Har era barn napp?

Har era barn napp?
Skrivet av	Camilla m Nathalie 2 år + bf 1/2
En liten fråga till alla nuvarande eller föredetta nappbarn! Jag har tänkt ta bort nappen från Nathalie senast om 2 veckor då hon blir 2 år & 5 mån. Just nu får hon endast ha nappen när hon ska sova och det fungerar jätte bra. Igår nämde jag för henne att vi snart ska slänga alla nappar. Eller alla förutom en för den ska ramas in tillsammans med andra grejer från hennes första år. Har era barn fortfarande napp eller har dom redan slutat? Har ni några bra tips på vad man ska säga till barnen när dom slutar? Jag har väl tänkt mig säga att hon är en stor tjej nu eftersom hon ständigt tjatar om att hon är det. :) Och slänga in att karius och baktus finns ju på nappen och dom vill hon ju inte ha i munnen. ;)
Svar på tråden: Har era barn napp?

Lukas
Skrivet av Mina75
har fortfarande napp. Storasyster slutade när hon var 3 och det funkade bra. vi gjorde en liten ceremoni där vi samlade in alla nappar, knöt ihop dem med ett snöre, och sedan fick hon bestämma var de skulle flytta. Hon ville att de skulle flytta ut i körsbärsträdet... Lukas ska också sluta när han fyller 3...

Rebecka
Skrivet av Annika m Rebecka 020820 & Lukas 040104
har napp, dock bara när hon sover. Hon får ha det ett tag till...har inte tänkt så mkt på det. Huvudsaken för oss är att hon inte har det på dagtid.


Tumme här...
Skrivet av Anna-Carin m. Emma & Pontus
och den är ju lite svår att plocka bort ;-) Som tur är tar han den bara då han är trött + att den åker ut så fort han somnat! Storasyster Emma däremot var helt nappberoende men lämnade napparna i ett paket till tomten på 3-årsdagen. I utbyte fick hon en fin docka!

Här har vi napp!
Skrivet av Ango & Simone 020804 + 2 till
Det har storasyster också. Nu håller vi på med en stor "sluta-med-napp-kampanj" där det är tänkt att napparna ska ges till tomten. Vi tjatar också om att det är massor av tandtroll på napparna och de hoppar över på tänderna när man har napp. Fick min mamma att hjälpa oss lite med det. Hon håller på att bygga brygga i underkäken och senast vi träffade henne saknade hon de 4 främsta tänderna i underkäken. Vi visade tjejerna och sade att hon tappat tänderna för att hon haft nappen alldeles för mycket och att tandtrollen då ätit upp tänderna...något som fick tjejerna att nästa rata nappen i flera dagar. Nu har vi napp när vi ska sova, inte annars! Kramisar

Navel här;-)
Skrivet av Dina m Alice 99 & Valdemar 02
Valdemar pillar på sin navel när han ska somna, och när han äter välling. Det är inte så mycket att plocka bort...inte är det så störigt heller, inte något att hålla reda på och så grejar han ju bara när han just ska somna. Hans storasyster hade napp och slutade med det helt spontant på eget initiativ när hon var ganska exakt 2½ år. Vi hade börjat klura på hur vi skulle göra och bestämt oss för att vänta tills hon var 3 år, men så lade hon bara av så vi behövde aldrig göra något.


Hej Dina
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Åh, så ledsamt att läsa i din info att du fått missfall igen! Vad sorgligt. Jag hoppas att utredningen leder till något gott och att ni får er lilla trea snart. Jag har själv "bara" fått ett missfall i vecka 11 för 4 år sen, men det var tungt nog tycker jag. Massor av kramar, tänker på dig. Själv har jag kanske fått en förlossningsdepression eller något liknande. Har känt mig väldigt nere och trött till och från de senaste veckorna. Med Tindra fungerar det väl ganska bra, i den mån jag hinner med henne, men jag har svårt att orka med Juni. Hon bara krånglar och jag är mest irriterad på henne och känner mig gråtfärdig så fort det uppstår konflikter, vilket det gör stup i ett. Känner mig lite misslyckad som inte orkar var en bra mamma till henne just nu. Men nu ska jag träffa min BVC sköterska en gång i veckan och prata, hoppas det hjälper. Och så ska jag be om mer avlastning coh åka bort en natt med Tindra i helgen. Försöker se till att göra saker som jag mår bra av. När det känns bättre, som i går och iomprse, så tror jag att jag vara var trött och inte alls är deprimerad, och det kändes jättefånigt med tiden på BVC på onsdag. Men sen orkar jag ändå inte hela dagen, och nu mår jag jättedåligt igen. Berg och dalbana, liksom.

