Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kvinnovåld,könsmakt,hedersmord-återknyter (långt)

Skrivet av Sportbil
I en diskussion före jul diskuterade vi det kloka eller tokiga i att man i linje med en nyligen presenterad utredning skulle föreskriva myndigheter och samhälle att alltid anlägga ett könsmaktsperspektiv på våld mot kvinnor. Jag hävdade att en sådan föreskrift inte nödvändigtvis var bättre i jämförelse med den nu förhärskande tendensen att anlägga s k avvikelse-perspektiv på kvinnovåld. Jag hänvisade även till att diverse ledarskribenter på en del av våra större tidningar faktiskt kom med motsvarande kritik och invändningar.

För ordningens skull kan man om förenklat säga att denna fråga ytterst handlar om huruvida samhällets åtgärder och bemötande i det ena fallet alltid ska präglas av synsättet att våldet ytterst beror på mäns strukturella överordning såsom norm i samhället– eller om åtgärder och bemötande ska utgå från att förklaringar till våldet är står att finna i enskilda beteenden som avviker från samhällets etablerade normer. I det förstnämnda fallet så utgår man även såvitt jag kan förstå från att våld är en naturlig följd av mäns strukturella överordning och att mäns strukturella överordning är ett bevisat faktum i 100% av alla tänkbara enskilda situationer. Det är själva förutsättningen för det s k könsmaktsperspektivet. Därmed blir våld mot kvinnor en etablerad norm även för vanliga svenska män. (Vi är ju alla en del av könsmakten).

Jag blev ombedd av t ex Tigermamman att återkomma i detta ämne. Där vi slutade diskussionen så menade jag att ÄVEN om man accepterar att könsmakt förekommer som en faktor i flertalet individuella fall av misshandel så är det ÄNDÅ fel att detta blir det perspektiv som ska prägla samhällets åtgärder och bemötande. Som exempel gav jag s k "hedersmord" betingade av t ex kultur eller oftare religion. Jag mötte då invändningen att dessa kulturer och religioner ju faktiskt har en manlig könsmakt som bas för hedersbegreppet.

Men problemet som jag ville peka på är att fokus på könsmakt endast ytligt ser på ett mycket djupare problem, nämligen kulturen och religionen. Man kan inte ta bort könsmakten utan att även radikalt ta bort själva kulturen och religionen för dessa människor! Att fokusera på könsmakt är relevant för kanske en vanlig Svensson som misshandlar sin fru. För denne Svensson och hans familj finns ingen djupare kulturell eller religiös botten i misshandeln utan på sin höjd en grumlig värdering om könen. Men för hedersrelaterade mord finns ofta en hel familjs, en hel släkts eller t o m en hel religions värderingar i botten. Det är förklaring att det ibland även är släktingar (t ex kvinnliga sådana) som begår hedersmord. Det handlar om en syn institutionaliserad i religion, lagar och kultur. Då går det inte att med naiv ett naivt svenskt feministiskt synsätt tro att "bara vi tillser att våra åtgärder präglas av könsmakt" så får vi rätt medel att stoppa kvinnovåldet. Därför har även Gudrun Schyman fel när hon säger att "det handlar om samma strukturer som i Taliban-Afghanistan".

Istället måste svenska feminister våga inse att ett genomförande av jämställdhet faktiskt i förlängningen kommer att tvingas innebära en stark och tydligt konflikt med religioner och med kulturer. I Frankrike har man tagit ett mycket kontroversiellt steg i att förbjuda i skolor att kvinnor beslöjar sina huvuden. Den debatt med religiösa och rasistiska undertoner som detta där väckte är bara toppen på ett isberg av det som måste till för att kvinnors jämställdhet ska kunna ventileras fullt ut. Feminister kan inte gömma sig bakom begreppet könsmakt utan måste våga säga att Islam, kristen fundamentalism som det ser ut idag etc INTE är förenligt med jämställdhet. Man måste våga erkänna denna konflikt och att det är i religionen och kulturen som roten till problemet sökes – inte i begreppet "könsmakt". Därmed kan man inte föreskriva att samhällets synsätt och åtgärder ska präglas av något som undviker att ta itu med kärnfrågan i just dessa fall med hedersmord. Då gör man Fadime och andra mördade invandrartjejer en grov otjänst.
Svar på tråden: Kvinnovåld,könsmakt,hedersmord-återknyter (långt)

Hinner inte fördjupa mig

Skrivet av  Rudolfina
i denna diskussion och har i princip sagt allt jag har att säga för länge sedan. Vem som helst som är intresserad kan läsa om mina inlägg.

Men jag ser nu att du tagit ett nytt steg, genom att (som så många) skylla t.ex. hedersrelaterat våld på religiösa olikheter, och jag konstaterar att du åter är på fel spår. Nej, det är inte i religionen i sig könsförtrycket ligger, det är i en patriarkalisk uttolkning av den. Och i den mån det hade varit eller är religionen, så hade religionen fortfarande varit patriarkalisk - och det är det patriarkaliska vi ska kritisera (ja, det ska vi!). Både här och annorstädes.

Om du verkligen är intresserad av ämnet kan du t.ex. försöka hitta något att läsa av den iranska (och till väst utvandrade) feministen Haideh Daragahi. Hon är muslim och har upplevt Iran både före och efter revolutionen. Helt nyligen gick också ett program på tv (UR, om jag inte minns fel) om två kvinnor, varav den ena var professor och kallade sig muslimsk fundamentalist. Även hon bekräftade vad som står - och inte står - i Koranen. Ett utmärkt program, som också diskuterade det bespottade uttrycket fundamentalism, på ett nyanserat sätt för en gångs skull. Med lite ansträngning kan du säkert hitta programmet på nätet: ww.ur.se. Ett annat lästips är antologin "Maktens (o)lika förklädnader", om förhållandet mellan feminism, etnocentrism och klass. Redaktörer: Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari. Mina lästips är avsedda dels som artighet, dels som antydan om att det i längden blir oerhört tröttsamt att diskutera stora, viktiga frågor som enbart "tyckande".

Till sist: Ja, det är exakt samma patriarkala kvinnosyn som får en iransk man att begå ett hedersmord som en svensk man att systematiskt misshandla sin fru. Den är bara mer eller mindre öppet erkänd.
 

Artiklar från Familjeliv