Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad gör man?

Skrivet av Trött och ledsen mamma
Jag tänkte vara lite anonym idag, fegt kanske, bara för att man har trista saker att skriva om, men jag gör så i alla fall.

Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag har ju barn sedan tidigare och tyckte att jag hade koll på läget. Inte skulle jag överraskas av någon trotsålder. Jag vet ju hur man gör, dessutom är ju min lilla tjej så snäll och medgörlig och vi är sådana föräldraproffs. Jo, pyttsan! Den här semestern är det som om allt blivit en mardröm. Lillasyster är fullständigt vidrig (och jättegullig dessemellan), storasyster inte mycket bättre. Efter att ha varit ledig med dem i två veckor har jag hjärtklappning och sömnsvårigheter, yrsel och käkspänningar. Jag är bullerskadad av allt skrik och tror att jag är på väg att få tinnitus.

Lillasyster vill ingenting, eller vill allt själv. Hon vill inte åka vagn, inte gå själv och inte bli buren, hon vill inte sitta ner i bilen, hon vill inte klä på sig, hon vill inte byta blöja, hon vill inte äta och hon vill absolut inte gå och lägga sig. Allt orsakar utbrott. Hon skriker som om kniven satt i hennes och slåss (och tvååringar är, som ni alla vet, förvånansvärt starka).

Storasyster är överjävlig på ett sånt där sätt som bara stora barn kan vara, och dessutom rädd för det mesta. Att lägga henne tar numera två timmar, och under den tiden måste jag komma in var femte minut och se till att hon inte blivit uppäten av monster och spöken. Om jag inte kommer blir hon hysterisk, om pappa kommer istället blir hon lika hysterisk. Ibland blir hon hysterisk även om vi gör allt rätt. När hon väl somnat kommer hon in till mig mellan två och fyra gånger per natt och vill ligga intill mig, eller ännu hellre på mig.

Båda flickorna är oerhört mammiga, och oerhört provocerande. Jag får aldrig vara ifred, inte sitta för mig själv ens en sekund, vare sig på toa eller någon annanstans och vill jag gå på en promenad i lugn och ro blir storasyster hysterisk.

Kulmen kom i början på denna vecka när vi reste bort med barnens farmor och farfar och sov borta en natt. Meningen var att vi skulle söva barnen och sedan gå ut en stund medan farmor och farfar passade dem. Naturligtvis slutade det i kaos. Lillasyster ville inte sitta i barnstolen på restaurangen utan fick sitta i mitt knä hela tiden. Sedan skrek hon öronbedövande i två timmar när hon skulle sova. Vi fick turas om att vara inne hos henne eftersom hon drev alla till vansinne. Till slut somnade hon, halv tolv, och min man och jag gick ut och tog en drink och stirrade hålögt på varandra.

Det känns som om de äter upp mitt liv! Min man och jag hinner aldrig prata med varandra, och jag kan inte ens minnas när vi senast hade sex. Jag längtar efter att semestern ska ta slut så att jag kan få gå tillbaka till jobbet och lämna barnen på dagis. Jag vet att det blir bättre med tiden, men jag undrar ibland om jag fortfarande kommer att vara gift då... Och avlastning kan jag ju glömma. Ingen annan orkar ju med mina barn heller.

Svar på tråden: Vad gör man?

Förlåt att jag ler

Skrivet av  Marie -72 bf 23/1 (fjärde guldet)
men det är mig själv jag ler åt.
Du beskriver mina döttrar fast jag hade glömt att dom höll på så.
Jag har bara ett tips åt dig: när dom får sina ryck: låt dom vara. Låt dom ligga på golvet, affären, trottoaren, gräset, bilgolvet osv osv och skrika om det så skulle ta en halvtimme innan dom kommer till sans och samling.
Glöm inte att tala till dom och berätta att allt är bra, att mamma _är_ glad i dom. Men rör dom inte försök inte att ta tag i dom. min erfarenhet är att då triggade man bara till starkare utbrott.

*läser det du skrivit en gång till* jo, det _är_ mina flickor du beskriver!

Ring bvc (jag pratade ofta med dom) så får du höra att barnens beteende faktisk är normalt!!! Vem skulle trodd det? Man pratar bara aldrig om sånt, man vill ju bara visa barnens bästa sidor.
Syster på bvc höll med om min metod; att låta dom skrika sig klar men hela tiden göra dom muntligt uppmärksam på min närvaro.
ps. vi har helt slutat att ha med barnen ut på restauranger. Det ända som duger är McDonalds, IKEA och fyrkanten. Där kan dom leka medan vi dricker kaffe. Väl, inte de mest romantiska miljöer men hela familjen kommer ut och får göra nåt tilsammans och jag slipper att laga maten själv.

Lycka till! Kanske det blir bättre när dagis börjar igen.
I alla fall: det kommer att gå över. De är båda två inne i känslomässiga utvecklinsstadier.
 

din beskrivning på lillasyster...

Skrivet av  ¤ Mia & nThilde ¤
är på pricken lika min tös, även om jag "bara" har en. Hon är som förbytt och ALLT precis ALLT orsakar utbrott, inget vill hon och det som skrämmer mig mest är att hon inte äter! *suck* trött, orolig och lessen blir man. Så du är absolut inte ensam!
många styrkande *kramar* till dej
 

*kramar om*

Skrivet av  Tanja med Paulina 02
Usch, vilken sits!!!
Vi har "bara" ett barn, men jag kan ändå känna igen mig i mkt du skriver... Vissa dagar känns bokstavligen som om min dotter äter upp hela mig, jag får inget för mig själv. Hon har varit extremt mammig sedan hon föddes, hade hon fått bestämma själv så hade väl navelsträngen suttit svar:-)) Själv dras jag redan med förslitningsskador i ryggen av allt bärande (bärsjal blir ett måste om det blir syskon)

Jag tycker att ni ska ta kontakt med BVC omedelbums! Be om ett samtal med deras psykolog, det behöver inte alls vara en jättegrej. Det låter för mig att ni har hamnat i en ond cirkel och att ni behöver hjälp utifrån. Har en vännina som hade liknande problematik och efter 2- 3 stödsamtal kunde hon se sin situation genom helt andra glasögön. Ibland kör man fast och då hjälper det mad lite push utifrån.

Sänder dig styrkekramar i massor... Glöm inte att allt än en fas, barn växer upp och det blir lättare efter ett tag.
 

Kramar om dig IMT

Skrivet av  Tvåbarnsmamma
.
 

Tack, snälla ni

Skrivet av  Fortfarande ganska trött mamma
för era uppmuntrande ord. Ja, det är inte lätt att vara förälder, fast jag har haft ett par lite lättare dagar. Tjejerna har faktiskt somnat någorlunda på kvällarna, och min man och jag har hunnit byta några ord under Bollibompa. Men nu på eftermiddagen halkade jag neråt igen. I morgon ska vi äntligen åka iväg till vår plats på jorden - och storasyster har 39 graders feber och stora vita blåsor i halsen. Så det blir närakuten nu på kvällen... Ser framför mig två veckor av sjukdomar, men men, vi slipper i alla fall vara hemma i det vanliga.

Tack igen allihop!
 

Artiklar från Familjeliv