Apropå socker

Apropå socker
Skrivet av	Kristina S
och kolhydrater. Det här var en intressant länk: http://www.radron.se/templates/news____4550.asp
Svar på tråden: Apropå socker

Ja fast risken
Skrivet av Anna Maria med LI
är väl att det blir alldeles för mycket av det goda.. Dvs oboy, kräm, bullar, vit pasta etc ofta inte bara ibland.. http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,441093,00.html

Problemet
Skrivet av Kristina S
är bara att en massa saker kring socker presenteras som vetenskapliga fakta idag, uppenbarligen utan att vara helt underbyggda. Debattartikeln består ju av ganska mycket tyckande,. inte av direkta belägg. Jag är inte någon vän av obegränsade mängder socker, men jag tyckte artikeln var intressant just för att vi så ofta köper saker som "experter" säger till oss, utan att fråga hur de vet det. Jag har själv mist min bror som dog i en hjärtinfarkt i alldeles för unga år, därför är hälsoaspekten väldigt intressant för mig. Det är svårt att få riktig klarhet i hur man ska leva och vad man ska äta för att må bra, och helst, som i mitt fall, bli äldre än min farfar, pappa, farbror, kusin och bror.


Tycker artikeln var ganska grund
Skrivet av Anna Maria med Li
"Enligt WHO ökar inte heller risken för hjärt- och kärlsjukdomar av ett högt intag av socker och andra kolhydrater. Blir man överviktig av att äta för mycket socker är det övervikten i sig som är farlig, inte sockret." öh? Det är som att säga att det är inte farligt att köra bil berusad om du inte kör på någon annan. Det där om hyperaktivitet och socker, kan bara titta på mitt eget barn och konstatera att det iaf gäller henne. "Proteiner mättar bäst, därefter kolhydrater inklusive socker. " Kanske borde det nämnas att hur bra kolhydrater mättar beror på hur mycket fibrer det innehåller. För den som inte är insatt så verkar det som att det är helt ok att äta socker, oavsett mängd efter man har läst den här artikeln. Vet att jag själv hade tolkat det så innan jag fick sjukdomsinsikt.

hehe
Skrivet av Kicki L.
nej, klart att inte sockret i sig är farligt. Det är inte cigaretter heller, så länge vi inte röker dem... Eftersom sockret snabbt höjer blodsockret högt upp så är det väl lika självklart att personen blir överaktiv. Om man sett en diabetiker med sockerkänning ser man att det är samma symtom. Socker mättar bra, men bara en kort stund sedan är det fibrernas kolhydrater som tar över och i vanligt raffinerat socker finns inga fibrer.

Håller inte riktigt med
Skrivet av Kristina S
dig. Eftersom det i artikeln framhävs att socker inte är den enda, och inte ens den främsta, orsaken till övervikt haltar jämförelsen en del. Jag försöker inte på något sätt angripa dig och dina livsval. Jag tycker att det är utmärkt att du lever på ett sätt som passar dig och som du mår bra av, men man för nog också komma ihåg att de allra flesta av oss kan äta en hel del socker utan att det för den skull gör oss sjuka. Jag tycker att vi kommit att fokusera så orimligt mycket på socker de senaste åren. Det är som om folk bara klarar av att hantera en sanning i taget. Men när det gäller många vällevnadssjukdomar är det fortfarande andra faktorer som är viktigast, som kolestorol och mängden motion.


Hmm,
Skrivet av Kicki L.
kolhydrater, skerev du Kristina S - socker är ju kolhydrater!

Nää..
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Kristina skrev kolestorol, inte kolhydrater. Men för att sluta märka ord, jag håller precis med Kristina. Jag försöker absolut tänka på att äta nyttig och bra mat, varierat framförallt och väljer fullkornsvarianter osv osv. Jag tänker ganska mycket på vad vi stoppar i oss. Men personligen gillar jag inte när det blir för dogmatiskt. Det finns mycket forskning som pekar i många olika riktningar! Jag vet eftersom en nära släkting till mig forskar på just socker/ämnesomsättning osv och ofta uttalar sig i tidningar och tv och blir citerad i media, hennes undersökningar bli citerade och refererade till av tidingar. Men när man pratar med henne själv så är det en ganska vinklad bild som framkommer i media, jämfört med hur det verkligen ser ut i hennes forskningsresultat. Hela min mans släkt kryllar av läkare och medicinare, det finns oerhört mycket forskning kring människokroppen osv men faktum är att det är mycket svårt att påvisa klara orsakssamband när det gäller t.ex. kosthållning och hur kroppen mår. Jag lägger mig absolut inte i andra människors sätt att leva och vilka val folk gör. Jag utgår ifrån att man fattar beslut utifrån vad man själv tycker känns rätt för den egna familjen osv. Men det framstår faktiskt som att man är lite osäker på sina egna val, när man väljer att basera dem på forskning som kanske inte ens är helt riktigt återgiven, eller att hävda sanningar som kanske egentligen mest är tyckande. Varför inte bara acceptera att det finns forskning som pekar i olika riktningar, och att vi faktiskt aldrig kan _veta_ helt säkert? Och samtidigt acceptera att folk gör sina egna val, och att man kanske inte måste framställa sitt eget perspektiv som sanningen?

