\"Sätta gränser\"...

"Sätta gränser"...
Skrivet av	mitty
Inne på "fråga mammor" så diskuteras det hur man ska få barnen att lyssna. Nån beskrev sin uppväxt som hemsk i och med att hennes föräldrar hotat med olika saker som hon var rädd för om hon imte gjorde som de sa. Nu sitter jag här o känner mig som världens sämsta mamma,... Jag brukar hota. "om du inte äter upp maten får du inget godis. Sluta skrika annars kommer tomten ( som han är rädd för) Men vad gör man ?????? När man resonerat o de inte fungerar. sen sagt ifrån på skarpen. Då är det endast hot som hjälper. Ingen annan som gör så??? Vill ju inte att min lilla son ska ha en uppväxt där han känner sig skrämd o hotad!!! Era reflektioner!!!
Svar på tråden: "Sätta gränser"...

Att hota med...
Skrivet av Trillian m Saga99, Casper02 & Marcus04
... att barnen inte får godis är ju inte ngt skrämmande hot. Om mina barn inte äter ordentligt på lunchen på lördagen så ¨får de inte ngt lördagsgodis eftersom de måste ha mat i magen om de inte ska få magknip. Men att hota med ngt läskigt/skrämmande tycker jag är fel.

Jag skulle aldrig göra/säga så
Skrivet av Anna Maria med Li
Däremot kan jag säga saker som jag menar ex : slåss du så vill jag inte att du sitter hos mig. Om du kastar maten så ställer vi undan den tills du äter den istället för att kasta den osv. Sluta skrika annars kommer tomten, tja du hör ju själv hur illa det låter. Varför inte säga, när du skriker så där så får mamma ont i huvudet, vill du skrika så så kan du gå in i ett annat rum och stänga dörren osv.


Visst kan...
Skrivet av Nickis@
...jag säga att det blir inget godis eller glass om man inte äter eller ivarje fall smakar på maten, men att hota med något de är rädda för tycker jag är ett hot. Tänkt själv att du hotar med tomten, hur roligt blir det då med alla tomtar till jul och julafton lär ju bli en katastrof, för då tror ju barnet att det skall straffas!!

ryser
Skrivet av Robins mamma
Hur ofta hör man inte på stan dföräldrar som säger till sin barn "sköt dig nu, annars kommer ordningsvakten/polisen och tar dig" Vad tror du händer den dagen barnet verkligen, verkligen hamnat i trubbel eller bara kommit bort från sina föräldrar? Ja, inte går de till poilsen eller till ordningsvakten för att få hjälp iaf. När Robin är arg och slåss får han gå till sitt rum. När han är glad/snäll igen är han välkommen ut igen och då tjafsar vi inte om saken eftersom han vet vad som gäller. Simpelt. När han inte vill äta mer så slipper han, varför hota eller ens bråka om det när bråk om maten oftsast leder till ärtstörningar senare i livet? Vill Robion inte äta så är han inte hungrig och då plockar vi bort maten. Har jag lovat glass så får han glass oavsett hur han beter sig innan, han är två år och har inte/kan inte lova/t mig att sköta sig medan jag är vuxen och vill visa mitt barn att löften är till för att hållas. När man blir arg/lessen/frustrerad är det superlätt att glida ner på ålderskalan och själv bete sig som 5 år men det är trots allt jag som är den vuxna i familjen och ska därmed lära mitt barn hur man beter sig. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.

Kunde inte sagt det bättre själv
Skrivet av Angie med Emilia & bf 5/2
Precis så gör vi med Emilia. Beter hon sig illa så får hon gå in i sitt rum tills det går att prata med henne sen när hon lugnat ner sig så brukar vi prata om varför man inte beter sig så och sen är det bra. Samma som du säger gör vi vid maten. Bråkar hon vid maten så tar vi bort det utan att tjafsa så lär hon sig att vi äter när vi äter och inte leker med maten, det har gått jätte bra!


Håller med
Skrivet av Malin med Vanja -02 + bf 17/12
vi skickar in Vanja på rummet oxå, o tar bort maten om hon kladdar eller inte vill ha. Det enda vi "hotar" med är när hon ska sova, stannar hon inte i sängen tar vi nappen o går ut, stannar hon sen kommer vi in med den igen efter en stund. Men hota med ngt som barnen är rädda för kan jag inte tycka är OK.

