. "Dubbelbestraffning" heter detta raffinerade verktyg som är vanligt förekommande i den patriarkala verktygslådan.

Jag har gjort mitt val av övertygelse, inte för att skapa rubriker. För en del kan det säkert också bli en nyttig lektion i den patriarkala politikens praktik.

Gudrun
---
 

Belinda Olsson

Skrivet av  Tigermamman
skev i dag en intressant vinkling. Mannen som slog får vi aldrig höra.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,553095,00.html

När ska våldsmännen synas utifrån och in på det sätt deras offer synas?
I t.ex artiklarena om Mari Larsson (i Expressen) får vi lära känna henne och hennes liv, men hennes mördare förblir ett suddigt fotografi.Och något diffust om att han hade hetsigt humör och tidigare skjutit med hagelgevär vid bråk.
Vi får veta att han erkänner men inte menade att döda henne.
Men vad tänkte han då när han satt där i mörkret med yxan i knät och väntade på henne?

Och Amelia Adamos, Eva Swartzs,Maria Carlshamres, Kajsa Mellgrens, Dominika Peczynskis och Emma Stenströms våldsamma föredettingar, hur tänkte de? Hur motiverade de sina handlingar?
När ska vi få långa och uttömmande vittnesbörd från dem som faktiskt slår?
 

I och för sig så vet vi inte...

Skrivet av  Sportbil
...om de män som slog är anmälda och dömda. Om de inte är anmälda och dömda så kan det bli svårt att få dem att vare sig erkänna brottet eller att tala om orsaker. Även i det fall de är djupt ångerfulla så kan ex skamkänslor och offentligheten vara orsaker som gör att de håller tyst. Man kan heller inte utesluta att även den man som har en ANNAN version än t ex Schyman ändå väljer att hålla tyst eftersom man svårligen tror sig kunna vinna upprättelse i offentligheten med en driven debattör. Gudrun säger ju själv i Amelia att hon uppfattade att hon fick motta slag just när mannen ifråga inte klarade av att mäta sig med henne verbalt i en diskussion.
 

I någon av kvällstidningarna...

Skrivet av  Helena
... minns inte vilken just nu, kan man idag läsa om Schymans fd och hur han ser på misshandel inom relationer i allmänhet och vad som försiggick hemma hos dem i synnerhet. Antar att fortsättning följer.
 

I någon av kvällstidningarna...

Skrivet av  Helena
... minns inte vilken just nu, kan man idag läsa om Schymans fd och hur han ser på misshandel inom relationer i allmänhet och vad som försiggick hemma hos dem i synnerhet. Antar att fortsättning följer.
 

Här...

Skrivet av  trazzel
...är Schymans ex:

http://www.expressen.se/index.jsp?a=199742
 

Nu menade jag ju kanske inte

Skrivet av  Tigermamman
att just exakt dessa män ska stå upp och berätta.
Vad jag försökte påvisa var att det är hela tiden de utsatta som talar ut, förklarar och analyserar både sitt eget beteende och våldsmannens.
Även ett förnekande i från mannen ger en större förklaring än inget alls, om du förstår vad jag menar.
Men att aldrig någonsin få höra dessa mäns egna förklaringar till sitt beteende gör bilden så mycket svårare att tyda.
 

Artiklar från Familjeliv