Hej Cecilia
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Ja, verkligen tråkigt med missfallet, det är en sorg som är och kommer att vara tung att bära. Jag hoppas att utredningen ska ge något svar, sen får vi se när vi orkar försöka igen...känns ju så oroligt och jag måste nog reda upp mitt liv först innan jag orkar bära den oron. Jag har läst om dig inne på annat snack, och haft jättemycket att säga egentligen men inte riktigt orkat/haft tid att skriva. Jag tänker mycket på dig, du verkar ha det väldigt tufft. Så bra att du har fått hjälp av bvc! Jag mådde ganska dåligt efter det att Valdemar föddes, har jag insett i efterhand, men för mig hade jag turen att min man gick på semester från det att han föddes vid midsommar ända till slutet av augusti. Och så var vi på långsemester hos svärisarna och sen mina föräldrar så vi hade ju avlastning. Utan det hade det nog varit tufft... Men ändå så lämnar det inte en helt har jag insett nu, jag är en ganska emotionell människa och med allt som har ramlat över mig det här året så ska jag nu få en psykologkontakt, hoppas att det blir bra. Jo jag känner igen känslan av att åka dalbana, ibland och ganska ofta är jag på topp, och känner mig så också, men vissa stunder och dagar är det bara mörker, t.ex när jag är ensam eller när det händer något som tar kraft ifrån mig. För dig är det ju jobbigt på ett annat sätt, eftersom du inte kan koppla av direkt utan är behövd i så stor utsträckning. Jag brukar känna att jag går till jobbar för att få avkoppling...helt sant är det ju inte, men jag kan iaf lite grand få vara "mitt jobb" alltså min yrkesroll och inte bara mig själv som person... Nu blev jag lite utlämnande här men det fick bli så den här gången. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig framöver, jag tänker mycket på dig. Vi hörs vid på en eller annan snacksida... Många kramar!

Jaa :-(
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Här har det bara blivit mer och mer napp de sista månaderna. :-( Det är väl en reaktion på att få syskon och att jag dragit ner på amningen mer än hon skulle vilja, och därför släppt nappsugandet fritt. Tindra har vi valt att inte ge napp alls nu, och det känns sååå skönt! :-) Hoppas hon bara inte börjar ta Junis nappar så fotrt hon klarar det nu, men den dagen den sorgen. Juni får fortsätta ha napp tillvidare just nu, tillräckling mycket ändå nu med dagisstart och syskon osv.


japp!
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
Och vi har sagt som så att hon får använda den ett tag till. Lilla syster har ju napp och då kan det bli lite svårt att få henne att sluta med den... Vi hade tänkt att (kanske till sommaren-05) besöka Skansen och ge hennes nappar till kattungarna. Dom har hängt upp ett jätte långt snöre med massor med nappar på. Det är jätte många barn som har lyckats sluta med nappen då dom har gett dom till kattungarna. Jag tycker det låter så gulligt så detta ska vi prova. Men som sagt inte just nu, kanske till sommaren? = ) Kram

tillägger:
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
Det är otroligt sällan hon använder nappen dagtid. Bara vid nattning på dagen och på kvällen. Under natten har hon glömt bort den och behöver den inte. Och ibland framåt eftermiddagen när hon börjar bli trött så brukar hon också vilja hon ha den...

fnissa
Skrivet av Anna-Carin
Vi testade också det där med katterna på Skansen. Emma valde själv att slänga dem där eftersom det verkade så spännande. Vi hade pratat jättemycket om det innan , så hon samlade allihop i en påse och så åkte vi då till Skansen. Glad i hågen slängde hon en efter en och sa noga hejdå till dem. En farbror filmade t.o.m henne för att han tyckte att hon var så duktig och målmedveten. Sen när det var dags att gå därifrån bliv det rena rama kaoset!! Hon ångrade sig och blev helt förstörd! Det hela slutade med att Martin fick klättra över staketet och hämta upp dem igen...kan säga att vi just då var centrum för underhållning runt katthagen s Fanny kommer säkert klara det jättebra...blev bara så full i skratt av minnet ;-)


ler
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
Hua ja, ni måste ha känt er såå utsatta! Vilken scen! = ) Hur gammal var Emma när ni var där den gången på Skansen? Vi tänkte försöka med detta när vår tjej är runt 3 år gammal. Fast vi får se hur det kommer att gå. Lillasyster har ju sin napp. Man kanske får besöka Skansen när båda flickorna ska sluta med napp?