Onödigt att hota...
Skrivet av Anna-Carin med Emma och Pontus
tycker jag. Om det är något som är konsekvent, realistiskt och något barnet så att säga kan förstå så är det däremot helt ok. Som exempel på ett ok "hot" kan jag ta min son som exempel. Han kan ibland ställa sig och vråla rakt ut om det är något som inte går hans väg. Om jag då vet att han gör det bara för att han tycker om att testa gränser och det han vill ha inte är något att skrika över (Ex om jag råkat öppna hans banan på fel sätt och därför skriker efter en annan...). Då kan jag säga att: om du inte slutar skrika så får du faktiskt gå in på ditt rum för annars får jag ont i mina öron. Det är konsekvent och begreppbart för honom. Om jag däremot helt oväntat skulle säga till honom att: Nu slutar du skrika, annars kommer en elak doktor och tar dig (Han är rädd för doktorer) så anser jag att jag faktiskt klivit över gränsen. Dels för att jag bygger upp hotet på en rädsla hos honom, dels för att jag gör det väldigt enkelt för mig själv och till sist för att jag som förälder faktiskt har ett ansvar att hjälpa honom att hantera det han är rädd för. Min son får ibland åka in akut och hur skulle det gå om jag då hade använt doktorn som hot. Det kan jämföras med hotet om tomten... Sen tycker jag att det är mycket viktigt att inte använda orealistiska saker över huvud taget för att hota. Vi har några bekanta som ofta säger saker som att: om du inte har vantar på dig så blir fingrarna svarta och trillar av osv. Helt absurt anser jag eftersom det inte finns någon relevans i det påståendet, likaväl som att inte en tomte kommer att ta någon för att denne inte äter upp maten. Vad lär man barnen av det? Så tyvärr kan jag inte ge dig något medhåll i den här frågan.

Tycker inte
Skrivet av Robins mamma
ditt första exempel är något hot alls utan bara en regel. Kan man inte sköta sig bland folk får man gå till sitt rum. Att låta barnet vara kvar och fortsätta skrika och kanske tom hämta en ny banan åt barnet och öppna den på "rätt" sätt är enligt mig vad det nya begreppet curlingförälder handlar om. Att visa etrt barn vad som är rätt och fel har inget med hot att göra.


Precis!
Skrivet av Anna-Carin med Emma och Pontus
Det var ju det som var poängen...;-) En saklig och befogad_konsekvens_som är förankrad i verkligheten Därför stod det just "hot" därför att det inte handlar om ett sådant egentligen.

spöket
Skrivet av Helen m Jonatan 040701, Elsa02,Matilda00
tyvärr så hotar jag ibland med att spöket kommer, det är det enda som biter på mina barn. Ibland kan jag säga att jag ska ringa till tomten och berätta att de inte är snälla och att han inte behöver komma med julklappar. Så ni som är emot hot säger inga hot alls då eller? Som tex om du inte slutar bita på håret så kipper jag av det, om du inte går fint får du sitta i vagnen, om du inte slutar skrika så går vi hem (om vi är på öf), om du inte sköter dig så får du inte gå på kalaset mm är det fel att säga sådan hot med?

Återigen...
Skrivet av Anna-Carin med Emma och Pontus
så måste jag fråga dig om vilken substans dessa hot har? Kommer det verkligen spöken och tar dina barn om dom inte gör som du säger? Om det inte gör det så anser jag att det enda du gör är att plantera en onödig, kanske livslång rädsla för något helt ovesäntligt och väldigt abstrakt som spöken. Den dagen dina barn faktiskt fattar att det där spöket inte kommer, vad gör du då? Ska du bara säga att, nä jag vet att det inte finns/kommer, men det var bekvämt för mig att kunna spela lite på att ni var små och rädda? Du undrar över flera påståenden om hot som exempelvis: -om du inte slutar bita på håret så kipper jag av det. Min dotter biter på sitt långa hår, men jag har aldrig sagt så pga att jag faktiskt inte kommer att klippa av det för en sån liten sak... Jag kan istället säga något i stil med: Om du biter på ditt hår så får du räkna med att vi har långa tovor att reda ut sedan, ok? -om du inte går fint får du sitta i vagnen. Nu tar jag för givet att gå fint inte avser den exakta ordbetydelsen utan att det innebär att barnet kanske springer åt fel håll etc. Visst då kan jag säga att mitt barn får sitta i vagnen om han inte vill lyssna. Det är konsekvent eftersom han förstår innebörden och att jag faktiskt_kommer_att sätta honom i vagnen då jag tröttnat. Förstår du vad jag menar? Det måste finnas relevans i det man säger till ett barn. Vilken nytta kan du någonsin finna i ett tomt hot annat än att det gynnar dig för stunden?


