Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag fick svar

Skrivet av peter56
I förra veckan hade min chef sin lille kille 7 år gammal på firman. Lillkillen är ovan vid mig och jag ser att han tittat på mig och att han drar sin pappa i ärmen. Pappa säger att han får fråga själv.

Så grabben tar mod till sig och frågar varför jag sitter i rullstol. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, för hur förklarar man rmb för en sjuåring?

Jag svarade att jag inte kan gå. Pojken svarade blixtsnabbt: "Det fattar väl jag med, men varför?"

Barns reaktioner kan vara kul ibland.
Svar på tråden: Jag fick svar

Så här har

Skrivet av  Eva
jag har förklarat RMB för min pojk (8 år med RMB).
Att när han föddes hade han ett hål i ryggen och därför kan han inte gå, men att doktorn lagade hålet när han bara var en dag. Sen har han inte kommit längre i sina funderingar just nu.
 

Så har

Skrivet av  kika
vi också svarat storebror 4 år då han frågat om lillebror. Delvis minns han ju också att vi var länge på sjukhus då lillebror var liten pga mycket shuntproblem de första månaderna. Storebror var då två år o var hela tiden med på sjukhuset o hörde vad läkarna berättade, men var nog för liten att förstå, så frågorna har egentligen kommit mest det senaste året.

 

ang. frågor

Skrivet av  lisa
Detta hände för några år sedan. Min son och jag satt i ett väntrum och en utvecklingsstörd flicka kom in och gick fram till honom.
- Hej, jag heter ..... Vad heter du?
- Jag heter ......
- Vad har hänt med dig?
- Jag har ryggmärgsbråck.
- Ja, men jag menar varför sitter du i en sån?
- Jag kan inte gå på mina ben.
- Har du nån tjej?
- Nej.
- Kan du och jag bli ihop?
- Nej, det går inte för vi känner inte varandra.
- Jaha hej då.
Och så gick hon.
Undrar vilken fråga som var viktigast för henne? Och tycker hon fick ett kort och lättförståligt svar och hon blev också nöjd med det.
Ibland försöker vi krångla till svaren så mycket och svara på annat än vad de verkligen vill veta. Evas svar tycker jag är bra enkelt och hade han velat veta mer hade han frågat, för så brukar barn (och utvecklingsstöra) göra. Det visar Peters exempel också på.
 

Artiklar från Familjeliv