Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej alla sommarföräldrar!

Skrivet av Nina
Jag heter Nina och är 30 år. Har en son som heter Emil född 31:a juli -02.Är gift med Mattias 29år och vi väntar vårt andra barn nu till september.

Hur sover era barn på nätterna? Vaknar de ibland eller sover de hela natten?
Emil sover i egen säng i eget rum sedan ett par veckor tillbaka. "Problemet" är att han vaknar till ett par ggr per natt och gråter och ropar efter mamma eller pappa och det blir bra först när vi kommer in till honom. Han har alltid vaknat ett par ggr per natt men tidigare när han sov i spjälisen brevid vår säng i vårt rum så märkte man inte av det så mkt eftersom det bara var att säga att "mamma är här eller pappa är här" och han somnade om. Nu måste vi ju gå upp och in till honom och vara kvar tills han somnar om och det blir jobbigt till slut....
Ett par ggr har vi tagit in honom till oss och han får sova emellan oss, men oftast slutar det med att någon av oss somnar inne i hans rum på en lekmadrass som han har där...

Funderar bara om detta kommer att fortgå länge till eller om det kommer att avta ganska snart...
Ja det kan man ju inte sia om förstås men funderar gör jag ju... :o)
Svar
Säng i vårt sovrum
Juni vaknar vissa nätter flera gånger och ammar ibland någon gång, och andra nätter sover hon hela natten. Vi får inte riktigt kläm på varför, ibland tror vi att hon sover bättre när hon inte sovit middag, ibland är det tvärtom. Och nu på sommaren så har det hänt att hon vaknar när solen går upp klockan 4 och tror att det är morgon och vill absolut gå upp och äta frukost och leka, är helt omöjlig att söva om på flera timmar och då är det ju skitjobbigt! Nästa dag kan hon sova som en stock till 11.00!

Man blir ju lite smått matt när det krånglar och man just har trott att hon börjat sova hela nätterna, och undrar hur det ska bli när nya bäbin kommer. Det räcker ju gott och väl med ett barn som vill amma på natten också, och jag tyckte att det var bra att Juni självmant hade slutat amma på natten nu, men sedan helt plötsligt så är det vissa nätter jätteviktigt för henne igen, och när jag försöker krama och ge napp så blir hon helt hysterisk och gråter förtvivlat och skriker "amma" tills jag känner att jag är tvungen att amma även om bröstvårtorna är ömma och jag helst skulle vilja säga nej just då. Är en lite jobbig situation just nu. Egentligen trivs vi bra med att amma lite grann, men de senaste veckorna har det plötsligt inte funkat så bra längre. Det ska ju vara mysigt och avkopplande att amma, inte göra skitont. :-( Fast nästa natt så kan hon sova oavbrutet och då känns det genast lättare igen.

Det känns lite som en övergångsperiod just nu som man inte vet hur länge den kommer att vara, och ibland känns det som allt håller på att falla på plats helt automatiskt utan problem, ibland är jag orolig för att det kommer att bli skitjobbigt när nästa barn kommer. Jag försöker att ta en dag i taget och göra det som funkar bäst just nu och inte oroa mig i förskott för allt ändrar ju sig så fort ändå. Jag har hört att i 2 års åldern så brukar sömnen bli stabilare, och det verkar ju vara på väg åt det håller nu ändå. Fast själv så sov jag inte en hel natt innan jag var 3 år! Men det gör ju Juni redan, och då har hon ändå fått amma fritt dag som natt, medan jag bara blev ammad 7 månader, så att amningen skulle störa så mycket tror jag ju inte på. Snarare tycker jag att det är ett praktiskt verktyg för att snabbt och smidigt söva om. Men det är det ju inte när brösten blivit så ömma i slutet av graviditeten nu, så det känns inte så kul just nu, och inte kul att säga nej till ett barn som gråter hysteriskt heller. Pest eller kolera ... :-(

Vi har också varit - och är kanske fortfarande - i valet och kvalet hur vi ska göra med sovplats. Vi håller i alla fall på nu och gör om vårt röriga arbetsrum med lite bättre förvaring och mindre databord för att kunna göra det till ett kombinerat arbets och barnrum, där vi kan få plats med leksaker och rutschkana som nu belamrar halva vardagsrummet. och allmänt lite mysigare med lekmatta och nya barngardiner, kanske köpa några fina tavlor etc. Fast det får vara kombinerat med förvaring och typ vuxenböcker högst upp i bokhyllan och leksaker längst ner. Jag skulle verkligen vilja ha ett rum till! Men att flytta från vår fina trea till en fyra som säkert är både tråkigare planlösning och inte så bra renoverad känns inte som ett lyft direkt. Så vi ska nog försöka vänta och köpa hus om något år eller två, just nu så har vi tyvärr inte råd. Jag skulle gärna vilja bo lite större, med uteplats och inte som nu högst upp utan hiss. :-( Men oj vad jag gnäller nu! Annars trivs vi ju bra här.