Men herre gud!
Skrivet av Maja
Nä, så skulle jag aldrig säga till mina barn. Så där höll min mamma på och sa till mig som liten. "Om du inte är snäll nu så ringer jag polisen, och så kommer de och tar dig!", fy så taskigt! Och fortfarande som vuxen så tycker jag inte att det var _mitt_ fel om jag bråkade och skrek - utan det är ju alltid kommunikationsproblem som utgår från den vuxne! Jag hade alltid något jag ville säga, som jag inte kunde förmedla. Jag "trotsade" inte bara för saken skull, eller för att jag tyckte det var kul att testa gränser! Jag skulle aldrig hota med att vi ska gå hem, eller att de inte får julklappar eller att de inte får gå på kalas osv. Ibland kan jag säga som det är, att om du inte sitter still på bussen får du sitta i vagnen och sådana saker. Men det handlar inte om ett straff jag tänkt ut för att de inte "skött sig", utan är för deras egen skull. Och blir de arga så förstår jag dem, självklart är det roligare för en 2-åring att springa runt och busa på bussen än att sitta i en vagn. Och då kan jag ju inte belasta honom för att han blir arg och skriker heller, utan får ju ta mitt ansvar och vara vuxen!

Nej!
Skrivet av mamman på besök
Skulle aldrig hota mina barn! Att t ex hota med rummet, eller att man går hem om h*n inte slutar skrika är det samma som att säga "du duger inte som du är, kom tillbaka när du duger", vilket jag tror kan leda till sämre självkänsla. Att t ex förklara att utan solkräm på armarna kan du inte vara ute, är en konsekvens och ett föräldraansvar där jag har en kunskap om världen som barnet inte har kunnat skaffa sig.

Måste bara flika in lite :O)
Skrivet av Yllis m. Leia o. Mira
Håller absolut med er om att hot inte är något man bör göra men som du skriver "Att t ex hota med rummet, eller att man går hem om h*n inte slutar skrika är det samma som att säga du duger inte som du är, kom tillbaka när du duger" är enligt min mening snarare som att säga att "ditt beteende är inte okej". Inte barnet som person utan snarare barnets handling som inte duger. Det är iallafall det jag vill förmedla min dotter om hon tex står och skriker utan riktig anledning och säger åt henne att gå in i ett annat rum om hon vill skrika, för att jag får ont i öronen och tycker att det är allmänt otrevligt med gallskrik. Oj, vilken lång mening det blev :O)


jag tror...
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
...på att vara totalt ärlig i det man vill ha sagt och vad man vill med situationen. Jag tror inte på att säga att "gör du inte som jag säger så kommer Tomten" eller "är du inte snäll så ringer jag efter Polisen". Sådana uttryck finns inte för mig eftersom jag inte kan "uppfylla" dom mm? Uppstår ett problem och mina barn (Fanny) gör tvärt emot än vad jag vill att dom ska göra så förklarar jag mycket tydligt för dom vad konsekvenserna blir av att dom trotsar eller dyl. T.ex. håller Fanny inte i min hand när vi går över gatan så går vi helt enkelt ingenstans! Oftast är man påväg till bilen (som hon älskar att åka) eller till parken (som hon älskar att vara i) och då förklarar jag tydligt för henne att vi kan inte gå till parken om hon inte håller mig i handen. Självklart förklarar jag också för henne att det kommer bilar och hon kan kan göra sig mycket illa om en bil kör på henne och att det då är bäst att hålla en förälder i handen när man går över vägen. Jag tar mig tid. Mycket tid. Och jobbigt är det ler Det är otroligt lockande att välja den "lätta vägen" som jag anser det är att säga att "är du inte snäll så kommer spöket att ta dig" i olika situationer. Det finns andra metoder tror jag. Och det tar massor av ens tid. Men jag tror att i långa loppet så är det mycket värt. Barnen behöver nog få ordentligt förklarat vad som blir konsekvensen av sitt handlande. Visst lockar det mig att säga att "gå in på ditt rum om du inte är snäll" och det händer fortfarande ibland. Men jag vill absolut inte att det blir till en vana. Jag känner att jag måste ge den tid till att förklara för mina barn. Fast det lättare sagt än gjort många gånger. Och jag kan förstå att det inte finns massor av tid över när man har 3 relativt små barn = ) Men däremot har jag aldrig sagt något i stil med "spöket" eller "polisen"... Kanske du ska fundera lite på hur framtiden kommer att se ut när dom inser att t.ex. spöket inte finns. Kanske du får en längre och mer hållbar lärdom till dina barn om du förklarar ordentligt för dom? Jag vet, det är inte lätt...men men...för mig låter det orimligt att nämna något om spöken osv. Hellre blir jag arg och visar på det sättet att jag inte accepterar situationen (som en sista lösning) än att "hota" med spöken osv. Lite tankar från mig... = ) Kram