Ett tips...
Skrivet av Trillian m Saga99, Casper02 & Marcus04
...min mamma sa till mina bröder att det gick mask i deras nappar ... och så klippte hon en flis ur dem. Min ene bror slängde nappen direkt och den andre väntade tills masken ätit lite mer.

Jajja men!
Skrivet av Elena med Tea 2 år
Tea har napp vid insomningen på kvällen, hon tappar den när hon somnat och ibland (sällan) på dagen om hon är extra trött/ledsen. Har inte börjat fundera så mycket på att sluta med det än, vi får se när det blir.


Ingen napp
Skrivet av Isabelle med tre
Konstigt nog har alla våra barn ratat nappen.

Nej och jag förstår inte meningen
Skrivet av Anna Maria med Li
med napp heller för den delen.

Man ger napp ...
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
för att släkten tjatar om att barnet har ett så stort sugbehov och absolut _behöver_ ha napp! Sedan när det stackars barnet rasar i vikt så inser man att de hade helt fel och att man inte skulle ha lyssnat på dem, och efter flera veckors slit för att få amningen på rätt köl igen så är man ett utmattat nervvrak som inte orkar med minsta pip vid blöjbyte, dusch, i bilen etc, så att man börjar med napp igen ändå. Sedan tänker man att jag ska banne mig aldrig ge napp till nästa bebis!!! Och det valet känns riktigt skönt idag. ;-)


För oss har napp varit guld!
Skrivet av Sara med Edvin 02
Sonen helammades i 6 mån och delammades i 1 år trots att han fick napp redan när han var 5 veckor. När han var 6 veckor sov han 19-06 med ett amningstillfälle vid 4 tiden. Han har alltid sovit kanonbra och kommer ner i varv och slappnar av när han får sin napp. Nu använder han den aldrig dagtid utan bara när han ska somna för natten, när han somnat brukar han släppa den och vi lägger bort den. Så för oss har nappen varit värd sin vikt i guld ler

förstår du meningen med tumme?
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
Eller snuttefilt? Eller ett gosdjur? = ) För oss har nappen varit allt detta. Tills nu. Nu har hon många gånger självmant velat ha ett gosedjur istället för napp. Hon har alltså bytit ut nappen mot ett gosedjur helt själv. Fast gosedjur och napp vid läggdags är ett måste och det tycker vi ändå är helt ok. Inte napp dagtid när hon är så här stor, speciellt inte när hon leker! = )

Nä det gör jag inte
Skrivet av Robins mamma
trots att jag inte heller förstår meningen med napp. Precis som Cecilia med J & T försökte vi ge Robin napp för att få tyst på släkten som tjatade om att vi ammade för mycket. Som tur är har jag en son som är envisare än sin mamma och ratade nappen helt för bröstet var det han ville ha. Jag förstår att vissa tycker napp är kanon, att vissa gett napp för att sugbehovet inte uppfyllts för att amnignen inte fungerat eller för att man inte orkat amma 24 timmar om dygnet de första månaderna men det jag tycker är synd är att så många känner sig tvingade att förklara varför de använt/använder napp, precis som om det vore brottsligt att inte orka vara närvarande 100% utan ger napp som ett substitut. För en del _är_ napp lösningen, för en del är det inte men bara för att man inte ger sitt barn napp betyder det inte direkt att barnet istället tar snuttefilt, tumme eller liknande. Robin är ingen tumsugare, har inget favorit gosedjur när han sover och heller ingen snuttefilt trots att han _aldrig_ haft napp. Däremot ammar han fortfarande och får sitt snuttbehov tillfredställt på så vis.


Oj!
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
= )) Nu vet inte jag var mycket otydlig? Du skrev: men det jag tycker är synd är att så många känner sig tvingade att förklara varför de använt/använder napp, precis som om det vore brottsligt att inte orka vara närvarande 100% utan ger napp som ett substitut. För en del _är_ napp lösningen, för en del är det inte men bara för att man inte ger sitt barn napp betyder det inte direkt att barnet istället tar snuttefilt, tumme eller liknande. Jag har aldrig tänkt tanken att folk kan känna sig tvingade att förklara varför de använt/använder napp på sina barn. Tåls att fundera på. Hur som helst har jag aldrig kännt eller tänkt så. Och jag har absolut aldrig kännt att det på något sätt skulle vara brottsligt att ge napp till mina döttrar eller haft några skuldkänslor över huvudtaget. = ) Och att napp skulle vara på något sätt ett substitut?...nä absolut inte. ler Är det någon här inne som känner igen sig på denna beskrivning som Robins mamma skrev? Alltså ni som har gett era barn napp. Skuldkänslor? Nappen är ett substitut för närvaro? Sen menade jag inte något om att ger man inte sitt barn napp så automatiskt så får den något annat som t.ex. snuttefilt osv. Jag kanske var otydlig där? = )