ursäkta
Skrivet av Kicki L.
Jag läste slarvigt. Detta var dock inte att märka ord eftersom vi diskuterar en sakfråga. Det är bra att du är noga med vad du äter, men detta är oväsentligt i sakfrågan där i alla fall inte jag diskuterade vad du/ni äter utan vilka effekter vissa ämnen har i kroppen. Vad som är dogmatiskt eller ej får också vara upp till var och en att avgöra. Jag måste erkänna att jag inte är så intresserad av din släkt. Har du några källhänvisningar till de resultat din släkting forskat fram? Min kunskap grundar sig inte på medias framställningar utan på foskningsteamens rapporter och dessa visar på mycket klara och entydiga samband mellan kost och hälsa - både mental och fysisk. Det finns ingen forskning som har påvisat några fördelar med sockerintag och inte heller någon sådan som stött teorin att det inte skulle ha negativ betydelse för hälsan. Att t.ex. ett högt socker intag främjar uppkomst av t.ex. dibates 2 är inte precis något nytt och det ifrågasätter ingen seriös sjukvårdskunnig. Jag baserar mycket hellre mina egna val på forskares resultat än på tyckande från min släkt och jag har inte något eget perspektiv i dessa frågor. Undrar just varför det är ett så känsligt ämne... ;-)


Ja Kicki
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Jag kan t.ex. hänvisa till Charlotte Erlanson Albertssons forskning om ämnesomsättning osv jag har mest läst hennes resultat i utskriftversioner som jag fått direkt av henne, men om du söker på nätet eller via Lunds Universitet så hittar du säkert hennes repporter. Hon har bl.a. forskat på aspartam och andra sötningsmedels påverkan på kroppen. Jag tycker att du är lite bitsk i din ton, jag är faktiskt ganska seriös när det gäller att ta in och välja och sovra i information om hälsa och forskning kring det. Jag menar inte alls att jag bara sitter och tar in muntlig information från "min släkt" helt oseriöst som du antyder, jag diskuterar sakfrågor med forskare och experter, och egentligen har min personliga anknytning till dem ingen betydelse utan jag är mer intresserad av sakfrågan än personen! Det finns ingen mening i att namedroppa här, men om du kände till vilka jag har pratat med så skulle du nog inte säga att du inte är så intresserad av min släkt. Jag pratar om seriösa forskare, som jag litar på i fråga om sakkunskap, och har du ingen respekt för det så får det stå för dig! Jag har förstått att du lutar dig mot forskningsrapporter som du har läst. Min poäng var främst att det finns så mycket olika information, och många studier som pekar i olika riktningar. Det är oerhört svårt att hitta klara och tydliga orsakssamband. Vem minns inte (kanske lite ot) den rapport som kom från USA som visade att MPR-vaccinationen kunde ge autism? Den är ju nu helt förkastad, och det finns omfattande forskning som tvärtom visar att det sambandet inte kan stödjas alls mha seriös forskning. (Och att denna granskning gjorts seriöst vet jag eftersom jag har diskuterat frågan mycket ingående med Margareta Blennow som är överläkare på Sachsska och Sveriges främsta vaccinationsexpert). Ja, och för att nämna inom mat och hälsa har vi ju det klassiska gluten-exemplet, där man ändrat kostråden igen efter att ha sett att de råd om nollintag under första året förmodligen ledde till att fler drabbades av glutenintolerans. Osv. Jag försöker faktiskt läsa på och bilda mig en seriös uppfattning om mat och hälsa, och tycker att jag möts av ganska olika budskap, beroende på vilken forskning man läser. Att ha ett allmänt källkritiskt perspektiv är en grundläggande inställning hos mig. Jag tycker att det är rätt oseriöst att välja ut vad man vill ta till sig och basunera ut det som dagens sanning. Jag har rent samvete och gott självförtroende när det gäller mitt eget och min familjs val av mat osv. Men visst är det ett känsligt ämne, det blir det väl alltid när man diskuterar med "redan frälsta".