tack för era åsikter
Skrivet av Helen m Jonatan 040701, Elsa02,Matilda00
jo jag vet väl att det är fel att hota med något som de blir rädda för, visserligen är det inte ofta men det kommer oftast när jag är trött själv, ska tänka på att inte hota om spöken mera. Allt som ni har skrivit här får mig att fundera själv hur jag ska säga och agera. Tex så hoppar 4 åringen på glasbordet, 2 åringen gör då likadant, hoppar från glasbordet till soffan. Jag säger till flera gånger att bordet kan gå sönder och de skär de sig och då måste vi åka till doktorn för då kommer det massor med blod och det gör ont mm mm. När man sen sagt till sjuttielva gånger och de bara skrattar åt en när man höjer rösten då känner jag att jag måste ta till hot som tex okej då går vi inte på Johannas kalas eller då går vi inte ut sen. Det hjälper för stunden. Sen ringer jag som sagt ganska ofta till tomten och säger till honom att barnen inte lyssnar. Vet inte om det är så jättefel. Känns som jag inte riktigt vet hur jag ska göra istället. I dag på morgonen så ville 4 åringen ha gymnastikskor på sig fast det regnar och då tänkte jag på vad ni skrivit, jag sa till henne att hon inte kan ha det för då blir hon kall och blöt om fötterna och så blir hon sjuk och kan inte gå till dagmamman, då svarar hon att hon vill bli blöt. Jag hade lätt kunnat säga att om du inte tar på dig andra skor så får du inte följa med ut. Nu gjorde jag inte det utan stod fast vid att hon blir sjuk om hon inte tar på sig andra skor. Till slut bytte hon skor. Får väl försöka ge mer tid till att förklara istället för att säga hot. tack för era åsikter och jag tar gärna emot fler råd.

Lite förslag
Skrivet av Robins mamma
När de hoppar från glasbordewt, vilket man _inte_ ska göra så får man itne vara i vardagsrummet utan gå in på sitt rum och leka istället. Kan man inte sköta sig så får man inte vara med längre men det behövs inga hot utan bara en tillsägelse. Kan hända dina barn skrattar åt dig för att de vet att hoten inte gäller? De har ju faktiskt hoppat från bordet flera gånger och än är det ju helt? Och inget blod har de sett och doktorn har hållt sig borta? = verkningslösa hot. Ang tomten, oavsett hur många gånger du ringer till tomten och oavsett hur många gånger barnen inte lyssnar på dig så kommer ju tomten oavsett på julen med klappar? En två åring förstår inte ännu vad tomten är medans en fyra åring just kommit på att tomten inte finns på riktigt. Hoppa över tomten helt och låt barnen njuta av julen på barns vis utan skuldkänslor resten av året. När Robin vill ha "fel" skor på sig så talar jag bara om att man inte har gummistövlar när solen skiner, sommar/vinterskor när det regnar och vill han inte byta så försöker jag "spegla" honom. Anna Wahlgren beskriver metoden enormt bra i sin Barnaboken. "Jag vet att du vill ha gummistövlar på dig men det regnar inte ute, på lördag kan bvi gå ut i skogen med pappa och titta på löven och då får vi ha gummistövlarna på oss oavsett om det regnar eller inte. Vill du det?" Självklart vill han ut i skogen om man får ha gummistövlar på sig och då förklarar jag att vi inte ska ut i skogen nu så därför måste vi ha andra skor på oss och så byter vi enkelt skorna. Har alltid fungerat här hemma. Manulipation - ja visst men är det inte det föräldraskapet handlar om? ;P Just ja, här hemma är ett löfte ett löfte oavsett om man är snäll eller dum. Har jag lovat glass så spelar det ingen roll hur robin beter sig mellan jag gett mitt löfte och han får glassen eftersom ajg gav mitt löfte innan han betede sig illa. Samma sak med skogspromenaden, har jag lovat så spelar det ingen roll hur trött jag än må vara, hur mycket tvätt det än finns, vi _ska_ ut i skogen och titta på löven med pappa.