Inga självklara behov
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Vare sig napp, tumme, snuttetrasa eller gosedjur behöver vara något fel! Men det svarar inte mot något medfött självklart behov hos barn. Särskilt då inte övergångsobjekt, som man inom psykologin tidigare trott var något naturligt barns utveckling. Det är det absolut inte, det är något som uppkommit i västvärlden under 1900-talets brist på amning och närhet. Barn som ammas fritt och bärs mycket - som man alltid gjort i stora delar av världen - brukar inte ha något behov av substitut eller övergångsobjekt. Själv tillhör jag ju en generation som inte vuxit upp så, och jag älskar nallar mm och har köpt en massa till Juni, men hon är fullkomligt ointresserad av dem. Dockor gillar hon bättre däremot, hon bär och kör dem i vagn, och sitter ofta och ammar sina dockor. :-)

Vad synd...
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
att ni känner så. Att ni måste göra släkten till viljes alltså. De har ju verkligen inte att göra med hur mycket man ammar, eller när. F.ö. tycker jag att man kan vara närvarande till 100% även om man ger barnet napp.


Cecilia
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Så gör Rebecka med! Det är sååå sött :) Hon ammar alla möjliga sorters gosedjur & dockor här hemma :)

Cecilia & Annika
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
Det där känner jag också igen! Min stora flicka ska ofta ge "tutten" till sin docka när dockan är ledsen. Då tar hon upp tröjan och stoppar in dockan helt = ))) Nallar är hon inte alls intresserad av...

Hm, snarare tvärtom, tycker jag
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Nej, jag upplever snarare att napp är normen, och att jag måste förklara varför Tindra inte har napp. Delvis hänger det samman med att Juni har napp, men inte Tindra. Men inte enbart, eftersom precis alla i föräldragruppen på BVC hade napp när Juni var liten, och de flesta bebisar jag träffar på ute har napp. Man känner sig avvikande när man medvetet väljer att inte erbjuda napp. Fast visst sjutton är nappen en ersättning för bröstet! Sugbehovet är ju medfött för att locka barnet att amma, inget annat. Det är vårt moderna amningsmönster som avviker från det biologiska mönstret, naturfolk ammar många korta snuttar varje timme, det är det som egentligen var meningen och passar spädbarns magar bäst. Passar dock kanske inte vårt klimat eller kultur? Men att napp är ett substitut för bröstet är väl inte så mycket att hymla om egentligen?


Kanske inte för släktens skull
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Det var väl inte för släktens skull, för vad de skulle tycka och så, som vi gav napp till Juni. Vi trodde nog att de hade rätt, efter några dagars bearbetning. Vi var osäkra på napp eller ej när Juni föddes. Och så ville jag nog tro på det också, erftersom amningen var så jobbig i början. Det var skönt att skjuta på amningen med nappen, innan dess ammade hon ju konstant nästan. Det hemska var ju att hon faktiskt hade behövt det! Men kanske har det varit en nyttig läxa. Pga alla negativa erfarenheter vi haft med Junis nappsugande så får Tindra ingen napp alls. Men Juni vill helst ha nappen på dagen också nu, ser tråkigt ut, och ohygieniskt. :-( Men vi lärde oss nog att lyssna mer till oss själv och stå emot omgivningens åsikter efter det. Trots en lavin med tjat om smakportioner och annat. Men nu har de nog gett upp. s Vi gör på vårt sätt, och så får vi väl vara hur knäppa vi vill. ;-)

