Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Allis

Skrivet av Sportbil
Du undrade i en tråd längre ned vad jag menade med åsikter som "militant" feminist. (som för mig var något negativt). Jag svarade då att "militant" för mig var den som var mer upptagen med att skuldbelägga män som kollektiv än att jämställdheten skulle göra framsteg.

Fick just nu ett bra exempel på det i följande citat: "Själva underlåtenheten från mäns sida att erkänna maktordningen, t.ex. med argumentet \'jag diskar\', är ett förtryck. Kanske i någon mån det värsta."

Vad innebär citatet? Jo det innebär att det inte är värt något att en man aktivt gör något för jämställdheten, t ex diskar. Det är fortfarande "förtryck". Det anses viktigare att ansvar/skuldfrågan läggs på "rätt ställe" än att mannen diskar.

Det är "militant" eftersom huvudfokuset läggs på teoretiska frågor om skuld och ansvar snarare än på aktivt jämställdhetsarbete. Låt oss ta exemplet att alla Sveriges pappor imorgon dag steg upp som nya män och tog över hushållsarbetet och gjorde frukost till barnen och "diskade". Då skulle enligt en "militant" inga framsteg ha nåtts eftersom en förkrossande majoritet av dessa män samtidigt vägrade erkänna att just de som enskilda individer hade ansvaret för att ett gäng knäppgökar till män fortsatte att misshandla sina fruar och att chefen inte gav tjejen på jobbet samma lön.

Låt oss istället ponera att alla Sveriges män imorgon bitti vaknade upp och med gråten i halsen sökte upp närmaste kvinna, tog på sig allt ansvar och all skuld för allt våld och förtryck mot kvinnor, därefter satte sig i familjens största och säkraste bil och åkte iväg till sitt karriärjobb medan kvinnan stod kvar vid spisen med en skrikande unge som inte fått frukost. Då skulle den militanta feministen ropa i triumf över det uppnådda "erkännandet.

Min poäng är det som verkligen räknas i slutändan måste vara INDIVIDUELL handling - inte kollektivt ansvar.

Alla som föredrar motsatsen betraktar jag som militanta med min personliga definition. Dessa är nämligen ute efter striden mot män som sådan, snarare än framsteg för jämställdheten.
Svar på tråden: Allis

Inte Allis. Svarar ändå.

Skrivet av  Man 3.0
Du börjar fatta vad "feminism" handlar om. Äkta Feminism alltså. Grattis. Strax är du välkommen i klubben. Det hänger nåt mellan benen på dig som gör att du bör Känna Skuld.

Själv vill jag gärna känna som Nelson Mandela. Efter 20 år på Robben Island var han fortfarande försonlig. Jag gör vad jag kan för att komma upp till 5% av hans nivå.

Fader, förlåt dem, ty det veta icke vad de göra ...
 

inte heller jag är Allis

Skrivet av  blue
jag håller med om att det är praktisk handling som verkar effektivast och fortast. eller "effektivast och fortaste" - praktisk handling är det enda som kommer funka. Man brukar ju säga att barn "gör inte som vi säger, de gör som vi gör". Det kan appliceras på alla samhällsnivåer, tror jag.

Några kommentarer till ditt inlägg (iofs kanske jag är helt fel ute eftersom ni pratar om miltant feminism?)
Att ta på sig ansvar/skuld betyder för mig inte att man bara noterar att man har ansvaret utan att man faktiskt försöker göra något med det, alltså inte bara "med gråten i halsen sökte upp närmaste kvinna, tog på sig allt ansvar och all skuld för allt våld och förtryck mot kvinnor" utan också tog till praktisk handling (exempel har jag tyvärr inte nog med insikt att göra).

så vad det kokar ner till är:
hur får man män och kvinnor att ta på sig, inse och _göra_ något med det ansvar som vilar på oss att göra något åt mäns våld (mot kvinnor, barn och andra män)?
 

Inte heller Allis

Skrivet av  Tigermamman
Jag tycker nog att handling talar högre än ord.

Det gör större nytta att leva jämställt än att kräla två minuter i stoftet för att sedan fortsätt sitt ojämställda beteende.

För det är ju beteende som bör förändras.
 

Jovisst förutsätter handling ansvar

Skrivet av  Sportbil
Men min poäng är att den militanta feministen inte nöjer sig med att tycka det går att betrakta handling som ett tydligt tecken på ansvarstagande.

Nej, den militanta feministen kräver dessutom att man ställer upp på könsmaktsteorierna till 100%, en form av "mental underkastelse" till tolkningsföreträdet således för denna teori om generell maktordning alltså. Sign Feminist illustrerar för sin del detta dessutom genom att t o m säga att jämställdheten som yttrar sig i handling (t ex att män diskar) är ett ÄN VÄRRE form av förtryck så länge man inte erkänner en total och generell maktordningsteori.

I mitt fall t ex så hävdar jag ju en maktordning som i DE FLESTA (men inte alla) fall gynnar männen och missgynnar kvinnor. Då är alltså min syn ett än värre förtryck och praktisk handling relativt oviktig. Läs Feminists ursprungliga inlägg igen:
>>Jämställdheten (2004-11-01 17:31:33) Feminist
 

jag insåg det sedan

Skrivet av  blue
när jag läst hela er diskussion igen. jag tycker det verkar som att "hur man än vänder sig så har man ändan bak". ok, jag erkänner maktordningsteorin, men jag kan inte göra något praktiskt åt den för då fortsätter jag förtrycket. Och gör man inget praktiskt händer inte mycket i folks vardag.

det verkar märkligt även för nån "militant"?
 

