Vill era barn bli burna mycket?

Vill era barn bli burna mycket?
Skrivet av	Åsa med Ida 020820
Hej! Har en fundering och vill gärna vad ni tycker. Ida är väldigt mammig. Hon vill gärna bli buren, när jag hämtar henne från dagis t.ex. Då bär jag henne ut till lekparken och så sitter hon i mitt knä en stund, innan hon vågar sig ner på marken. Jag upplever inte att hon är direkt otrygg, men funderar lite på varför hon inte är som många andra barn, som rusar iväg första chans dom får. Andra mammor tittar konstigt ibland. Det verkar ju som om hon har ett stort närhetsbehov och jag vill inte neka henne det. För mig är det okej att bära henne kortare bitar, men ibland kan det såklart bli jobbigt inte minst för ryggen. Funderar ibland om jag borde "öva" henne att gå ner mer, men om jag pressar henne känner hon av det, och då blir hon ännu värre. Hon blir jätteledsen, och det ser inte ut som trots i mina ögon. Nåt som är lite obehagligt är att dom andra mammorna på lekplatsen verkar se ner på mig när jag bär på Ida. Jag kan få höra "ja JAG skulle aldrig skämma bort mitt barn genom att bära runt på det, jag vill inte ha henne PÅ mig, jag vill vara ifred" osv. Det är så mycket snack om "curlingföräldrar" - och alla besserwissers som vet bäst. Att vara passupp på sitt barn eller föregå dess önskningar innan barnet ens frågat tror jag inte på, men ibland undrar jag om begreppet curlingföräldrar är en ursäkt att slippa ha dåligt samvete och få barnet att lyda snällt. Alla barn är ju olika, ända sedan Ida föddes har jag förvånats över vilka olika personligheter och behov barn har, utan att ha blivit påverkade (inte i stor grad i alla fall) av omgivningen. Hur ser ni på detta?
Svar på tråden: Vill era barn bli burna mycket?

men snälla nån!
Skrivet av Kicki L.
Man skämmer väl inte bort barn genom att vara nära - och i så fall är det väl bara bra att få bli bortskämd! Sätt du upp näsan och strunta i vad de säjer och tycker. Du ger ditt barn det hon behöver och vill ha, det är det som är väsentligt! Jag har burit alla mina 4 barn så mycket jag har orkat och de har velat, ammat dem så mycket de själva har velat (även agerat "napp"), legat med dem på magen långt efter det att de blivit "för stora", haft dem i knäet - alltid varit tillgänglig för dem då de velat vara nära och alla är trygga och framåt. De två äldsta (nu 24 och 28 pr gamla) har varken fortsatt att hålla mig i handen, sitta i mitt knä eller på nåt annat sätt visat någon starkare bindning än ormalt. De är snarare starka, modiga och självständiga individer!

Skönt att höra
Skrivet av Åsa med Ida 020820
att det finns fler "som jag" - och att barnen idag är trygga. Jag försöker ju följa mina egna instinkter - men man läser och hör så otroligt mycket, att det är lätt att bli förvirrad! Har t.ex. funderat på att köpa en Ergo (bärsele) - men fått höra "men hon är ju så stor - kan hon inte gå själv?" På dagis är hon helt självständig, går själv och leker och pysslar hela dagarna. Tack för stödet!


Här bärs det också
Skrivet av Isabelle med tre
i mån av plats. Robin har alltid gillat att vara nära, han trivs bäst i någons knä om han får bestämma. Jag tycker bara att det är härligt att barn blir så olika! BÄr du på Ida du, och strunta i vad andra tycker! kärlek och närhet kan nog inget barn få för mycket av

håller fullständigt med!
Skrivet av Cerlise & tjejerna
Kärlek och närhet kan man inte få för mycket av! = )

Agnes vill också
Skrivet av Kristina S
bli buren. Hemma springer hon baklänges framför en med armarna i vädret och tigger om att bli upplyft. Det är jättegullig, man jag har tyvärr dålig rygg. Varje gång jag vabbat med henne har jag fått gå till kiropraktorn efteråt eftersom hon vill bli buren ännu mer när hon är sjuk. Men bortsett från ryggen har jag inte sett detta som ett problem och på dagis är hon en av dem som är allra duktigast på att gå (dvs hon går långt utan att knota).


min yngsta
Skrivet av Kicki L.
dotter Linnea sa då hon var mindre "bärda mej" då hon blev trött och ville bli buren. Idag är hon 10 år, men ibland kommer hon och säjer skrattande "Kom mamma - bärda mig". Då vill hon sitta nära, jättenära i knäet en stund innan hon blir stor igen och hoppar upp och fotsätter att lyssna på Carola, prova olika frisyrer o.s.v. Det tycker jag är så mysigt, dessa små hopp nedåt i ålder som de måste få ha samtidigt som de släpper småbarnsåldern mer och mer.

