Stärka via beröm?

Stärka via beröm?
Skrivet av	Allis
Nu minns jag inte vars jag läste diskussionen men den gick i vart fall ut på att detta med beröm inte alltid stärkte barn eftersom det blev så prestationsinriktat. Mao, barnet skulle inte uppfatta sig som bra i sig själv men bra om h*n presterat något. Jag använder beröm som strategi för att stärka självkänslan i flera grupper och skulle vilja få lite synpunkter på det, bra eller dåligt? Som exempel kan nämnas särskolorna där väldigt många elever har dålig självkänsla när det gäller det egna intellektet. Det är väl inte så konstigt iofs om man alltid fått höra att man är dum, korkad, inte fattar, är slö osv. Därför brukar vi försöka hitta just saker kring intellektet och berömma det med t.ex. "vilken bra idé" "vad duktig du är på att förklara" "vilken fin handstil du har/bra på att skriva" Jag har inte uppfattat det som om någon blivit pressad till att presetera mer och bättre men naturligtvis skulle det kunna bli så. Synpunkter?
Svar på tråden: Stärka via beröm?

Ditt kompetenta barn
Skrivet av Tilia
Jag har för mig att resonemanget förekommer bl.a. hos Jesper Juul som skrivit ovanstående bok. Jag tror att det ligger något i det om man ständigt, ständigt prisar sitt barn och det inte kan rita minsta klotter på ett papper utan att man höjer det till skyarna. Men visst måste man uppmuntra framsteg.

Precis...
Skrivet av ES
... det är Jesper Juul som skriver om detta. Men jag tolkar det dels som att det främst handlar om mindre barn, och som Tilia skriver om när man berömmer utan egentligt ha hjärtat med. (Bättre med "Vad glad jag blir av att få den teckningen av dig" än "Åh vilken fin... ehh... fågel?") Att berömma framgångar är ju inte fel. Men det viktiga är _också_ att se och bekräfta människan och handlingarna.


Jag har också tolkat
Skrivet av lyckligt lottad
det som att han menar främst gentemot mindre barn, som ännu ej lärt sig att man kan rita "fint" och därmed också mindre fint. Men det blir ju alla ungar snart varse... Så beröm till större barn, speciellt om de uppfattar sig själva som korkade, kan väl bara vara bra tycker jag.

Har fattat det ungefär som du ES
Skrivet av Rudolfina
Dvs. det handlar lite om hur man ger beröm. Använder man väldigt ofta ord som duktig, söt etc så får ungen lära sig att det är avgörande egenskaper i världen att vara duktig eller (värre) söt. Som vuxen (i synnerhet förälder kanske) har man ju en jättmakt i att vara med och bygga upp barnets identitet och normsystem. I stället har jag fått höra att man ska försöka använda andra uttryckssätt ibland: "vad kul det där ser ut", eller "det där kan inte jag, vill du lära mig" eller "vad glad jag blir att jag får en teckning av dig" eller liknande.

PS. Vad gäller självförtroende
Skrivet av Rudolfina
och om det är det man vill uppnå hos barnet, så tror jag att det handlar till jättestor del om ens eget självförtroende. Om jag ständigt kritiserar mig själv som vuxen (vad dum jag är, usch vad jag är tjock, typiskt mig, jag är värdelös på ditten datten etc.) så spelar det liten roll hur mycket beröm man ger barnet. Barnet kommer ändå att ifrågasätta sig själv precis som man själv gör. Tror jag.


Och ett tredje inlägg ...
Skrivet av Rudolfina
(detta var tydligen engagerande :-)). Det handlar ju mycket om att undvika prestationsfixering. Men jag tror samtidigt att _lite_ prestationsinriktning är en styrka - hjälper ungen förstå att han eller hon kan påverka sitt liv genom egen ansträngning. Om inte annat ser jag det som en klassfråga. Jag känner en familj i stort sett utan studietraditioner och böcker i hemmet. Barnen är uppriktigt älskade och jättegoa, men har egentligen aldrig fått lära sig att kämpa för något - vilket gör att skolan går dåligt, de inte gör något på fritiden mer än tittar på amerikanska tecknade serier och leker med kompisar etc. Där skulle man nästan velat ha in lite mer av den här "storstadsmedelklassaktivitetsprestationsfixeringen" för att dessa ungar skulle få bättre tillgång till sin _styrka_ liksom. Nu blir det väldigt mycket minsta motståndets lag. Men som sagt: den goda sidan av det hela är att dessa barn är oerhört lugna, avslappnade, snälla (aldrig kritiska och elaka på det sätt som barn kan vara t.ex. mot varandra) och socialt känsliga. Utan att vara aggressionshämmade, om det gäller någon gång. Lagom är bäst, men det tycks vara jättesvårt med lagom. Antingen gör ungarna trettioelva pretentiösa aktiviteter i veckan eller så gör de ingenting. Klassfråga, som sagt.