källkritisk?
Skrivet av Kicki L.
Olika sötningsmedels effekter på kroppen har inget med detta sammanhang att göra. Jag stödjer mig inte alls bara på lästa forskningsrapporter utan allra främst på det heldagsseminarium jag deltog i som hölls i höstas av forskarteam, läkaresällskapet och livsmedelsverket. Var du där? Synd att du dömer utan att veta och vad du tycker om min ton har inte heller med sakfrågan att göra. Vi diskuterar väl sak och inte person, eller hur? Jag instämmer helt i ditt uttalande om att man bör vara källkritisk.

Jahapp
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Nu handlar det inte direkt om sakfrågan längre, jag vet inte riktigt varför du känner att du måste hävda dina kunskaper, jag respekterar dem, varför respekterar du inte mina? Dessutom vet du väl inte riktig vad Charlottes forskning rör mer än den som jag nämnde kring aspartam, hon är professor i biomedicinsk forskning kring ämnesomsättning och olika födoämnes påverkan på kroppen, det är väl inte så långt ifrån ämnet egentligen? Hon är ju dessutom väldigt påläst på hälsoforskning öht, varför skulle jag egentligen lita mer på dig än på henne?... Nej jag var inte på det heldagsseminarium som du deltog i. Gör det dig så mycket bättre vetande eller varför frågar du? Jag dömer inte alls utan att veta! Hur läser du in det? Tvärtom så säger jag ju rätt ut att jag respekterar dina kunskaper, MEN de står INTE för hela sanningen som du (tycks) hävda. Jag tycker bara att det är lite konstigt att du inte kan se att myntet har fler sidor än den du själv ser. Ganska oseriöst, tycker jag.


Beklagar
Skrivet av Isabelle med tre
det som hände din bror. Jag har nuförtiden en VÄLDIGT avslappand syn på livet. Jag har en väninna som nästan aldrig äter godis, dricker läsk, tränar ca 2 ggr varje vecka, pratar nästan aldrig i mobiltelefon. Hennes sockerintag är närapå noll, och hon gör det mesta av sin mat själv. Men ändå fick jag chockbeskedet för ett år sedan, hon hade fått en hjärntumör som var lika stor som en golfboll! Hon hade inte ens fyllt 30 år!!!!!! Som tur är så gick det bra att operera bort tumören och hon är nu friskförklarad. Så min filosofi är lite "hellre leva lyckligt och dö lite tidigare, än att hålla på och fjanta sig med att räkna sockerintag, GI värde och you name it och dö gammal" Vilket man ändå uppenbarligen inte kan räkna med. Däremot att röka udner graviditet och i närvaro av sina barn skulle jag ALDRIG göra (röker inte alls för den delen) Nu är det inte så att vi äter godis varje dag, utan när man känner för det.

Om man klarar av
Skrivet av Anna Maria med Li
att leva så och mår bra av att göra det så är det väl bra. Men när det blev som det blev för mig, när beroendet av socker tar över hela livet då är det en annan sak. Jag kan inte ta en bit, utan att sen falla dit igen. Faller jag dit så faller jag hårt och med mig drar jag hela familjen. Alltså måste jag vara så här trist och tråkig. Även om jag måste tillstå att jag själv tycker att jag äter underbart god och lyxig mat. Tex åt jag rågflingegröt i morse med mango, jorgubbar och ananas. Det är något jag aldrig hade kostat på mig förut, istället hade jag frossat i lösgodis bestående av enbart kemikalier, socker och överblivna slakavfall. Visst jag kan få en hjärntumör om 5 år när jag fyller 30 oavsett hur jag äter, men min kropp kommer ändå att vara bättre rustad att kunna bli frisk nu när jag äter sund mat än förut när jag missbrukade.

Tack för dina ord
Skrivet av Kristina S
Jag tror inte heller att allt kan motverka allt med vad man äter, och livet är så mycket mer än att leva sunt. Jag vet också att det fanns många faktorer som spelade in i min brors död, och många av dem rör inte mig alls. Men det är svårt att inte tänka på sådana här saker ibland och lagom är ju alltid bäst. Men meningen med livet tror jag är att helt enkelt leva ett så bra liv som möjligt. För en del innebär det att inte äta socker, och för andra att unna sig att göra det.


