Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Angående debatt om kvinnomisshandel

Skrivet av maria
kvinnor som slår ,
skulle vilja lägga till i enkäten Har du slagit ,eller brukat våld på män , inte i försvar utan Varit den som slagits först,
Absolut inget försvar för män som slår men en debatt om våld kan inte undanta kvinnor , våld som våld
Svar på tråden: Angående debatt om kvinnomisshandel

Svarar

Skrivet av  Meche
ja det har jag, när jag var 18 år och hade levt med våld mer eller mindre hela mitt liv.
Nämd pojkvän som misshandlade mig totalvägrade flytta ut ur min lägenhet. Det höll på länge, flera månader.
En kväll när jag druckit ganska mycket provocerade han mig och hotade att slå mig, så jag slog först. De andra gångerna han slagit mig hade jag inte en chans till försvar, han var mycket större än jag. Jag tog tag i en tallrik och slog den mot honom. Han skyddade sig och fick ett jack i handen och for för att uppsöka läkare. Han anmälde mig inte eftersom jag inte gått vidare med anmälan mot honom vid de tillfällen han misshandlat mig.
Jag har ingen som helst ursäkt. En förklaring är att jag var mycket berusad, det mjölade väl till mitt omdöme. Men det var det mest avskyvärda jag någonsin gjort och kommer att göra. Det är den enda gången jag varit våldsam mot någon.
Sedan dess finns inget våld i mitt liv och inte så mycket alkohol heller. Min far blev väldigt oberäknelig när han var mycket full och jag misstänker att jag är likadan. Jag tar inga risker och har inte varit så berusad sedan denna händelse för 8 år sedan.
Händelsen är inte anmäld och finns inte dokumenterad. Det finns å andra sidan inte mitt brutna näsben (eller brosken kanske) heller eller de blåtiror och blåmärken jag fick vid ett par andra tillfällen, eller de blessyrer jag ådragit mig hemma.
 

Att du

Skrivet av  Bekymrad
inte tycker att det finns "någon som helst ursäkt" för att du kastar en tallrik mot en mycket större man som misshandlat dig länge och dessutom vägrar flytta ut ur _din_ lägenhet, säger en del om många kvinnors syn på sig själva i förhållande till män.

Rent självförsvar/fredande, säger jag. Inte i närheten av misshandel.
 

Kanske det

Skrivet av  Meche
Men jag väljer att tro att våld inte kan sanktionera våld. Han hotade mig verbalt vid detta tillfälle. Och jag slog i raseri, inte i rädsla. Därför tycker jag det var oförsvarligt.

Jag var 15-18 i det förhållandet, så det var snarare en flickas syn på sig själv. Idag hade det sett mycket annorlunda ut.

Vad jag borde gjort var kanske att gå vidare med anmälan, men eftersom jag aldrig for till sjukhuset för att dokumentera skadorna hade anmälan antagligen aldrig lett till något ändå.
 

En gång

Skrivet av  G
slog jag.
D på skolgården (vi gick i fyran) satte en stor klump med kardborrar i mitt långa hår och rörde runt, och då gav jag honom en handflatesmäll i ansiktet så han fick näsblod.

Inget jag är stolt över, men jag fick klippa bort stora delar av mitt långa hår. Dessutom var det jag som fick fett med skäll av fröknarna, "han ville ju bara ha lite uppmärksamhet". Kräks.

I vuxna livet? Inte en chans.
 

Artiklar från Familjeliv