oj så långt det blev = )
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
Jag tycker det är jätte bra att du har försökt med andra sätt än dom du har gjort hittills + börjat tänka om. Allt detta tar som sagt massor av ens tid. Och du kanske kommer märka många fördelar med det nya sättet? Det är vissa saker i hemmet som Fanny bara inte får hålla på med och det är t.ex. kattsanden! När hon började krypa och hon utforskade hemmet så kom hon ofta fram till kattsanden och skulle smaka på den. Och vi kunde inte stänga dörren för vart skulle då katten kissa? Vi var helt enkelt tvungna att "lära" en sån liten tjej att sanden rör man inte. Oj oj vad lång tid det tog. Vissa gånger blev vi arga och vi skämdes för det men det var SÅ äckligt att se henne sitta och äta på den där sanden. Men vårat tålamod gav resultat. Strax efter 1 års dagen så hade hon "lärt" sig att sanden var något vi inte rörde. Det hade räckt med att vi hade sagt aj aj och lyfta bort henne från sanden. Med dom saker som känns viktiga för oss att hon ska förstå t.ex. sitta ner när man äter, inte skrika vid matbordet, inte hoppa på lilla syster osv. Vissa saker bara måste hon lära sig att hon inte får göra. Och ibörjan lyssnar hon inte på oss men tänker hela tiden tillbaka att vi måste ge det hela tid och att vi ska ha tålamod. Det är vad föräldraskapet går ut på tror jag. Alltså ha tålamod, vägleda och "manipulera" S Givetvis ha skoj på vägen också... Och ju äldre Fanny har blivit ju lättare har det blivit för henne att förstå vissa regler på en gång. Och vissa saker lyssnar hon inte alls på. Men jag brukar ge det tid och oftast tar det ca 2-3 månader för henne att verkligen förstå att man t.ex. inte är på bordet. Sen vet hon det. Jag nämde något om manupilera och med det menar jag att man i vissa lägen kan byta ut det barnet inte får göra och locka med något annat tills vidare. Givetvis måste man hålla sina löften. Eller kanske vrida diskussionen lite så att barnet kommer bort sig och glömmer bort vad hon/han envisades om. När Fanny inte vill ha på sig gummistövlarna så är jag oftast ärlig och säger till henne att man måste ha stövlarna på sig när det är så regnigt ute, annars blir man mycket blöt. Och det vill man väl inte bli? Titta ut så får du se, massor av regn! (vi tittar ut) sen springer jag tillbaka till hallen och säger att "Å vad roligt att ha stövlarna på sig för då kan man leka massor ute fast det regnar!". Fanny har då totalt glömt bort vad hon ville och hon tycker det är jätte skoj att se sin mamma vara lite smått galen S Hon hänger alltså på mitt lilla spel och sätter glatt på sig sina stövlar. Eller: Ska vi byta strumpor så att det passar bättre ihop med gummistövlarna. Tycker inte du det Fanny? Hon får då välja nya strumpor och det tycker hon är skoj för då känner hon sig delaktig på ett nytt sätt. Och 99 gånger av 100 så fungerar det! Alltid hittar man nya sätt som gör så att barnet känner sig mer delaktig och tycker att det är roligt istället för en massa "måsten". Dessa sätt tror jag mer på än "spöken" osv. Men som sagt, det tar massor av ens tid! Och på morgonen har man ibland inte hur mycket tid som helst. Man är trött och man har bråttom. Men då nämde jag tidigare att jag hellre blir arg (som en absolut sista lösning) och visar på det sättet än att "skrämmas"/"hotas". massor med svammel från mig = ) Kram