Hur som helst, vi har funderat på om vis ka försöka klämma in en liten växa säng i arbetsrummet också, men vi är tveksamma just nu. Och efter att ha läst ditt inlägg så känns det som att det nog är rätt val att vänta med det. Nu har Juni en stor säng, 90x200, som vi liksom har satt ihop med vår dubbelsäng och andra sidan mot väggen så att hon inte kan ramla ur i sömnen. Det har funkat bra, man har gott om plats men hon är ändå inom napp och klappavstånd. Hennes pappa sover bredvid henne och de flesta gånger hon vaknar till så räcker det med att han lägger en hand på henne och vaggar lite, eller ger nappen, och funkar inte det så funkar det ofta med lite kram och gos i famnen. Det är bara ibland hon ylar "amma!" i högan sky och inget annat funkar.

Men vi har funderat lite på om hon kanske blir störd av oss ibland, och kanske blir hon ännu mer störd av bäbisen? Men eftersom hon också vaknar till och gråter inna vi gått och lagt oss och vi får springa in och söva om henne då och då, så blir det kanske som du skriver ännu jobbigare att ha henne i ett annat rum om hon vaknar och är ledsen mitt i natten. Det måste ju bli otroligt påfrestande, nu är det ju enkelt att bara sträcka ut en hand.

Vi kanske köper en billig extra madrass som man kan lägga på golvet om det skulle kännas praktiskt någongång ibland, både för att sova middag och om det skulle behövas på natten. Då har man det att ta tilli alla fall. Och har man nattgäster kan det vara bra att ha, eller för annan vuxen tid när det ligger sovande barn i sängen. ;-)

Nu när jag har läst att ni får springa mellan rummen på natten känner jag att växasäng i arbetsrummet får vänta tills vi är mer säkra på att hon kommer att sova hela natten där. Det är ju rätt praktiskt som vi har det nu ändå.
Skrivet av  Cecilia med Juni & bf 040825
Josefine sover med oss
helt enkelt för att hon sover bäst då. Och om hon sover så får vi sova också.
Storebror har eget rum sen han var 2,5 år och om han vaknade (vilket inte var så ofta) så gick vi och hämtade honom. Nu kommer han själv om han vaknar. Men det händer som sagt var inte så ofta.

Nångång i sommar kanske vi bygger ihop en säng till henne.
Skrivet av  Vickan
är bara nyfiken, heter er dotter JUNI?????
Väldigt annorlunda men rätt gulligt namn.
Skrivet av  Bara undrar
ska stå Under Cecilia m Juni*imt*
bv,m
Skrivet av  Bara undrar
Japp :-)
Ovanligt, men hon är inte helt ensam om det. Jag tror det finns 118 stycken enligt Statistiska centralbyråns hemsida, fast det är nog bara ungefär hälften som har det som tilltalsnamn. Jag hörde det på tv en gång och blev jätteförtjust i namnet, tyckte det var gulligt och även om det är väldigt ovanligt så är det samtidigt inte krångligt utan lätt att stava och uttala. Jag har sett några till här på Aff och ibland någon födelseannons, men igår var faktiskt första gången vi träffade på en annan flicka som också hette Juni! Vi var på Eskilstuna Zoo och då hette en lite större tjej Juni hon med, hon kanske var 4 eller något sånt, som satt vid bordet bredvid oss när vi åt lunch. Det var lite kul!
Skrivet av  Cecilia med Juni & bf 040825
Tintin sover i eget rum!
Tintin började sova i eget rum redan när drygt 3 månader. Tidigare störde vi varandra när vi sov i samma rum. I samma säng sov vi bara den första tiden, sen började han veva runt med armar och ben och då gick det inte längre.

Till saken hör kanske att han inte ammades eftersom han inte ville/kunde amma. Istället pumpade jag i 7 månader.

Tintin har hela tiden sovit bra i eget rum, enda gångerna han vaknar på natten är när han börjar bli sjuk eller inte åt så mycket välling innan han la sig. Liksom när vi är borta och han sover i samma rum som andra...
Skrivet av  Monica
Ger vi lillfingret...
...tar Oliver hela handen:-) Han sover relativt bra nu efter att ha varit m_k_t vaken tidigare. Har kommit på att det är så LÄTT att ge "fördelar" av olika anledningar. Det kan vara att jag är så trött så jag orkar inte vara koncekvent utan gör det som går fortast eller att han är sjuk och jag tycker synd om honom. Men nu har jag lärt mig att så fort han är frisk är det det vanliga som gäller och vi försöker hålla fast vid våra rutiner. Det kan resultera i en skriknatt i protest efter att han varit sjuk men sen är allt som vanligt igen. Han bara kollar om det verkligen inte funkar ännu. Går säkert inte för alla men för oss funkar det att ta oss igenom en jobbig natt då och då och sen få lugn och ro.
Skrivet av  Sussie m. Oliver 02 & bebis bf 2/9
Rebecka
sover i egen säng i eget rum.
Hon började sova i egen säng då hon var 6 månader eftersom hon bara blev störd av att ligga med oss då.
Runt 12-13 månaders ålder fick hon eget rum och där stormtrivs hon!

