Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vill bara ........

Skrivet av lotta
berätta en sak........som hände för länge sedan.......men ändå.......när jag väntade mitt andra barn.....-94 och som skulle kommma till världen i feb 95.....var vi på ultraljud och man trodde ju som först gången att ja nu får vi reda på om det är en eller två och datum........men det blir tyst i rummet och jag frågar (maken sitter breve) är det nåt fel?!Ja jag vet inte skall kalla in läkaren........och helt plötsligt är det sju pers i rummet och läkaren beklagar bebisen har "troligtvis" ryggmägsbrock........"vad är det tänker jag har hört talas om detta men ej brytt mig pga att det rör ej mig!"Och läkaren förklarar men ändå rätt kall ....#Vill ni göra abort är detta okej du är i 17 veckan men kan ansöka om abort ej några problem.......behandlade mig väldigt illa tyckte jag...Du kan då göra abort ivecka typ 21 eller 22!!
Det var också 5 andra människor inne när detta skedde jag grät .....det ordnar sig tyckte de.....läkaren sa innan vi gick ut vill du prata så bara ring.......men inget nummer fick vi.......vem skall man ringa när man är i upplösningstillstånd?!!?!jag bröt i hop i hissen gubben var ju upprörd och lessen han me.....men stöttade mig bra........när vi kom hem låg jag vid toastolen och bara spydde.......i flera dar.....hade mått hur fint som helst innan.....fick komma och ta blodprov en vecka efter och sen ett ultraljud i vecka 26 och de garenterade efter en vecka att han var fullt frisk och att de anade ryggmärgsbråck berodde på att han hade inte den rätta huvudformen i den veckan han borde varit i-!``!`Vilka barn är lika stora i den och den veckan och vilka barn väger lika när de föds!?!?Hur som helst det hela slutade lyckligt jag födde en helt fullt friskt barn 95 ett litet "geni" som börjar bli stor........men ibland när jag sitter här och läser .....tänk om jag hade gjort abort för att de tyckte det eller tänkt om han hade haft ryggmärgsbråck.....ja då hade han haft det och då hade det varit så och vi hade älskat honom lika mycket som vi gör nu.......när läkarna diskuterade abrot med oss så sa min make och jag höll med med en gång att aldrig att vi tar bort livet i våran mage.....har han handikappet så har han och då är det meningen att vi fixar detta----------
Nu är vår son snart tio och är ett litet geni och vi älskar honom lika mycket som vi skulle gjort om han hade ryggmärgsbråck..........oj detta blev långt hoppas ni orkat läsa..........ville bara skriva av mig för detta är nåt jag tänker på lite då och då...........
Svar
tack
för din fina men skrämmande beskrivning på det bemötande du fick. Att sjukvårdspersonal tar ställning och som det verkar tar för givet att människor väljer abort i stället för att föda barnet är hemskt, likaså att man inte får hjälp vart man skall vända sig med sina tankar och då skriftligt eftersom man inte är så mottaglig för information i den stunden.
Själv fick jag ett bra bemötande från sjukhuset för ganska många år sedan då mitt barn med RMB föddes. I efterhand fick jag veta att de fått mycket kritik för att de bemött föräldrar dåligt och att man just då min son föddes precis hade haft en "drive" för att förbättra detta och det hade ju gett resultat. Vet ej hur det är nu för tiden antar att det varierar över tid och var man bor, men kunskap borde man ju ha i dag i allafall, sen handlar det om vem man träffar och deras engagemang och empatiförmåga.
Förstår att du har tankar om hur livet kunde ha varit och att du funderar då du träffar någon eller läser något om RMB.
Hur hittade du hit föresten?
Skrivet av  lisa
Ja jag känner
mycket för er föräldrar med barn som är födda med RMB.Vi kände oss verkligen illa bemötta och det gör ont i mig än idag fast det är tio år sedan.Det tog många år efter han var född som jag kunde prata om detta utan att gråta.Ni hade ju tur som hade "utbildad" personal på detta område.......det var verkligen inte de vi fick kontakt med och det var på NÄL i Trollhättan.Och visst ja tankarna går till ibland att man tänker om han hade haft detta hur hade vårat liv sett ut idag hade vi vågat skaffat barn nr tre som vi gjorde.Fattar nu i efterhand inte hur jag vågade detta med tanke på ultraljudet vi fick lida igenom.Men min underbara barnmorska såg till att läkarna fick reda på detta om mitt föregående ultraljud och de var verkligen snälla och försiktiga med mig och maken.Kände bara att jag ville dela med mig utav mina upplevelser och tankar.Tack för att du tog dig tid och lyssnade.Hur jag hittade hit?Jag är inne på barn m särskilda behov och sett ryggmärgsbråck och som sagt känner för er därav hamnade jag på denna sidan.
Skrivet av  lotta
Det kan ändå bli
bra trots funktionshinder, titta gärna in på min sons hemsida http://hem.bredband.net/rasisa/.
Skrivet av  lisa
Även jag var nyfiken och ,,,
tittade in på hemsidan.Kul.Det visar att det går även med ett och annat handikapp.
Själv vet jag inte hur det blir när dottern blir så stor att hon ska ut på egen hand.Har en känsla av att hönsmamman kommer att kackla i högan sky.
Skrivet av  RMB-mamma
Nu menade jag ju inte
att det skulle bli sämre för att barnet hade fötts med funktionshinder.Jättefin hemsida...
Skrivet av  lotta
Lotta
Nej jag tolkade dig inte alls så heller tvärtom, men en del tror ju att man som funktionshindrad t.ex. RMB kan man inte resa, idrotta, studera etc och så är det ju inte. Att det sen är opraktiskt att ta sig fram i rullstol kan man ju inte komma ifrån, mycket beror ju på att samhället inte är anpassat för bl.a. rörelsehindrade.
Skrivet av  lisa