Jaa då!
Skrivet av Cecilia med Juni
Det är inget fel att vilja bli buren! Det är helt naturligt anser jag, på stenåldern fanns ju inga barnvagnar heller! Vi människor är gjorda för vara vara nära och bli burna av våra föräldrar tror jag. Kanske låter lite alternativt eller flummigt, men det står jag för i så fall. :-) Jag kan tipsa om en bok av forskaren Tomas Ljungberg som heter "Vad är naturligt för mitt barn" som jag tycker var väldigt bra. Jag tror inte att man kan bli bortskämd av närhet och kärlek eller kroppskontakt, utan precis tvärtom! Jag upplever att det snarare är så att barnet laddar sina batterier och sedan orkar och vågar vara mer självständig och upptäcka världen, vara utåtriktad och busig, just för att de fått tanka mycket trygghet. Juni får bli buren så mycket hon vill i mån av att vi orkar (jag är ju gravid) och hon är verkligen en trygg och utåtriktad liten tjej, ett riktigt yrväder. Men att bli buren är ju mysigt då och då, och det får hon så gärna. Jag tror att det bara är jättenyttigt för barnet att få den närheten och kroppskontakten. Det var ju nyligen en artikel serie om beröring och oxytocin i DN också, man mår ju jättebra av närhet! varför neka något sådant. Jag tycker att mammorna på lekplatsen verkar ha en väldigt föråldrad och dum iställning faktiskt.

OM jag bär!
Skrivet av Tanja med Paulina 24/7- 02
oj, vad jag har burit på min lilla flicka! En enda gång får jag vara tacksam för att hon är så liten och inte väger så mycket:-)) Paulina kröp aldrig, hon blev ju buren istället, och min teori är att hon inte kröp eftersom vi ändå förflyttade henne dit hon pekade med sitt lilla finger. Många sneda blickar har jag fått för det! Strax innan ettårsdagenn ställde hon sig helt plötsligt på alla fyra och kröp iväg med racerfart, en vecka senare gick hon... hon vill fortfarande bli buren, inte i lika stor utsträckning som förut, men mycket mer än andra barn. blev mer och mer självständig i och med att hon började på dagis, men det tar fortfarande ca en halvtimme att lämna henne, då vill hon bli buren/sitta i knät. Ge din flicka din närhet, men försök samtidigt att visa henne att världen runtomkring är inte farlig, utan rolig och spännande!


Hur kan man skämma bort ett barn med närhet?
Skrivet av Robins mamma
Fy bubblans för såna kommentarer. Robin har blivit buren i sjal sen han var 8 månader och idag går han för det mesta själv. Skulle aldrig komam på att ta vagnen förutom om jag ska dit där det är mycket folk som skiter i att man har ett litet barn på magen. Blir han trött får han åka axlar om jag inte orkar ha honom på höften. Skit i vad andra tycker och tänker, ditt barn blir tryggt/are av närhet så varför är det något som ska sparas på?

Tack för alla svar...
Skrivet av Åsa med Ida 020820
Måste säga att jag blev faktiskt förvånad att alla som svarade tyckte att det är rätt att ge mycket närhet när barnet behöver det. Detta för att man (jag) aldrig hör det av någon annan mamma på dagis, lekplatsen, släktingar etc. I vissa sammanhang får jag nästan skämmas ibland. Men stärkt utav era synpunkter kommer jag nu stå på mig. Jag har ju bara gjort det som känts rätt för OSS. Eftersom Ida fortfarande vill ha mycket närhet och är väldigt mammig, har jag ibland varit orolig när hon inte vill gå själv "som dom andra barnen". Men visst går hon själv på upptäcktfärder, om man inte stressar henne utan låter henne ta sin tid. På dagis är hon nog en av dom mest självständiga ser det ut som, märkligt. Kanske vill hon därför tanka trygghet när hon sedan kommer därifrån...tror jag är på rätt spår? Tack för svaren!!

jag har då
Skrivet av Kicki L.
aldrig sett någon tonåring som vill bli buren av mamma så du kan vara helt lugn - det går över av sig självt.


Låter ju som...
Skrivet av mafaldan
...du själv skriver att hon behöver tanka trygghet efter att ha varit en av de mest skjälvständiga på dagis! Duktig tjej OCH duktig mamma som lyssnar in hennes behov tycker jag!

Tack för alla svar...
Skrivet av Åsa med Ida 020820
Måste säga att jag blev faktiskt förvånad att alla som svarade tyckte att det är rätt att ge mycket närhet när barnet behöver det. Detta för att man (jag) aldrig hör det av någon annan mamma på dagis, lekplatsen, släktingar etc. I vissa sammanhang får jag nästan skämmas ibland. Men stärkt utav era synpunkter kommer jag nu stå på mig. Jag har ju bara gjort det som känts rätt för OSS. Eftersom Ida fortfarande vill ha mycket närhet och är väldigt mammig, har jag ibland varit orolig när hon inte vill gå själv "som dom andra barnen". Men visst går hon själv på upptäcktfärder, om man inte stressar henne utan låter henne ta sin tid. På dagis är hon nog en av dom mest självständiga ser det ut som, märkligt. Kanske vill hon därför tanka trygghet när hon sedan kommer därifrån...tror jag är på rätt spår? Tack för svaren!!

Knappt.
*Skrivet av Marie -72**
Lille J älskar att röra sig. Om vi vill bära honom för att få honom med oss blir han jättearg. Han vill gå och åka sparkcykel. Men han gillar att sitta i knät och gosa, och ligga och läsa och sjunga i sängen, så han får väl tillräckligt med närhet och gos då. Systrarna däremot vill bli burna....

Vill era barn bli burna mycket?

men snälla nån!

Skönt att höra

Här bärs det också

håller fullständigt med!

Agnes vill också

min yngsta

Jaa då!

OM jag bär!

Hur kan man skämma bort ett barn med närhet?

Tack för alla svar...

jag har då

Låter ju som...

Tack för alla svar...

Knappt.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information