Ansvar/skuld

Skrivet av  missy
Det där med, ansvar och skuld är rätt spännande tycker jag. Dagligen så kommer nya artiklar som handlar om att "moderns stress orsakar barnens diabetes", "barn som inte ammas blir mindre intelligenta och dessutom allergiska" o.s.v.. Som kvinna är man ganska van vid att höra svepande argument om kvinnors ansvar och skuld. Det är kanske en orsak till att kvinnor lätt tror att man kan lägga ansvar och skuld på män på samma sätt. Men män är inte så vana vid detta varför en mening om mäns ansvar ses som någonting kränkande. Så har jag uppfattat det i alla fall.

Sportbil, för mig betyder det där med mäns ansvar ungefär detta: Du skrev i någon tråd, (det här var nog förra året men jag gillade den så jag kommer ihåg), om föräldrars fördelning av ansvar för barn vid julbord. Din insikt (om jag kommer ihåg rätt) var att mammorna tog hand om barnen och försökte hinna äta emellanåt, medan papporna sket i ungerna och hade ett härligt julbord helt ostört av barnen. Mäns ansvar i detta fall är att inte överlåta ansvaret på sina egna barn till mamman, fast normen säger att du kommer undan med det. Ett mera aktivt ansvar skulle vara att påpeka att du tycker att de andra papporna beter sig illa, men att vara aktiv på det sättet orkar man ju inte jämt...

Samma med kvinnomisshandel, att ansvar där är för mig att inte reagera med att "men jag slåss ju inte", utan istället säga, "visst är det för djävligt att det finns män som slår sina kvinnor". Jag har dock inte lyckats komma på något sorts angreppssätt på problemet som lyckas med att få fram den senare effekten.

En anekdot i sammanhanget: När vågorna svallade kring Gudrun Schyman och mansskatten så kom det ett uttalande ifrån folksam (tror jag det var)om att kvinnor skulle få betala dubbelt så mycket för sin sjukförsäkring eftersom de blev sjukskrivna mer. Det var en så liten nyhet att ingen reagerade... Det är väl inte helt jämförbart men hos mig väcker det en tanke.
 

Fortsättning...

Skrivet av  G
och när mannen ändå säger att det är förjäkligt att det finns de som misshandlar så kan man också sluta skratta åt skämt som bygger på maktstrukturer och kvinnors underläge, förmodade tillgänglighet till sex och förmodat lägre intelligens. Samt sluta använda uttryck som "köra som en kärring" och liknande. Plus att uppmärksamma sina kollegor och medmän om att det är ansvarslöst med en könsförnedrande jargong. :-)

Jättelätt i teorin - men i praktiken kan man nog räkna med att bli behandlad som paria i fikarummet. :-(

Intressant det där med Folksam - som kampanjar ihjäl sig för att de är såååå involverade i att få till ett jämställt samhälle.
 

Hmm...

Skrivet av  ES
... vill bara skriva ett sånt där "jag håller med"-inlägg. *s*
Håller med!
 

Nu skriver du om frågan lite

Skrivet av  Allis
Du skrev så här: "Det är flera av de mest militanta namnen inom forskningen"

Varpå jag frågade "och då skulle jag vilja veta vad du menar med militant, vilka dessa är och varför du menar att just de är militanta."

Nu väcker du en ny fråga som förvisso är intressant men som inte har med ursprunget att göra - mer än att du förtydligade vad du menade med ordet militant. Jag ville veta *vilka* forskare du menade med de mest militanta namnen och varför just de var militanta. Därefter tar jag jättegärna semantikdiskussionen.
 

Kollektivt ansvar - individuell handling

Skrivet av  Helena
För egen del ser jag frågan om ansvar och handling som direkt avhängiga varandra, inte som alternativ. Ett ansvar mynnar rimligen ut i handling, det är endast som individ jag har kraft att handla och förändra. Men vetskapen om kollektivet och det större sammanhanget, gemensamma värderingar osv. ger mig stöd i mitt individuella värv.

 

Exakt så menar jag.

Skrivet av  Feminist
Att Sportbil vantolkar vad jag sagt gång på gång går inte att se som annat än ett avsiktligt misstänkliggörande.
 

Jag är inte den enda som vantolkar i så fall

Skrivet av  Sportbil
Flera andra här verkar ha läst in samma "militanta" åsikter i dina inlägg som jag har.

Faktum kvarstår att jag HAR ett engagemang för såväl Feminism som jämställdhet. Jag tror du utestänger och nedvärderar oerhört många engagerade män (och kvinnor!) om du kräver total uppslutning på en generell maktordningsteori innan du ser ett värde i dessas engagemang i viktiga frågor.
 

Det är inte jag som är militant.

Skrivet av  Feminist
Det är din "jämställdhet" som inte tål dagens ljus.

Tyvärr.
 

Du fortsätter att hitta på saker jag inte sagt

Skrivet av  Feminist
i syfte att misstänkliggöra mig.

Du låtsas att du inte vet vad ansvar är. Ansvar innebär inte läpparnas bekännelse. Samtidigt är det omöjligt att ta ställning mot något man inte anser existerar. Ansvar innebär alltså ett medvetet ställningstagande _och_ handling.

Ena stunden säger du att det finns en generell maktordning. Nästa handlar det om "enstaka knäppskallar". Varför ska jag lyssna mer på dig än på "man" och hans anhang, tycker du?
 

nu förstår jag hur du menar

Skrivet av  blue
tack vare ditt klargörande (för mig iaf) inlägg här och även Helenas ovanför.


 

Artiklar från Familjeliv