puttas tillbaka!?

puttas tillbaka!?
Skrivet av	en ledsen mamma
usch, vad trött jag är på alla barn som puttas och är elaka mot min dotter. inte så att hon är en ängel jämt men hon är i alla fall inte elak med flit mot andra barn. däremot händer det relativt ofta att andra jämnåriga puttar henne eller är taskiga på andra sätt. jag brukar säga till det andra barnet men idag väntade jag för att se hur hon skulle reagera (en annan 2-årig tjej puttade henne). min dotter gjorde ingenting, låtsades ej om det. så jag tänkte att hon kanske inte brydde sig så mkt. men när pappan kom hem sade hon "den flickan puttade mig här - pekade på magen. jag blev ledsen då". det gjorde så ont att höra henne säga det. pappan sade till henne att putta tillbaka men jag är osäker på om det är rätt strategi. jag har sagt att "ingen får putta dig och du måste säga det till dem om de gör så". hur tycker ni? är för övrigt förbannad på alla föräldrar som inte tar sitt ansvar då deras barn beter sig illa mot andra.
Svar på tråden: puttas tillbaka!?

ja fy
Skrivet av Angie med Emilia -02 & bf 31/1
det gör så ont i hjärtat när sånt händer är så orolig att det ska hända Emilia också hon är inte heller nån som gör illa nån utan tvärtom är det nån som vill ha nåt av henne så ger hon det istället för att bråka. Jag tror det är viktigt att lära barnen tidigt att säga ifrån om det är nåt som dom känner inte är bra. Det är väl inte så bra enligt mig att ge tillbaka för då lär dom sig ju inte att det är fel. Det är ju inte så bra att hon går undan och håller det inom sig heller för det mår hon ju inte bättre av, får ont i magen och annat (har egen erfarenhet) om inte hon säger ifrån så lär sig dom andra att dom kan sätta sig på henne. Det viktiga är att hon kan säga emot när någon gör henne illa och våga säga till en vuxen! Jag blir också arg på folk som skyddar barn som bråkar med andra genom att säga att "äh dom är ju så små dom vet inte bättre" det vet dom visst och man måste vara där tidigt för att förebygga att sånt inte sker! Annars lär dom ju sig aldrig! Stå på dig! kram till din lilla gumma

Fast de ÄR så små
Skrivet av ...
att de inte riktigt förstår.Det kan aldrig en förälder till ett barn som är mycket verbalt utvecklat förstå. Oftast är det ju så att vissa barn är tidiga med att utvecklas mentalt och verbalt, det kroppsliga får stå tillbaka lite. Så det vore som att säga att barn som är verbalt och mentalt framåt skylla på att de är konstiga för att de inte kan klättra eller springa lika fort. Så det var lite konstigt skrivet av dig tycker jag. Det ÄR så att när munnen tar slut tar nävarna vid.


Min son slåss
Skrivet av Arg
men ABSOLUT inte med flit eller vilje utan det är hans sätt att tala om när något är fel, det andra barnet gör något som han inte vill eller helt enkelt inte leker med honom. Oftast är det när han är trött och missar att använda talet, han kommer helt enkelt tillbaka till naturens primitiva regler (titta på hur aporna beter sig) Ser jag detta betende så avbryter jag men det kan även hända att jag som mamma är upptagen med annat och inte ser. Om du då står där och blir sur på mig för något jag inte gör för att jag inte sett det ske? Barn är små, barn leker på andra vilkor än vi vuxna, barn beter sig osocialt mot varandra i den här åldern så varföär ta så illa vid sig istället för att öppna munnen och prata med det andra barnets föräldrar? Självklart ska dit barn inte behöva stå ut med att bli puttad men vart är du i allt detta? Själv brukar jag vara brevid mitt barn och leker MED mitt barn oavsett om vi är inne eller ute och när det kommer ett barn till lekparken som jag vet lätt blir utsatt för puttar av mitt barn hoppas jag att detta barns förälder leker en bit ifrån mitt barn så de slipper konfronteras. Fast i ärlighetens namn så finns det föräldrar som tycker att det är mitt ansvar som förälder till den som slåss att hålla ordning så att deras barn inte råkar illa ut och DET är JAG trött på. Varför ska jag behöva lämna lekplatsen för att mitt barn slåss?

