Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

HJÄÄLP, JAG BLIR SINNESSJUK!!!!

Skrivet av Anne o Veera
Sorry för svordomar....men jesus vilken grej vi hamnat i. Veera vill inte sova! Hon har sovit i fyra timmar de senaste 28 timmarna!!!! Hon gallskriker HYSTERISKT bara jag närmar mig hennes säng och jag blir till slut tvungen att låta henne vinna och ta upp henne, Då tystnar hon på sekunden förstås. Hon vill sova med mig verkar det som och hon vill bara vara i min famn, HELA TIDEN!!!Pappa kan inte hålla henne alls!
Jag blir sinnessjuk för jag står inte ut med klänget! Jag vill sova min underbara sömn som jag fått sova i flera månader nu!
Snälla någon, vad i helsike är detta???
Vi vill absolut inte att hon ska sova i vår säng. Det är varken tryggt eller bekvämt för nån!
HJÄÄÄÄLP!!! Jag pallar inte en sömnlös natt till, men det lutar åt att bli en sån igen. Veera har inga planer på att varva ner!
Svar på tråden: HJÄÄLP, JAG BLIR SINNESSJUK!!!!

Oj, jobbigt!

Skrivet av  Anna m Elias & Selma
Först å främst Anne så vet jag preciiiis hur det känns när man är så där på "gränsen" som du verkar vara nu. Det är inte att leka med och jag skickar mängder av styrkekramar till dig!

För det andra så låter det som om Veera är inne i en period av något slag, en period då hon säkert behöver mer (tokmycket, med andra ord) närhet än vanligt. Om du orkar så tycker jag att du ska försöka bära/krama/sova nära henne i några dagar så ska du se att det vänder sedan. Små barn kan tycka det är skrämmande när de förstår att de är egna små personer och därför kanske de vill "vända tillbaka" för att tanka trygghet. Det kan ju även ha andra orsaker som tänder, annan utveckling etc men jag tror nog att ni alla tre mår bäst av att lyssna på Veera just nu. Vill hon inte sova själv så lyft upp henne. Jag tror hon är "för ung" för att trotsa "på riktigt".

Jobbigt är det, jag vet, men om du orkar stå ut med klängigheten i några dagar så är jag säker på att det snabbt går över.

Försök, om du kan, att komma iväg och gå promenader själv/träffa kompisar en liten stund etc. Det behöver du nog nu!

Styrkekramar från
 

Härligt!

Skrivet av  Anne o Veera
Äntligen ett svar!!! Känns jättemycket bättre!
Ja, det är jävligt kämpigt just nu. Veera sover i vår säng ochjag springer in hela tiden ochkollar såhon inte är på väg ner på golvet. Det tog ett par timmar o natta henne. Provade först i hennes säng men tårarna sprutade och armarna var uppsträckta, bara o plocka upp. Sen la vi oss i vår säng och hon bökade runt över en timme innan hon slockande. puuuuust!!!
På dagen sov hon inte en blund och har bara ätit en flaska välling sammanlagt på hela dan! jag fattar ingenting. Men vet du, vi var ju i Finland förra veckan och kanske är hon ur balans pga det???
Men jag är så trött, så less, så nära sammanbrott för jag behöver mycket, mycket frihet!
Ok, på måndag ska jag ut och dricka lite öl med en vän. LÄNGTAR!!! Och nästnästa vecka börjar jag mitt sommarvik på Aftonbladet. Kanske kommer det att bli roligare o leva då....kramis, kramis och tack för ditt svar!
 

vi har det likadant hemma

Skrivet av  Annas mamma
På några dagar blev Anna väldig pappig, jag kan inte mata henne, hon måste tröstas av min man (som är hemma med henne just nu), hon är så rastlöss när hon skall äta att hon endast hinner äter några skedar, hon vakanr på nätterna och kan inte komma till ro och somna om, min man fick vara uppe i 4 timmar lördag-> söndag. Dock trodde vi att allt detta berodde på 3-dagarsfeber, som Anna fick, men det kanske är snarare någon sorts period? Inatt hade hon sovit bra, såg inga spår efter att hon hade varit uppe med min man imorse, hoppas det fortsätter, vi orkar knappt hemma med, jag är dessutom gravid och sover dåligt pga graviditeten (i gästrummet). HOppas det går över fort för oss och för er med.
 

Oj, vad jobbigt det låter

Skrivet av  Hulma m Totil
Hur har det gått? Hoppas att det kanske redan är bättre?

Håller lite med Anna m Elias o Selma, vissa saker får man bara försöka stå ut och genomleva, låta dem vara jättenära ett tag så att de vågar släppa sedan. Personligen tror jag inte det är jättefarligt att släppa på rutiner och regler ibland, låta Veera sova i er säng en natt eller två, och sedan sakta återgå till det normala. (Men det är kanske olika med olika barn.)

Ni kan inte lyfta över henne till hennes säng när hon väl somnat i er? Totil går det jättebra med, har han väl somnat är han väldigt flyttbar. Han somnar alltid i vår säng (som han inte hatar längre, han gosar in sig i kudden och somnar om han väl är trött), och sedan flyttar vi över honom.

Men jag vet vad du menar med att det inte är helt tryggt i stora sängen, igårkväll hade han precis somnat om (vaknade till vid 2-2 i fotbollen så jag gick och lugnade honom i vår säng), och jag gick upp för att borsta tänderna så han skulle sova ordentligt när jag lyfte över honom. Jag bullrade visst lite för mycket för han började röra sig, och lyckades rulla ner från sängen. Landade på golvet med en jätteduns, hu så hemskt. Men det verkar ha gått bra, när han lugnat sig i pappas famn somnade han om med oss.
 

sova-kaos...

Skrivet av  Anne o Veera
Vi var ju på semester en vecka och då sov vi båda på madrasser på golvet. Sen dess vill hon sova brevid mig. Och förra gången vi var på semester sov vi alla i samma rum, Veera i en egen säng och jag brevid. Sen blev det så även hemma. Precis innan hade vi kört 5 min-metoden och efter en vekca fått det att funka.
Funderar på den igen för jag är så trött på att ligga där i sovrummet ohc bara glo på kvällanra, tills hon somnar.
Nu sover hon hos mig, pappan har flyttat till soffan....helt ok för mig men stackarn får ont i rygg och nacke!
Jag ska testa o lyfta över henne i kväll, kanske det går...
 

Det kanske är en vanesak

Skrivet av  Hulma m Totil
om det går bra att lyfta över, vi har ju gjort så med Totil sedan han var nyfödd. Han har mest sovit i sin säng, men jag har lyft över honom till oss när jag skulle nattamma, och sedan lyft tillbaka honom när han somnat (eller när jag vaknat och upptäckt att han ligger kvar). Nu verkar det ibland som om han känner igen sin säng när han kommer dit, och gosar in sig. (Fast ibland vaknar han till då och vill inte alls vara där. Men då brukar han somna om i vår säng och gå att lyfta över sedan.)

Men det jag ville ha sagt var att som vanligt är det nog olika med olika barn ;o)
 

Artiklar från Familjeliv