Härskarteknik - att inte få visa ilska

Härskarteknik - att inte få visa ilska
Skrivet av	Lovvikavanten
Talade igår med en man jag respekterar på många sätt. Men så sa han något som förvånade mig - nämligen att när människor blir arga så är det alltid något som "ligger hos dem själva". Är det där inte att betrakta som om inte patriarkal så i alla fall härskarteknik? Naturligtvis ska man väl sondera sig själv och förstå varför man reagerar. Men det här gamla talesättet att den som blir arg har inget att säga och därför inget att komma med tycker jag är skitfarligt. Jag instämmer i att vreden många gånger kommer när orden försvinner. Men att det inte handlar om att man har slut på argument utan ett slut på kommunikation, där man upplever att man slutar nå fram - antingen känslomässigt eller rationellt. Synpunkter? Det här kanske är skåpmat?
Svar på tråden: Härskarteknik - att inte få visa ilska

Det går ju inte...
Skrivet av Emma
att generalisera om ilska på det viset. Men den som inte visar ilska utan håller sig kall i ett meningsutbyte, vinner oftast situationen. Och den som håller sig kall kanske lyckas distansera sig från frågan och den som meningsutbytet sker med. Och då är man ju lite über.

Ja, du har rätt. Man har
Skrivet av Elisha
inget att vinna på att ilskna till för mycket. Då blir man förloraren för det mesta. Därför jag håller mig kolugn fast jag kan vara skitförbannad haha! Men det kan också reta folk i och för sig.


psykologiskt
Skrivet av rhino
snack brukar låta så, att om man blir arg på någon så beror det inte på vad som precis hände utan på något man blev påmind om från barndomen etc. jag blir ofta förtvivlad över att inte bli tagen på allvar utan uppfattar det som en härskarteknik när jag hör det. den psykologiska argumenteringen passar dessutom in i svensk jantekultur där ingen ska sticka upp. visst är det mest kvinnor som får höra att de är känslosamma etc om de är arga men det är nog oftast från andra kvinnor man får den typ av psykologiserande som du upplevde.

Jag kan nog hålla med
Skrivet av tesa
Nu vet jag ju inte hur han argumenterade i övrigt för sin synpunkt, men visst kan jag hålla med om att ilska, alltså känslan, ligger hos individen. För visst är det så att ibland lyckas man hålla sig lugn och distanserad, men i samma diskussion vid ett annat tillfälle när man är lite ur form så tänder man direkt på alla cylindrar. Däremot får man då som motpart också ta sitt ansvar och inse att ilskan är en sak, och det man reagerar på en annan. Allstå, om jag känner mig orättvist behandlad vill jag bli lyssnad på, oavsett om jag är arg eller om jag håller mig lugn. Jag kan inte se att det skulle betraktas som en härskarteknik att anse att ilskan ligger hos individen, däremot kanske det blir en härksarteknik om man viftar bort argumenten med att "nu är du ju bara hysterisk". Jag påstår att även mäns ilska ligger hos individen, men där kanske det är så att män (om jag generaliserar väldigt mycket) använder sin ilska som en härskarteknik. Det var mitt amatörpsykologiska svar.

Vad intressant!
Skrivet av Helena
För det implicerar onekligen att känslor är något farligt som bör hanteras och undertryckas, att det alltså inte finns någon "sund" och rättfärdig/adekvat ilska över oförrätter. Visst låter det farligt. För om ett sådant ideal får råda kommer en massa människor att gå omkring och svälja och svälja, tills de helt enkelt brister. Många är ju inne på att det är en delförklaring till kvinnors större ohälsa, att kvinnors känsloutryck stympas och formas till det enda legitima: lagom glädje, förnöjsamhet och vid motgångar tårar.


Men om man kan
Skrivet av Elisha
argumentera sakligt så behöver man ju inte hålla inne på samma sätt, eller hur? Fast sedan så har jag en känsla av att om en kvinna är som en man i vissa sammanhang, så blir de sedda med andra ögon. Jag är själv "miljöskadad" :) efter att ha vistats mycket med män och jag märker att jag i vissa fall inte är så himla kvinnlig. Alltså inte håller igen med mina åsikter eller håller inne med skämt och så, vilket jag kanske förväntas göra. Men jag tycker inte man ska behöva fundera över sådant som individ och enda sättet att ändra på det är att vi tar samma plats som andra hälften av befolkningen. Men om man som kvinna sitter och sväljer hela tiden så får man nog ta på sig skulden lite själv.

Jag tror helt enkelt
Skrivet av Elisha
att han gått på den myt som du själv tar upp som farlig, vilken den kan vara också. Tror inte att det har med patriarkalet att göra. Det kan vara farligt att misstolka där också. Tror han skulle sagt samma sak till en man och tyckt samma sak om denne också ifall han blivit arg. Men även här inne på fn så läser man ju ibland urbota töntiga kommentarer som "skaffa dig ett liv", eller "har du inget viktigare för dig" och "hur orkar du bry sig om sådant" osv. Alla saker är väl värda att fundera över? Fast jag måste säga att kan man inte hantera ilska, så ligger det faktiskt hos en själv om man inte blivit provocerad för mycket eller så. Vissa kan ju inte ens inleda en diskussion utan att höja rösten och säga dumheter och där tappar i alla fall jag respekten direkt för personen ifråga. Jag är jättenoga med att inte bli för arg när jag argumenterar för något. Gör man sig ovänner med den man pratar med så kan man lika gärna lägga ner direkt, för ingen kommer ändå bry sig om vad den andra säger. Man blir på defensiven.

Ilska
Skrivet av Fumlan
Jag ser en koppling till att känslor ibland förknippas med svaghet. Beslut, argument får inte baseras på känslor för då är de inte "giltiga". Att bli arg kan vara barnsligt. Samtidigt beror det på hur den visas. Ilskan ska visas på rätt sätt, inte okontrollerat, utan väl avvägt för situationen.

Härskarteknik - att inte få visa ilska

Det går ju inte...

Ja, du har rätt. Man har

psykologiskt

Jag kan nog hålla med

Vad intressant!

Men om man kan

Jag tror helt enkelt

Ilska

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information