Ytterligare en grej, Allis
Skrivet av Rudolfina
Tror att det kan finnas särskilda behov hos barn som blivit pepprade med negativa omdömen (usch, hemskt!), såsom du beskriver. Där kan man nog behöva peppra med rent beröm bara för att uppnå balans liksom. Det borde vara förbjudet att avge negativa värdeomdömen om barn, typ "du är dålig, dum" etc. Usch.

Jag uppfattar beröm...
Skrivet av Helena
... i såna situationer som du beskriver som ett sätt att dela barnens/ungdomarnas glädje över sin egen prestation. Det är självklart för mig att berömma mina ungar när de lär sig simma, bemästra en skidlift, stava sig igenom sin första kapitelbok, bädda sin säng - för jag vet att de själva är uppfyllda av sin egen förmåga i såna situationer och det vill jag bejaka. Om man är mån om att älska sina ungar precis som de är, och ge uttryck för det med ord och handling, tror jag inte det är någon som helst risk med beröm. Det är ju om de kopplar ihop beröm med bevis på kärlek och uppskattning som det blir snett.


Beröm
Skrivet av mitzu
Jag ger beröm när ungarna har ansträngt sig och gjort något. Jag tycker själv att jag ofta bara gnäller men jag försöker vara jättetydlig när jag tycker att de varit duktiga och säga att nu tycker jag att ni har varit fantastiska på ... och jag är jättestolt över er. När det gäller att cykla eller rita eller så brukar jag säga - vad fint det ser ut eller liknande om jag tycker det, inte annars. Vi ritar ganska mycket i familjen och pysslar, så ofta gör vi saker utan att berömma men ibland är det ungarna gör så otroligt bra att jag måste säga det. Jag är annars ganska snål med beröm men generös med kärlek och bekräftelse. Det är inget planerat, det är bara lättare för mig att säga - vad du är underbar, vad jag älskar dig - än - nu var du duktig. Mina föräldrar var mycket prestationsinriktade och det är jobbigt när man märker att man inte lever upp till kraven, man behöver höra att man är älskad oavsett. Sen är det naturligtvis också viktigt med beröm och jag tror att i särskolan ska man berömma mycket och tala om att man tycker om mycket precis som du säger att du gör, eftersom barnen behöver lite extra bekräftelse då de har dåliga erfarenheter. Men barn är duktiga på att upptäcka om någon ljuger så man måste alltid utgå från sitt hjärta. Slutsvamlat om detta tror jag..

Synpunkter?
Skrivet av Mafalda
Ja. Eller snarare en fråga: Jag undrar var feminismen kommer in? Har du inte lagt detta inlägg på fel snack? Eller vill du förtydliga dig lite med vad du ville ha sagt?

Beröm ser olika ut
Skrivet av Allis
för olika grupper - så är i vart fall min erfarenhet från skolorna. Ska man generalisera det väldeliga kan man säga att flickor ofta får beröm för sina utseenden (fina kläder, snygg frisyr, vad söt du är osv.) medan det för pojkar mer handlar om egenskaper och färdigheter. Jag försöker att hitta egenskaper eller grejer som barn kanske har svårt för att själva se att de är bra på men jag är inte säker på att just beröm är den rätta vägen att gå. Blev det tydligare?


Helt utan teorier...
Skrivet av Missy
... eller nästan i alla fall, nej förresten detta är grundläggande i ledarskapsteori, så här: Beröm för något personen är bra på är lysande! Gärna inför hela gruppen så att personen får sola sig i berömmet. Det är ett snorenkelt sätt att få medarbetare att växa, så jag är övertygad om att det fungerar på barn också. Om man ofta får höra att man är dålig så hänger man nog upp sig väldigt mycket på de få komplimanger man får. Jag tror dock att det är väldigt viktigt att de är rättvisa!

Idé:
Skrivet av Missy
Mer beröm än kritik, mer personlig återkoppling än duktighetsberöm?