Robins mamma
Skrivet av Malin med Tindra -02
Ang det med skor. Jag förstår att du vill att han har gympa skor när det är torrt och gummistövlar när det är blött =) Självklart. Fast när min dotter protesterar för hon vill ha de andra skorna. så brukar jag tänka, vistt det är fint väder men hon vill ga gummistövlar. Varför kan hon inte ha gummistövlar? Är det bara för att jag inte tycker det? Och då får hon ha gummistövlar. Ibland går hon ut med gympaskor när det är blött och när hon blir blöt om fötterna så tycker hon inte det är så behagligt,, vi byter skor och sedan vill hon gärna ha stövlar om det är blött. Här om dagen åkte hon faktiskt till dagis i sandaler. Självklart hade jag "riktiga skor med oxå" Och när vi gick till bilen tyckte hon faktiskt det var kallt, ville ha nadra skor. Blev kanske lite långt, men var bara en reflektion över ditt och mitt tänkande

Malin m Tindra
Skrivet av Robins mamma
Jag tänkte faktiskt som dig i början och tycker fortfarande att det tankesättet är helt ok och funkis. Kruxet är att Robin har en _enorm_ fotsvett när det blir för varmt i gummistövlarna och då kommer eksemen krypandes vilket han får lida av senare. Detta är inget argument som han köper än så därför tycker jag det är onödigt att dra upp med honom, bättre då att spegla. Slutresultatet på båda sätten är glada och positiva barn och det är ju det vi vill ha ;P


Robins mamma
Skrivet av Malin med Tindra -02
Ja då förstår jag att man gärna vill försöka att han inte har gummistövlar om det inte behövs =)

Hmmm
Skrivet av Robins mamma
Om man inte går fint får man sitta i vagnen? ÄR det ett straff eller en belöning? Robin skulle bli själaglad om han slapp gå just nu och jag är tvärtom, blir superglad för varje steg han tar självmant. Att "hota" med att spöket kommer tror jag i längden leder till mörkrädda barn, är själv uppvuxen med såna "hot" och har fortfarande problem att somna ensam när det är mörkt, eller att gå ensam i en mörk skog om natten. Inget jag vill föra vidare till mina barn. Att "hota" med att gå hem om man skriker på Öppna förskolan är inget hot i mina ögon utan en konsikvens av sitt handlande, följer man inte de regler som finns så får man inte vara med och leka. Skilnaden på att gå fint och att skrika är för mig enorm. Det är tvååringar vi har och inte femåringar. Hur vet en tvååring hur man går fint? Inte ens jag som är 30 år vet hur man går fint. Gå "fot" och "sitt fint" vet jag men då är vi inne på hundar och inte barn...

Har också tänkt på "fint"
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Vi kommer ofta på oss med att mana "försiktigt"! Men hur sjutton ska en tvååring fatta vad det betyder? Så jag försöker att konkretisera bättre, även om det är lätt att glömma. När Juni har bråttom nedför de långa hårda stentrapporna i huset och definitivt inte vill hålla i handet ängslig mamma så kommer det där "gå försiktigt!" automatiskt. Men jag försöker rätta mig nu och säga gå _sakta_ istället, och håll i ledstången. Begrepp kan betyda så olika saker också. "Försiktigt" i trappan, med en kundvagn och med Tindra är ju helt olika saker. Samma sak med "fint". Och "akta". Juni har lärt sig att "akta" för bilar och cyklar. Då ställer hon sig vid kanten av vägen och står stilla tills de åkt förbi. Problemet är att hon börjat akta för barnvagnar och hundar också, och det hade vi ju inte riktigt tänkt oss. s