Det är ju du som har ansvar
Skrivet av Anna Maria med Li
för ditt barn och ärligt talat så tycker jag att om du inte har uppsikt över ditt barns beteende ( och han slår andra barn) så är det du som bör lämna lekplatsen. Barn slåss, visst, men det är vi föräldrar som ska visa vad som är rätt eller fel. Jag säger till andra barn och mitt eget om de beter sig illa, men om det inte hjälper så tycker jag faktiskt att man ska ta barnet som slåss och lämna lekparken.

Om ditt barn
Skrivet av Arg
kommer in och stör vår lek med våra leksaker så ska jag ta mitt barn och gå därifrån? Om jag sitter och leker MED mitt barn så har jag väl uppsikt över det? Om DU sitter på en parkbänk vid sidan av, hur mycket uppsikt har du då? Vet du då verkligen vad som hänt när ditt barn börjat gråta och mitt barn står i närheten? Vet du då varför mitt barn slagit ditt barn eller tror du bara? Vad jag försöker säga är att det inte alltid är det barnet som slåss som gjort fel så det känsn oerhört kränkande att få höra att det är mig som mamma till ett barn som slåss som gör fel.


jag fattar inte
Skrivet av Angie med Emilia -02 & bf 5/2
varför du ska bli så arg?!!! Det är väl inte ditt barn som blir ett offer? Kommer det ett barn som tar era leksaker så får du väl lära ditt barn och säga till eller så får du säga till istället för att låta barnen slåss för det! Förresten så ska man inte skylla på att dom är små för det är nu dom lär sig och sätter man inte gränser nu så lär dom sig aldrig!! Visst är det det barnet som slåss som gör fel det går att handskas i situationer utan att slåss och det är det vi ska lära dom! Skärpning! Vänd på det skulle du låta ditt barn bli slagen och säga att det är det andra barnet det är synd om eller? Tror nog du skulle reagera likadant!

Om mitt barn
Skrivet av Ännu argare nu
går in i en befintlig lek och tar saker av andra barn får han lära sig att ta det sätt de andra barnen säger ifrån på oavsett om det är verbalt elelr fysiskt. Alla barn kan inte prata utan använder sin kropp istället. I den situationen går jag in och förklarar VARFÖR barnen slåss och att han inte får gå in och ta saker eller störa deras lek utan att de vill ha med honom i leken. Sen ser jag till att han och jag tillsammans leker så att han inte bryr sig om de andra barnen men jag skulle ALDRIG kräva av barnen mitt barn gått in och stört, at, de ska lämna lekplatsen för att vi ska leka där. Hur ego får man bli egentligen? Angie: Du säger åt mig att jag ska skärpa mig men detta är MIN uppfattning, får jag inte ha den? Trodde vi levde i ett fritt land, men jag kanske har fel? HAr du någonsin försökt att sätta dig in i hur det är att vara mamma till ett barns om alltid krävs att han ska försvinna för att han använder kropppen att uttrycka sig med isf med munnen. Vet du hur det är när andra är stora och duktiga trots att det är de som gör fel? Är det någons om ska skärpa sig så är det väl ni som kräver att jag och min son ska gå därifrån när ni kommer, trots att vi var där först.

Det var väl inte så du skrev först
Skrivet av Anna Maria med Li
Naturligtvis har jag uppsyn över min dotter på lekplatsen och tar bort henne om hon stör er lek osv. Däremot förväntar jag mig även att andra har uppsyn över sina barn. Jag vet inte hur det är med barn som slåss eftersom min dotter hitills aldrig gjort så, hon är väldigt verbal och löser det genom att prata ( än så länge ). Jag såg framför mig hur ditt barn slogs till höger och vänster och du tyckte ni skulle vara kvar eftersom ni var där först..


Det är väl självklart...
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Det är väl självklart att det barn som slåss ska lämna platsen. Min son kan vara ganska vild av sig, mest för att han är glad och det bara går överstyr. Men i det läget är det mitt ansvar som förälder att lyfta bort honom, visa hur man gör istället, att man inte puttas, att man är varsam mot sina lekkamrater. Man kan väl aldrig begära att andra föräldrar ska skydda sina barn, bara för att den vilde ska få leka ifred. Jag tycker dessutom inte alls att barn är asociala, tvärtom, de vet och förstår ganska tidigt att man inte ska slåss osv men är impulsiva och kan inte kontrollera sig alla gånger. Det är klart att det händer att man missar att agera i en situation, men då är det väl bara att hoppas på att nån annan förälder kan vara där och ingripa. Vi har ju också ett kollektivt ansvar gentemot alla barn. Jag tycker att det är en självklarhet att man går ifrån om inte barnet kan hålla sig i styr. Du kan ju inte lägga ansvaret på andra barn och föräldrar när ditt barn slåss! Du måste väl ändå inse att det är ditt ansvar att hålla ordning på ditt eget barn!