Jobbade
Skrivet av Tove
Jobbade några terminer på en privat konstskola för små barn. Ledarna ville att vi skulle undvika beröm och koncentrera oss på det bilden förmedlar och det samtal den kan öppna för. Tanken är att bilder är ett kommunikationsmedel och inte prestation. Jag ställde upp på det och försökte så gott jag kunde. Min erfarenhet därifrån blev att barn redan tidigt är så intränade på att vuxenvärlden fokuserar på att de presterat något så att de blir förvirrade och lite besvikna när man inte berömmer. Lättare då att sätta igång samtal utifrån andras bilder, olika konstnärers etc. Fast jag tippar att de så småningom greppar de nya spelreglerna och att duktiga ledare kan komma långt med samtalen. För mig blev det smått förvirrat eftersom tanken också var att vi skulle lära dem massa saker om färglära och annat. Det blev lite motsägelsefullt att vara kunskapsinriktad men utesluta berömmet för att man lyckas tillägna sig kunskapen. I och för sig tror jag inte idag att det behöver vara en motsättning men så kände jag då. Men tänk den här tanken då. En ung tjej i nån av dina grupper berättar om ett övergrepp. Inte säger du då, vad otroligt uttrycksfullt du berättar. Du lyckades verkligen fånga min uppmärksamhet. Det du fokuserar på är hur hon tacklar livet. Man kanske inte känner sig sedd alls när man får beröm. För att det ska stärka måste det på nåt sätt passa in i det inre pusslet. Nån är döless på att alltid få höra vilket energiknippe hon är eftersom hon upplever det som förväntningar, att hon ska vara lokomotivet. Nån blir sorgsen över att höra hur vacker hon är eftersom hon är så vansinnigt blyg och ingen ser hennes inre. Nån längtar efter att de andra ska se de där små framstegen som är stora för henne själv men en baggis för dem. Och Jesper Juul som ES är inne på menar att vi är bra på att stärka självförtroende men inte självkänsla. Att självkänsla stärks av att man blir sedd och förstådd och accepterad i sin helhet. Att gängse uppfostran inte syftar till att försöka se och förstå och att försöka förmedla detta. Det stämmer tycker jag. Men i ett klimat där beröm och prestation är viktigt så blir det ju viktigt att få prestera och bli bedömd och väl godkänd i de sammanhang där det är normen.


Jag försöker använda beröm
Skrivet av Tigermamman
för att stärka självkänslan hos mina barn och elever. Visst det blir en massa beröm för saker de har presterat, men då mest i form av ett enkelt "bra". Fast jag _ försöker _ fokusera berömmet på hurdana de är inte så mycket på vad de gör.

Tack alla
Skrivet av Allis
för så många intressanta synpunkter! Jag tycker att det är riktigt svårt att veta när beröm kanske stressar till att prestera när det egentligen syftar till att stärka olika sidor. Vi har gymnasiesär så eleverna ska ju ut till arbetslivet efter sina fyra år och om man omhuldar dem för mycket, passiviserar dem osv. så blir det bara en björntjänst för framtiden. Jag skulle vilja att de hade de här åren på sig att bli bättre förberedda på ett rätt tufft vuxenliv och då hjälper det om man har lite bättre självkänsla. Men den känslan ska ju komma från att man tycker att man är en bra person, inte en bra person för att man kan en viss sak. Det är verkligen en svår balansgång. Tack också för tips om Juul!

Som motvikt till kritik
Skrivet av Lovvikavanten
Har jag brukat tänka att man ska berömma minst lika mycket som man kritiserar. Uttrycklig positiv feedback i minst lika hög grad som negativ. Och det är ju ganska många gånger ett barn tillrättavisas på vägen till vuxenlivet i vårt samhälle. Har jag 20 gånger klagat på att det kladdas vid matbordet så kan jag faktiskt stanna upp någon gång och säga "wow, vad härligt att se att du äter utan att spilla". Och kanske att man kommer ihåg att se de mjuka frågorna där man blir nöjd, och inte bara prestationerna. Kanske hänger det ihop med resonemanget om självkänsla kontra självförtroende.

Stärka via beröm?

Ditt kompetenta barn

Precis...

Jag har också tolkat

Har fattat det ungefär som du ES

PS. Vad gäller självförtroende

Och ett tredje inlägg ...

Ytterligare en grej, Allis

Jag uppfattar beröm...

Beröm

Synpunkter?

Beröm ser olika ut

Helt utan teorier...

Idé:

Jobbade

Jag försöker använda beröm

Tack alla

Som motvikt till kritik

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information