Det här är ett känsligt ämne låååångt
Skrivet av Anna Maria med Li
även för mig. Det kanske är svårt för andra som inte har min bakgrund och mina erfarenheter att förstå hur farligt det är med raffinerade när man är sockerberoende. Som med alla beroenden så är det inte lätt att se sig själv som beroende, medberoende eller som felbrukare. Det har tagit mig själv _lång_ tid att kunna göra detta. Hade jag befunnit mig i den här diskussionen för bara 1 år sedan så hade jag slagit bakut och ansett att folk som lever som jag själv gör idag enbart var hälsofreaks, inte vågar njuta av livet. Vidare så hade jag tagit illa upp och ansett att personen i fråga försökte glänsa och skriva andra på näsan. Varför jag överhuvudtaget fortsätter den här diskussionen är för att jag har insett att om jag vetat det jag vet nu så hade jag aldrig hamnat där jag är nu, då hade jag aldrig blivit så här känslig som jag är nu, jag hade kunnat tagit en kaka när det är fest och kunnat äta bröd etc med måtta. Det må vara hänt att jag låter rabiat och paranoid när det gäller det här med socker och andra raffinerade kolhydrater, men kan jag hjälpa någon, en enda människa att inte hamna där jag är, eller att hjälpa någon därifrån så är det värt det. När jag läser i artikeln här ovan att många som konsumerar mycket socker har ett lägre BMI än de som inte konsumerar samma mängd socker så tänker jag på alla de jag känner som lider av sockerberoende som är underviktiga, mycket underviktiga. De konsumerar otroliga mängder socker och är trots det underviktiga, det är bara det att om man skulle kontrollera samma människor om 15-25 år så skulle man se att de har ökat enormt i vikt under den tiden. En tjej i min FAA ( anonyma matmissbrukare/sockermissbrukar grupp ) Har ett BMI på 17.5, hennes sockerberoende har gått så långt så att hon är på väg att förlora både man och barn, för det är inte lätt att leva tillsammans med en missbrukare( en sockermissbrukare har ofta problem med extrema humörsvängningar, i takt med sitt blodsockret . Man behöver inte vara överviktigt för att vara sockermissbrukare/matmissbrukare/felbrukare, det tar bara olika länge att bli det. Vissa kan kontrollera sin vikt trots ovanstående beroenden med hjälp av bulemi, massor med träning eller perioder av svält. Det finns de som missbrukar raffinerade kolhydrater men som håller vikten nere genom att svälta sig vid alla andra mål. Alla de här människorna har blivit sockermissbrukare av olika skäl, vissa för att de har lägre tolerans, andra för att de hållt på så länge så att den bra toleransen de hade försvann, skälen är många. Men sanningen är att de flesta iaf föddes utan att vara sockerberoende, de blev sockerberoende av maten de åt, mångas sockerberoende grundlades som barn. Oj du slog dig, här får du en kaka så du inte gråter, oj du är lite kinkig idag, ät en kaka så du slutar gnälla, ha i massor med fruktpure i gröten eller köp gröt som är sockrat, så att barnet äter det, avsluta varje mål med en sötat fruktpure listan kan göras längre... Många får redan som barn lära sig att känslor äter man, är man ledsen så hjälper det att äta, är man arg/kinkig så hjälper det att äta. Det sitter i sedan när man är vuxen, jag har nu jättesvårt att definiera mina känslor, vad gör jag av dem när jag inte längre äter dem? Ett missbruk fungerar ju just så att man behöver mer och mer av fixet för att känna sig tillfreds. Ju mer raffinerade kolhydrater man konsumerar desto fler behöver man längre fram för att må lika bra igen. Så ju äldre man blir desto mer behöver man för att döva känslorna. Alla kanske inte hamnar där jag är nu, men det är många, otroligt många som är redan är där och ännu fler som är på väg. Folk som mår mycket dåligt, utbrända, överviktiga, deprimerade. De flesta av dem vet inte vad som är fel och kommer förmodligen aldrig att göra det. Mycket av den ohälsa vi har här i Sverige beror på att folk inte äter rätt, det är inte bara raffinerade som är boven men det är en stor del i det hela. Titta på bara på all den mat vi har hemma, hur många produkter finns det som inte innehåller socker/sötningsmedel ? De är lätträknade, tom om man köper fryst kyckling så är den i många fall injicerad med vatten och druvsocker. Alla behöver inte äta precis som jag, men det vore nyttigt för alla att öppna ögonen och se hur mycket socker som finns i maten som man äter. Likaså vore det nyttigt för alla att se hur mycket dåligt fett vi sätter i oss årligen, hur många produkter som tex innehåller härdat fett, mättat fett mm. Som jag ser det så är min kropp mitt tempel, jag äter saker som tillför mig kropp något. Jag har bara ett liv och en kropp, resten av mitt liv vill jag må bra som möjligt och äta god mat på ett naturligt sätt. Jag vill även ge min dotter alla möjligheter i världen med en sund kost som stärker hennes immunförsvar och som bygger upp hennes kropp. Så tyvärr kan jag inte se att alla andra inte har mitt problem, som jag ser det så har alla andra inte ett lika _stort_ problem ännu iaf. Det kanske inte finns tillräckligt med forskning i ämnet, men för mig räcker det att se till mig själv och min omgivning för att förstå hur det ligger till. Jag vet ju hur jag själv hanterat det, får dela andras upplevelser på mina stödmöten, genom andra mailinglistor, böcker i ämnet osv. När jag ser skillnaden på min dotter i beteende när hon tex fått en glass på dagis, hon blir som en iller på amfetamin i jämförelse med hur hon är i vanliga fall. Där har jag mina bevis och min forskning.. det räcker för att övertyga mig iaf. Nu ska jag luta mig tillbaka och se om någon ens orkar läsa detta mastodontinlägg.