Hon sover ungefär 20-09 plus en middagslur på 1½-3h.
Skrivet av  Annika m Rebecka 020820 & Lukas 040104
Oliver sover
i eget rum. Det har han gjort sen han var bebis. Nu när han har stor säng så kommer han in till oss ibland. Då vill han ligga mellan oss, och det får han så gärna. Med sig har han oxå hela famnen med nallar som ska få plats.

När han sov i spjälsäng vaknade han oxå ibland. Då gick vi in och hämtade honom till oss så fick han sova vidare mellan oss. Det kan bli lite bökigt ibland bara för vår 5-åring kommer ibland han med. Men vi nekar inte dom utan då går jag eller deras pappa in i store killens säng och lägger sig.

Så visst kanske det ger med sig och att han sover hela nätterna i egen säng, men här är det fortfarande nattvandrig fast den store är 5 år.
Skrivet av  Tina m. Jacob -99 & Oliver -02
Vi gör så...
att Olle sover i vår säng. Det är bekvämt för oss alla tre och han är lite osäker på stora världen ännu och behöver mamma och pappa även på natten. Skulle vi få syskon till honom skulle vi nog skaffa en vanlig säng till och ställa bredvid våran säng så skulle O kunna sova där och syskonet mellan oss. Kan tillägga att O oftast sover hela nätterna, men man känner att han vaknar till lite grann ibland och känner att vi är kvar hos honom.

Emil kanske inte är redo för eget rum än??
Skrivet av  Jullan m Olle
Simon...
sover i vårt sovrum ibland i vår säng och ibland i sin egen. Nu har han börjat med att nästan sova hela natten vilket gör att han också sover längre i sin egen säng. Oftast somnar han i vår säng och sedan lyfter vi över honom i hans (växa säng) och så sover han till tidig morgon (vaknar någon gång mellan 4-6) och då vill han komma över till oss viket han får och somnar då om.

Simon har också tidigare vaknat ett par ggr per natt och när han gjort det (gör det) så har det räckt att säga att man är där så brukar han lägga sig ned och somna om igen, ibland dricker han lite vatten ur sin flaska också (har alltid vatten i närheten).

Vi har även lillebror i vårt sovrum (tur vi har stort sovrum) och Simon verkar inte störas alls av honom utan tycker att det är helt naturligt och bryr sig inte nämnvärt om nattammningar och dylikt. Men så har vi inte haft några direkta skriknätter heller eller gjort någon stor affär av lillebrors närvaro. Lillebror verkar nöjd bara han får komma upp i sängen när han knorrar och Simon r nöjd om han får vara nära lillebror.

Vi har aldrig haft några nattproblem, kanske för att vi inte ser det som ett problem att låta barnen sova hos oss (samsova) även om det blir trångt. Jag vet (av erfarenhet) att även om barnet får sova i föräldrarnas säng så kommer barnet så småningom att vara tryggt med att sova ensam i sin egen säng och i sitt eget rum.

Skrivet av  Tessan m. Simon & Oscar
Hej och välkommen hit!
Ango kallas jag och är 32 år. Är gift med Roger, 38 år och tillsammans har vi döttrarna Paulina (född 001213) och Simone (född 020804). Den 9:e augusti kommer ännu en liten bebis till oss, något vi just nu längtar efter!

Simone sover i egen säng i eget rum (eller, ja, hon och Paulina delar rum) sedan ca 1½ vecka tillbaka. Simone vaknar oftast varje natt och antingen gråter så man får gå in och ligga bredvid henne, eller så kommer hon in till vårt sovrum och lägger sig för resten av natten.
Förhoppningsvis blir det bättre inom kort, men jag hyser inte så stort hopp om det eftersom Paulina fortfarande också vaknar på nätterna ibland, och hon är ändå 3½ år gammal nu!

Kramisar
Skrivet av  Ango och Simone 020804
Hej igen!
Vad roligt med många svar!
Efter att ha läst era svar så ser jag ju att det finns många olika "sovsätt" eller vad man nu kan kalla det för. :o)
Som sagt Emil har ju alltid vaknat ett par ggr per natt och ropat efter oss, det har inte blivit värre med det nu efter flytt till eget rum. Snarare upplever jag det som att han sover något bättre nu.
Det verkar som att han tycker det går bra att sova i eget rum för efter första natten där sprang han dit själv andra kvällen när vi sade att: "Nu ska Emil sova". Vi myser därinne och läser lite tillsammans innan vi säger godnatt och sedan ligger han och pladdrar lite och somnar utan problem.

Vi kom hem idag efter en vecka i Dalarna där svärföräldrarna har en stuga. Vi har varit på ett par marknader, Emil har åkt karuseller, vi har klappat små ponnyhästar och getter och matat dem med lite knäckebröd. Mattias åkte sommarrodel i Rättvik tillsammans med sin bror (blev som barn på nytt :o) ) och när vi var där var även kamerateamet från "Packat och klart" där.
Kollade noga att inga kameror riktades åt mitt håll!! :oD


Skrivet av  Nina