Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Offer

Skrivet av G
Trots att jag är inbiten feminist så har jag inte förstått vissa begrepp som snurrar i debatten. Till exempel offerpositionen.

Varför är det dåligt att hamna i offerposition?

Klart som f-n att jag som kvinna inte kan komma igenom glastaket, få lika lön eller betraktas som lika kunnig på grund av den struktur som råder - så vad är jag annat än ett offer? Hjälplös - pja till vissa delar. Jag kan inte bryta alla strukturer hur mycket jag än vill. Vissa saker kan jag avhjälpa själv, eller gå runt men annat kan jag inte rubba på.
Så - ja jag är ett offer för patriarkatet, varför får jag inte kalla mig det?

En annan grej jag funderat på är också försvarsposition. Varför ska jag inte kunna försvara mig om jag blir anklagad för något som jag inte håller med om? Som det låter i debatten nu ska man "för att inte hamna i försvarsposition" tiga och ta emot. F-n heller. Är det konstruktiv kritik så ställer jag frågor och lyssnar och vill förklara mitt agerande, så att båda parterna i samtalet lär sig något. Men det får man inte. Ge mig en hint snälla varför?
Svar på tråden: Offer

Min fundering

Skrivet av  Frippa, lite rörig kanske
Att många värjer sig mot att bli betraktad som offer gissar jag har med att göra att man inte vill bli betraktad som hjälplös, initiativlös, som om man inte själv agerar om du förstår hur jag svammlar. Som om man inte påverkar och har kontroll över sitt eget liv och handlande.

Vad gäller att försvara sig så är det väl så att om man som feminist reagerar på något så är man "humorlös" eller så ska man vara tyst för att det inte ska bli obehagligt. Eller nåt; jag vet inte. Tål att funderas på.

Hur som helst, alla är vi på något sätt offer för de rådande strukturerna därmed inte sagt att man inte själv på åtminstone vissa punkter kan påverka sitt liv.
 

Mina funderingar kring

Skrivet av  Elisha
det du skriver:

Man är ju ett offer om man är i en situation där man är i underläge. Men man kanske inte behöver vara det? Ju mer man tar på sig och accepterar rollen, ju större är risken att man verkligen blir det.

Kallar man sig offer så kan en del av respekten för en försvinna och det är inte bra. Känner man sig inte som ett offer är man också starkare att kämpa för sitt ofta.

När det gäller att försvara sig, så måste man ju göra det om man är i en sådan situation. Däremot så är det inte bra när feminister tar på sig försvarsglasögonen innan de ens behövs. Det retar mig som ickefeminist, för de gör mig då en björntjänst. Jag föredrar en konstruktiv debatt istället och den ställer jag gärna upp på, men inte när man från börjar delas in i två läger (oftast gjort av feministerna) och ska utgå från det, för då finns motsättningarna där från början.

Däremot utbildning och konstuktiv kritik och vidgade vyer, men det är för mig en annan sak.
 

Ordet

Skrivet av  M
hade från början betydelsen att personen ifråga blivit utsatt för något, jämför brottsoffer. Man behöver nödvändigtvis inte vara hjälplös för att vara ett brottsoffer. Även en stor stark karl är ett brottsoffer om någon tar hans plånbok.

Däremot har ordet lånats för att uttrycka en viss situation; nämligen situationen när en kvinna bestämmer sig för att bli passiv därför att hon anser att det ändå inte leder någon vart att försöka. Hon _gör_ sig själv till ett offer.

Det förekommer i de flesta sammanhang att man lånar ett ord för att slippa göra omskrivningar. Har ett ord ånats i hög utsträckning för en viss innebörd, blir till slut den innebörden dess betydelse.

Språkutveckling heter det! Eller inveckling kanske.
 

Håller med om ditt

Skrivet av  Rudolfina
offerresonemang. Det ironiska är ju också att det första steget ut ur offerpositionen är att erkänna att den existerar. För det är svårt att bekämpa något man inte anser finns.

Vad gäller försvarspositionen är jag inte säker på att jag hänger med i resonmenaget fullt ut. Däremot har jag tyckt att det varit synd att den här sidan ibland liknat en "feminister som försvarar sig-sida", dvs. feministkritiker har tillåtits ta alltför stor plats och styra och dominera diskussionerna för mycket. Då tror jag att det är viktigt att vända på steken och fråga sig vilka som är de verkliga förövarna: de som förnekar orättvisorna eller de som vill göra något åt dem? Sedan är det upp till förnekarna att försöka försvara sig ...
 

Artiklar från Familjeliv