Nej hu!
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Jag är absolut inte världens bästa mamma och blir ofta för arg på mitt lilla vilddjur som är världens envisaste och viljestarkaste. Jag kan tappa humöret och skälla opedagogiskt tex: "Nu lägger du av för i helvete!!!" Det finns väl många andra som inte brusar upp som jag och det vore ju det allra bästa. Jag läste nyss i Vi föräldrar att hur arg man blir är en kombination av ens egen och barnets personlighet, och det låter ju rimligt. Vissa föds nog med mildare personligheter och längre stubin, vissa barn är lugna andra vilda - sånt tror jag inte att man enkelt kan uppfostra bort eller att man kan bestämma sig för att inte bli arg, det ligger ju djupt i ens personlighet. Visst jag exploderar ibland och vrålar "Jävla unge, jag har sagt till dig 10 gånger nu! Det där är dumma dumheter, gör inte så där, nu får du sluta!" Det är mänskligt tror jag, inte pedagogiskt eller jättebra, men ibland rinner det bara över. Däremot skulle jag aldrig hota med något för att skrämma henne, som tomten eller spöken. För mig är det medvetet elakt. Helt otänkbart för mig att säga något sånt! Respektlöst mot barnet tycker jag och så skulle jag ju aldrig säga till en vuxen, vilket är ett bra mått att jämföra med hur vi är mot våra barn. Till min sambo kan jag också bli förbannad ibland och höja rösten och säga sånt som motsvarar jävla unge, tex din jävla idiot. Men jag skulle inte kallsinnigt hota honom med att tex vara otrogen, slänga hans kläder eller saker etc när jag tycker att han gör något fel. Sånt tycker jag är elakt och oschysta hotelser. Lite utpressning och under bältet att skrämma med något en person är rädd för. Sedan är ju förstås inte trevligt att bli kallad för ungjävel eller idiot heller, men det är ju mer en känsloreaktion i stundens hetta, inget man tänkt ut för att skrämmas eller hota med. Jag vill ju visa att jag blir arg, att jag tycker att de gjort något dumt - men att skrämma till lydnad tycker jag inte är något positivt sätt att få vardagen att fungera. Jag vill ju att regler ska respekteras för att de är bra, inte av rädsla! Bråkar vi om att kasta mat på golvet så säger jag att jag inte vill att hon ska göra det för att det är jättejobbigt för mig att torka upp det. Inte för att då kommer det att hända henne något hemskt. Jag vill ju att hon ska respektera mig och ta hänsyn till mina behov, inte att hon ska vara rädd. Sedan ska ju en konsekvens vara en konsekvens, inte ett tomt hot. Tomten kommer ju knappast när de inte lyder, eller hur? Jag gillar inte heller att straff ska funka som en hämnd, det ska i så fall vara konsekvenser för att det inte funkar annars, inte som ett straff. Går hon inte med så sätter jag henne helt enkelt i vagnen utan diskussion. Skulle hon vara helt omöjlig ute så får man väl gå hem efter en varning om det inte blir bättre. Då är det inte tomma hotelser utan mer att "så här måste vi göra, för det funkar inte annars." Jag skulle definitivt inte hota med att inte gå på kalaset om jag inte hade för avsikt att också stanna hemma. Slutar hon inte att slänga mat så får man väl ta bort maten eller sitta i knäet och mata, ibland verkar hon behöva det. Visst blir jag tokförbannad ibland, men att försöka skrämma henne skulle jag inte göra. Jag skäller och bråkar, men hotar har jag aldrig gjort. Har nog inte ens kommit på tanken. Det kanske har att göra med vad man har med sig själv? Att man omedvetet upprepar mönster från sin egen uppväxt? Och jag fick nog för mycket skäll och skäller själv fast jag egentligen skulle önska att jag inte blev så arg, men hot känns mig helt främmande.

Skulle aldrig
Skrivet av Ledsen
och jag menar verkligen ALDRIG(!)säga så till mina barn! Skulle inte ens säga det till hunden!