Med tanke på...
Skrivet av Anna-Carin
att våra barn just nu är i en ålder där de testar olika sätt att kommunicera/väcka uppmärksamhet på, så tror jag att det är mycket viktigt att vi som föräldrar vägleder barnen. Vi måste tydligt visa vilka beteenden som är bra och vilka som är dåliga. Som exempel kan jag säga att min son kan vara rätt kaxig. Han kan ställa sig och mucka med även äldre barn och kan även putta eller på annat sätt försöka "skrämmas". Jag som förälder vet ju att han har ett ofantligt stort hjärta och egentligen inte alls menar nåt illa...han vill bara testa. Ändå måste jag då ta mitt ansvar och visa att det tyvärr inte är OK att putta någon annan. Om han inte lyssnar så måste jag ta honom därifrån. Dels för att bryta hans beteende och dels för att på hans nivå visa att man måste lyssna. Det blir ett första steg in i konsekvensernas värld. Han måste veta att...ok om jag puttas så måste jag gå hem, alltså är det ingen idé att jag fortsätter. Det handlar om att för barnets skull sätta gränser. Om barnet vet vad som är rätt eller fel men ändå får fortsätta utan att vi vuxna griper in så gör man dem en björntjänst anser jag. Jag kan bara säga att det numera räcker med en menande blick om han gör illa någon annan (vilket händer väldigt sällan) för att han skall sluta. Han känner sig trygg i att själv veta vart den gränsen går.

Kontroversiellt kanske
Skrivet av också ARG
Men jag har också en son som är lite puttig av sig.Han gör det verkligen inte för att vara elak, ibland kan han kramas lika gärna, men då oftast en aning för hårt. Och jag kan bli oerhört irriterad på "hönsmammor" och deras barn som bara står där och ser grymt förnärmade ut. Jag försöker ta mitt ansvar till 100% genom att gå dit och säga till min son. Men gud så trött jag är på småbarnen och deras mammor som inte har lite guts i sig. Så som jag måste lära min son att ta det lite lugnt så måste ni lära era barn att ta för sig lite och säga ifrån. Ni behöver ju inte lära dem att slåss tillbaka. Vi var på Grönan för ett tag sedan och skulle åka en av barnattraktionerna, själv så stod jag och försökte lugna vår nyfödda baby medans sonen stod i kön. Jag tänkte inte mer på det förrän en mamma tågade fram till mig i 190 med sin typ 9 åriga dotter i handen. Hon skäller ut mig efter noter för att jag lät min son tränga sig i kön. Jag bara tittade på henne och hennes dotter som stod med en stor surläpp. Försökte förklara att jag harr det liiiiite kämpigt just nu med en gallskrikande bebis, och att det nog inte var meningen att min pojke trängde sig före i kö, han är ju trots allt bara två år. Men då fick jag ju såklart höra att det är jag som mamma som har ansvar, vilket jag håller med om. "Ja, så nu ville inte min dotter åka för att hon inte fick den platsen hon ville PÅ GRUND AV _DIN_ SON MEN HALLÅ! Om jag såg att en annan mamma hade lite problem så hade jag förstått detta, och sagt till pojken sjäälv i fråga att "nänänä, min dotter stod före dig i kön, eller bättre, få sin dotter att säga till själv! Jaja, curlingföräldrar hette det visst. Min erfarenhet är också att det är förstagångsmammor som är så hönsiga


obs, tillägg!
Skrivet av också ARG
det var inte menat som svar till en ledsen mamma

Eller curlingförälder
Skrivet av Anna Maria med Li
som inte kan sätta några gränser mot sitt eget barns beteende? Håller med dig om att det var fånigt gjort eftersom din son var så liten dock=)

Läste du ordentligt?
Skrivet av också arg
Jag sätter ALLTID gränser mot mitt barn när han går lite över gränsen