jag orkade!
Skrivet av Kicki L.
- och vill säja att jag tycker det är otroligt klartänkt och moget skrivet. Nej, alla behöver naturligtvis inte äta som du men många skulle behöva göra det. Känslor är till för att kännas och inte för att ätas! Att se sin kropp som ett tempel är något väldigt bra och fint! - Tänk om alla gjorde det...

Jag vill egentligen
Skrivet av Kristina S
inte fortsätta denna diskussion. Mitt syfte med att hänvisa till länken var bara att mana till försiktighet och eftertanke, inte att angripa någons personliga beslut. Vill ändå säga att när du, Kicki, skriver "Innan riset och vetet introducerades som människoföda fanns inte våra "vällevnadssjukdomar". Forskarna vet idag att merparten av dessa beror på de vita varorna = siktat vetemjöl, raffinerat socker, koksalt och mjölk" går du ju stick i stäv med det som står i artikeln. Om du bygger ditt resonemang på forskningsresultat kan jag ju inte låta bli att undra lite över vilka forskningsresultat det är. Vem är det jag inte ska lita på? De forskare vars rapporter landstinget sammanställt? Landstinget själv? Hälsomålet? Råd och rön? Varför borde jag lite mer på dig?


Du behöver
Skrivet av Kicki L.
inte alls lita på mig, men många är jäviga i denna fråga. Jag har inget vinstintresse i dessa frågor. Om det är sant kommer ju lanstinget att gå i konkurs p.g.a. för få sjuka, om andra är sanna skulle livsmedeljättarna få klappa ihop och gå hem o.s.v. Var och en som vill ha kunskap i detta ämne måste nog ta del av många olika rapporter och, som Dina skrev, sedan vara väldigt källkritiska och fråga sig om den som sammantällt rapporten har något att vinna elelr förlora på den - med siffror och tabeller kan man bevosa "allt" beroende på hur man vrider på uppgifterna. I det seminaiet som jag hänvisade till i ett annat inlägg deltog t.ex. Staffan Lindeberg (docent och forskare, chef på medicinska enheten, Malmö sjukhus) Lars Wilsson (biolog) Åke Hedhammar (Livsmedelsverket) Arkeologen som skrev boken "Välfördens ohälsa" som jag just nu tyvärr tappat namnet på m.fl. forskare, läkare och arkeologer.

Så du menar
Skrivet av Kristina S
på fullt allvar att Stockholms läns landsting vrider till forskningsresultaten för att de annars skulle få för få sjuka? Öh... Och att livsmedelsindustrin skulle gå omkull om de var tvungna att utesluta vitt mjöl och socker för att vi då skulle... sluta äta eller? Och att en arkeolog vet mer om hur människor borde äta än en nutritionist. Öh... igen. Och håller inte du kurser i hur man lever sunt? Då har du väl ett vinstintresse? Hur som helst, nu tänker jag lägga ned detta. Vi får väl helt enkelt vara överens om att inte vara överens. Jag ber alla som tröttnat på debatten för länge sedan om ursäkt för att jag gav den nytt bränsle.

Apropå socker

Ja fast risken

Problemet

Tycker artikeln var ganska grund

hehe

Håller inte riktigt med

Hmm,

Nää..

ursäkta

Ja Kicki

källkritisk?

Jahapp

Beklagar

Om man klarar av

Tack för dina ord

Det här är ett känsligt ämne låååångt

jag orkade!

Jag vill egentligen

Du behöver

Så du menar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information