Helt fel tycker jag! långt
Skrivet av Gafsan m.Axel & Kalle
Ditt barn kommer mycket snart att inse att det inte kommer något tomte, om om "tomten" är ditt bästa argument - ja då blir ju slutsatsen att man behöver inte alls göra som mamma säger för det kommer ändå ingen tomte! Nog har du väl bättre skäl för att inte vilja att barnet ska skrika?! T.ex. att det låter illa? Nog är det väl egentligen därför du inte vill att det ska skrikas? I så fall tycker jag att du ska säga det. Det brukar jag göra. "Sluta skrika, jag får ont i mina öron!" säger jag. Och fortsätter då barnen skrika så bär jag vänligt men bestämt in dem på sitt rum: "skrik färdigt här och kom ut sen, när du har skrikit klart". Det funkar utmärkt. (den varianten funkar ypperligt på barn som skriker för att provocera, däremot skulle det förstås vara elakt att bära in ett ledset, gråtande barn på rummet - men jag hoppas att det var arga provokationsskrik som du menade också, och att du inte hotar med tomten när ditt barn är ledset och gråter? Ledsna barn ska tröstas och inget annat.) Jag tror inte ett dugg på hot och straff men däremot på att man kan försöka lära barnet konsekvenser av olika handlingar. T.ex. om man gör sönder pappas ficklampa får man inte låna den mer (eller någon annan ficklampa). Det är ju inte ett straff utan en logisk konsekvens av att vi inte vill ha ficklamporna förstörda. När det gäller maten tycker jag att det bästa är att servera god och nyttig mat, och sen får barnen själva avgöra om de vill äta eller inte. Väljer de att låta bli så kan ju konsekvensen bli att de får vara hungriga en stund. Det gör väl inget? Jag har aldrig fattat föräldrar som håller på och tjatar, mutar och hotar för att få barnen att äta! Vill de inte äta så låt dem slippa. Desto hungrigare blir de till nästa måltid. En självklar förutsättning är förstås att man inte förstör deras aptit med godis, kex och smörgåsar mellan måltiderna, men gör man det så är det föräldern och inte barnet som borde straffas tycker jag! Vill barnet hellre äta godis än mat om han/hon får välja, ja då är det upp till föräldrarna att se till att det valet inte finns. Du kan säkert vinna konflikterna med din son med hjälp av tomma hot nu när han är så liten! Men priset är högt. Precis som du befarar, så skrämmer du honom. Och genom att ljuga för honom förstör du också mycket av den respekt han borde ha för dig. För tro mig, han kommer SNART att genomskåda dina lögner. Och var står du då? Jo, då har du ett barn på 3-4 år som inte har någon respekt för dig (du ljuger ju) och inte heller din påhittade tomte (han kommer ju inte fast du säger att han ska det), och DÅ kommer du att få stora problem! Vad jag tycker du ska göra är att tala sanning, och våga stå på dig utan ta till hot! Sen måste du också vara lite realistisk. Du kan faktiskt inte tvinga ditt barn t.ex. att äta. Det går helt enkelt inte utan att ta till väldigt kränkande metoder. Men ditt barn tar ju inte skada av att hoppa över en måltid, det tar han ju igen nästa gång. Däremot kan du t.ex. kräva att han inte ska kasta maten på golvet eller spotta ut den. I så fall betraktar du honom som klar och lyfter bort honom från bordet. Du kan heller inte hindra honom från att skrika - men du kan hindra honom från att skrika just där du är, genom att lyfta in honom på hans rum. Själv har jag som gyllene regel att alltid tänka: KAN jag vinna den här striden utan att ta till fula metoder? Innan jag ger mig in i en konflikt med barnen. Om min enda chans är att tjata, hota, muta eller övertala - ja då kan jag lika gärna lägga ner direkt. Då kommer jag inte att få min vilja igenom, eller det kommer i alla fall inte att vara värt det. En sak att hålla i minnet är att våra barn är väldigt små. För barn i 1-2 årsåldern (och även en hel del äldre barn) är det man säger sekundärt. Det gäller att följa upp varje uttalande med handling. Man kan inte bara säga "Rör inte spisen!" utan man måste samtidigt lyfta bort barnet från spisen. Så att som du säger "resonera" eller "säga till på skarpen" är helt enkelt inga fungerande metoder än så länge, och att det inte funkar att tala barnet tillrätta är verkligen ingen ursäkt för att hotas och skrämmas!


skillnad på straff och konsekvens?
Skrivet av m
Eller konsekvens kanske också är nåt slags straff, men ...svammel svammel... Jag menar att det är ju skillnad på att hota med "tomma men skitläskiga och diffusahot som tomten och spöken" och mer verkliga som har anknytning till situationen. Om man kladdar med maten försvinner dne fårn bordet, stucker man från mamma då man går på stan får man sitta i vagnen, sluta skrika eller så kan vi inte göra det eller det, eller så får du gå upp på rummet och lugna ner dej, etc. Är kanske ett måste och barnet kan GREPPA vad konskevensen/straffet är, det kan man inte med spöket, tomten etc, därför är det värre tycker jag. Minns själv att mamma hotade med såna där "diffusa hot" nån gång när jag var liten, det minns jag än att det var totala skräcken...

Ps dessutom kommer väl...
Skrivet av m
..aldig spökena eller tomten och tar barnen så småningom kanske "hotelserna "tapapr sin kraft?

"Sätta gränser"...

Att hota med...

Jag skulle aldrig göra/säga så

Visst kan...

ryser

Kunde inte sagt det bättre själv

Håller med

Onödigt att hota...

Tycker inte

Precis!

spöket

Återigen...

Men herre gud!

Nej!

Måste bara flika in lite :O)

jag tror...

tack för era åsikter

Lite förslag

oj så långt det blev = )

Robins mamma

Malin m Tindra

Robins mamma

Hmmm

Har också tänkt på "fint"

Nej hu!

Skulle aldrig

Helt fel tycker jag! långt

skillnad på straff och konsekvens?

Ps dessutom kommer väl...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information