Tålamod och uthållighet

Tålamod och uthållighet
Skrivet av	Tove
Jag tycker det är så skönt att se kort man hand i hand med lång kvinna. Tänker då inte på Onassis/Kennedy och andra omslagsmänniskor. Jag tänker på par man plötsligt hoppar till inför på gatan som uppenbarligen har låtit kärleken ta överhand över genusordningen i det fallet. Detta apropos den hopplöshet som man kan suggerera fram med nedslående siffror och tal om att män inte har intresse av att rubba någon maktordning. Det är faktiskt så att män har lämnat ifrån sig makt. Ett strålande exempel är rösträtten. Varför i hela fridens dar lämnade de ifrån sig rätten att rösta? Kanske för att det inte är så enkelt att man är sig själv närmast jämt och ständigt. Jag tycker tilltro är viktigt mellan människor. Och tålamod och uthållighet.
Svar på tråden: Tålamod och uthållighet

Men bästa Tove.
Skrivet av Feminist
Varför män "lämnade ifrån" sig rösträtten?? För det första: de lämnade inte ifrån sig rösträtten. De tvingades, efter 50 års oerhört slitsam kvinnokamp under vilken kvinnor bespottades, hånades och ansågs som närmast monster, acceptera att också kvinnor är människor och därför har rätt till åtminstone grundläggande medborgerliga rättigheter. Jag ber dig läsa lite svensk historia med genusinriktning, t.ex. av Hirdman eller Caine & Slugas.

för ordningens skull
Skrivet av ior
skall väl poängteras att kvinnor fick rösträtt inte särskilt många år efter att ALLA män fått det.


och
Skrivet av ior
jag har läst Hirdman (och haft som lärare)...

Så här
Skrivet av Tove
anser jag att det var: Kvinnor hade ingen som helst möjlighet att tvinga män till nån slags underkastelse så att de till slut med kniven på strupen motvilligt lämnade ifrån sig rösträtten. Kvinnor kämpade med andra vapen än tvångsmedel. De kan man läsa om i de böcker du nämner. Och de lyckades. De lyckades faktiskt vinna män för sin sak trots ett teoretiskt schema om att män som grupp har ett intresse av att kvinnor hålls i underordning. Det var modiga kvinnor som fick ta en otroligt massa skit, precis som kvinnokämpar världen över idag. Och det var mycket värre för t ex suffragetterna än att bespottas och hånas och bli beskrivna som monster som du tar upp. Det var fängelse och tvångsmatning när de hungerstrejkade osv. Flera offrade sitt liv där. Att kvinnokämparna lyckades tror jag har med just detta att göra det inte handlat om nån tvingande maktutövning som kräver underkastelse utan om en frihetskamp som kan vinna gehör. Argument och aktioner och ovanpå detta lagstiftning etc när man nått närmare maktens boningar. Hade vi kunnat bomba fram vår vilja så hade det varit destruktivt. Den typen av tvång är som jag ser det en patriarkal kulturs svar på konflikt. Så ser jag inte på tvingande lagstiftning som springer ur demokratiska processer, även om inte heller de är ultimata när de splittar folk. Hundraprocentig övertygelse är det allra bästa, men inte möjligt. Idag hundra år senare så tror jag att det finns en hundraprocentig övertygelse om det riktiga i att kvinnor har rösträtt. Det är därför som jag ser det destruktivt att urholka demokrati-vapnet. Att som högern vilja att färre frågor ska underkastas demokratiska överväganden.

Tove.
Skrivet av Feminist
Jag önskar ingen feministisk revolution, som jag uppfattar att du antyder mellan raderna. Självklart ska vi använda demokratiska medel. Däremot tycker jag att det glappar betänkligt i din beskrivning av hur feministiska landvinningar uppnåtts hittills. Inga sådana har uppnåtts utan att kvinnor organiserat sig i stor skala och aldrig utan hård kamp. "Det var fängelse och tvångsmatning när de hungerstrejkade osv. Flera offrade sitt liv där." Och sedan säger du att män "lämnade ifrån sig rösträtten"? Det övergår mitt förstånd. Jag vill påstå att de organiserade kvinnorna med extremt stor möda lite grann förändrade en opinion som ansåg kvinnor mindre vetande. Även i dag har feministiska rörelser att vända opinioner eller förändra attityder. Inte heller i dag kommer det att gå utan kamp. Många anser att jämställdhetsarbetet håller på att bli för utslätat. "Mäns och kvinnors gemensamma projekt för allas bästa" - jag vet inte jag. Det går allt för lätt att komma undan ansvar på så vis. "Jag diskar, alltså finns inget jämställdhetsproblem i samhället" ungefär. Eller "det finns nog ett jämställdhetsproblem, men aldrig här, hos mig, alltid någon annanstans". I stället för att alla (män) rannsakar sig själva: vad kan jag göra för att motarbeta maktordningen?


Eller kanske snarare
Skrivet av Feminist
"Många anser att jämställdhetsarbetet håller på att bli för utslätat." har varit det under ett par decennier. De senaste veckorna har Schyman, vänstern m.fl. gått i spetsen som kanonmat för att man ska framstå som sansad när man säger som Borgström t.ex. (vilket bådar gott). Tillsättningen av Orback är i och för sig ett nederlag. Ett sätt för Persson att bekämpa tanter han ogillar (Winberg, exfrun m.fl.)? Perssons feminism tillåter jag mig nämligen att betvivla betänkligt.

Jasså?
Skrivet av Mafalda
Lämnade män ifrån sig rösträtten? Så numera röstar bara kvinnor och inte längre män? Det visste jag inte... Allvarligt talat... vad menar du att män skulle ha förlorat på att kvinnor OCKSÅ röstar? Själv tycker jag att vi kvinnor görs omyndiga igen, men nu av feminister, med allt snack om att misshandel bara är kvinnomisshandel (det enda som räknas för det spelar ju ingen roll om vi själva misshandlar) och att vi inte kan avgöra situationer eller ta ansvar för vårt alkoholdrickande, våra sexinitiativ osv: Vi är som barn, medan män är vuxna. Tragiskt att vara kvinna idag.

Kort svar
Skrivet av Tove
Du är debattsugen. Det är jag med. Men du vill inte debattera det ämne jag debatterar och jag vill följdaktligen inte haka på det ämne du debatterar. Men din fråga ska jag besvara för den är ju relevant i sammanhanget. Du frågar vad jag anser manskollektivet har att förlora på att kvinnokollektivet röstar. Genom att undanhålla rösträtt för en grupp så inskränker man den gruppens inflytande och man kan också markera den egna gruppens status, myndighet, överhöghet.


Oj
Skrivet av Mafalda
hemliga konspirationer från mansmaktstrukturerna låter det som. Jag förstår att du inte vill diskutera dagens feministers omyndigförklarande av kvinnan för det rimmar ju illa med suffragetternas kamp som var den rakt motsatta: Att ge kvinnan ett vuxenvärde!

Tålamod och uthållighet

Men bästa Tove.

för ordningens skull

och

Så här

Tove.

Eller kanske snarare

Jasså?

Kort svar

Oj

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information