Min dotter...
Skrivet av Trillian m Casper o Saga bf 13/9
...har vi lyckats lära att aldrig slåss, hon vill helst inte putta tillbaka om någon puttar henne. Men nu för tiden _måste_ hon putta tillbaka för att hävda sig ibland. En tjej gav sig på och slog henne, och hon försökte slå tillbaka men hon kunde inte träffa sa hon. Casper (min tvååring) däremot är en sådan där som slår till, eller biter om han inte får som han vill. Där språket brister tar nävarna vid ungefär. Givetvis låter jag inte honom slåss, utan säger åt honom att sluta och att han får ta konsekvensen av sitt bråkadende och leka på något annat ställe om han inte säger förlåt och blir sams med den som han bråkat med. Om någon slåss med mina barn och jag är med säger jag såklart ¨åt barnen, man _ska_ ju faktiskt inte slåss. Däremot tycker jag att det är helt ok att putta undan någon som står och hamrar en med en spade i huvudet...

Nej, inte puttas tillbaks
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Det är jobbigt att se ens barn bli knuffat eller slaget, men det händer. Barn kan ju inte kontrollera sina impulser. Jag tycker att det är fel att lära barnen att ge igen. Det är ju samma sak som att säga till barnet att det är ok att slåss. Det är bättre att lära barnet att försvara sig själv, att säga "nej slå inte mig", eller hindra med händerna osv. Min son pucklar på sin storasyster lite då och då, hon är så präglad av att inte slå tillbaks och får ta många smällar. Men jag blir ganska glad över att se henne ta tag i hans hand, titta honom i ögonen och säga "nej Valle, du får inte slåss!". DET har effekt, han brukar bli väldigt ångerfull och vilja trösta och säga förlåt. Men hade hon slagit honom tillbaks är jag ganska säker på att han inte hade slutat och velat be om ursäkt, på sitt lilla vis... Det är den långsiktiga insikten hos barnen jag brukar ha för ögonen, slå tillbaks hjälper kanske barnet för stunden, men lär varken barnen eller barnens kompisar hur man bör uppföra sig mot sina lekkamrater.

Kunde inte sagt det bättre själv ;-) imt
Skrivet av Anna-Carin
**


Min dotter slåss
Skrivet av Annika m Rebecka 2 år & Lukas 7½ mån
och det gör mig mycket ont! Jag har gråtit många tårar över Rebeckas beteende, för jag märker att andra föräldrar tar bort sina barn från min prinsessa. Jag försöker avleda henne så mkt jag bara kan och om/när hon slår/puttar tar jag henne åt sidan och säger till henne att man inte får slåss. Det är bättre nu...hon slåss nästan aldrig. Bara då hon är riktigt trött/hungrig/uppspelt eller då någon provocerar henne. Uppmana inte din dotter att putta tillbaka...du vill INTE ha en flicka som puttar & slår andra barn! Det är inte kul... Jag har haft så många timmar med ångest & magont över Rebeckas beteende. Vill bara få henne att sluta så hon kan leka med andra barn på ett bra sätt. Förstår att du är förbannad på föräldrar som inte tar ansvar...det är jag med!

Visst är
Skrivet av Camilla m Nathalie 2 år + v.18
det svår det där. Man vill ju inte att ens barn ska bli "mobbat". Men det är ju fel att slåss och puttas men ibland känner man ju att man vill säga att hon ska slå tillbaka. Nathalie bråkade ganska mycket för ½ år sedan och ingen ting gick in. Jag sa till henne både pedagogiskt, skrikandes och försöka att avleda med annat. Men inget fungerade. Nu har hon lungnat ner sig avsevärt och skäller ut alla andra barn på dagis. Ex. så var den kille som slog hennes kompis i huvudet på dagis. Och då gick hon arg fram till honom och ryckte upp fingret och sa; Aj aj slåss! Så mycket hat i blicken...och killen tittade ner och skämdes lite. Lite kul att se faktiskt...

puttas tillbaka!?

ja fy

Fast de ÄR så små

Min son slåss

Det är ju du som har ansvar

Om ditt barn

jag fattar inte

Om mitt barn

Det var väl inte så du skrev först

Det är väl självklart...

Med tanke på...

Kontroversiellt kanske

obs, tillägg!

Eller curlingförälder

Läste du ordentligt?

Min dotter...

Nej, inte puttas tillbaks

Kunde inte sagt det bättre själv ;-) imt

Min dotter slåss

Visst är

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information