Cecilia
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
Nej jag anser inte att det alltid är så. Ofta ja men inte alltid. Min dotter ville ha tutten jämt. Hon hade ett enormt sugbehov och det har inte med näring/mat att göra. Närhet kanske, ja kanske! Och närheten fick massor utav. Även om hon hade napp i munnen så bar jag alltid omkring på henne eller så var hon hela tiden i vår famn osv. Jag kunde sitta i 5-6-7 timmar och "amma". Tillslut fick jag inte ur någon mjölk hur mycket jag än klämde & pressade osv. ; ) Kommer det ingen mjölk så brukar barnet bli ledsen (om den är ute efter närning/mat) Men det blev aldrig vår tjej. Hon ville _bara_ suga och suga och suga. Tillslut gav vi napp och hon fullkomligt sög fast den och var så nöjd så. Men vi hade henne alltid i vår famn = närhet. Det var mycket viktigt för oss. Inte för att vi kände att nappen var ett substitut utan för att vi ville ha henne nära oss. Hon hade ju legat i min mage i 9 månader och därför ville jag fortsätta ge henne den "tryggheten". Sen hade jag säkert kunnat suttit där i timmar (utan uppehåll) och "amma" henne. Jag kanske istället ska skriva: ge henne min bröstvårta i hennes mun i timmar. Visst! Det hade jag säkert kunnat men vem gör det? (Och då menar jag att "amma" 5-6-7-timmar i ett heeela dagarna för dte är precis vad jag hade fått göra) Otroligt få tror jag som gör det. Och vill man då kalla att nappen är ett substitut istället för "bröstvårtan i barnets mun" (timme efter timme) så köper jag det! = )

Jag hoppar ur... = ))
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
...denna diskussion nu. = )) Det finns många synsätt att se på det hela + en massa värderingar och hur som helst är jag helt säker på att med napp eller utan napp eller vad nu detta handlar om S så har våra barn det otroligt bra! = D Kram


Hehe
Skrivet av Anna Maria med Li
du och jag verkar rätt så lika=) Tyvärr ammar jag inte Li längre och det ångrar jag, slutade för att sambon ville det.

Anna - vad jag menade:
Skrivet av Robins mamma
är att jag _upplever_ att föräldrar försöker bortförklara varför deras barn ahr napp. Om sen föräldrarna känner att de inte gör det är en annan sak. På samma sätt upplever _jag_ det som om många vill försvara varför de slutat amma innan ett års ålder när de kommer på att jag amamr min 2 åring. Min upplevelse och inget annat.

Nja inte för oss iaf
Skrivet av Anna Maria med Li
eftersom min dotter inte har haft något av detta. Vet inte om det beror på att hon ammades tills hon var 1.5 år.


Napp är ju en substitut för bröstet
Skrivet av Anna Maria med Li
och som jag ser det så är snuttefilt/gosedjur en substitut för mamman/pappan.

Om barnet har stort sugbehov
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
kan nappen vara skön att ha. Rebecka har verkligen behövt sin napp! Däremot Lukas hade lika gärna kunnat vara utan. Men precis som Anna skrev...det är samma som t ex snuttetrasa eller gosedjur, fast andra barn väljer napp.

För oss...
Skrivet av Karin med Ida + bf 21/1
Ida ville inte ha napp från första början. Men vi hade ett himla bekymmer med skrik och elände med hennes lilla mage. Jag trodde att det berodde på att hon inte fick tillräckligt med mjölk och försökte tillgodose alla hennes kvällsbehov med trygghet och mat genom att amma, men det blev bara värre. En gång så var jag på bvc och vägde henne före och efter en strulig och skrikig amning (precis vad som står i alla "amma naturligt-råd" att man inte ska göra :o)) och insåg då att hon fått i sig fullt tillräckligt trots att jag inte trodde att hon ätit knappt något. Problemet var alltså att hon ville suga, men fick ont i magen för att hon då egentligen var proppmätt... Så vi hade napp-träning ett par kvällar, och sedan kunde hon oftare få sin mat först och sedan somna bättre med hjälp av nappen. Inte för att hon någonsin varit lättsövd, men panikskriket av för mycket mat i magen blev vi av med i alla fall. Så för oss var det ett bra sätt att få ordning på mat och sov-strulet när hon var bebis. Nu vill hon ha sin napp mer och mer, tyvärr, och speicellt nu när hon är lite sjuk så ger jag med mig allt för lätt. Men "egentligen" få hon bara ha den när hon sover, och det vet hon.


Hade inte orkat utan...
Skrivet av HannaH
Hade haft 2 av dem fastsugna vid bröstet 20 timmar om dygnet utan nappen tror jag - bara för att få suga. Och var inte nappen eller bröstet där så sög de på tungan... Mellanbarnet började plötsligt använda storasysters nappar strax innan hon var 1½ när hon slutade amma och använde dem tills hon blev 4 år. Det är lite olika det där förstår jag...

Agnes har aldrig haft napp
Skrivet av Kristina S
Däremot hade hennes storasyster det tills hon var nästan fem. Vilket är den främsta anledningen till att vi inte gjorde så allvarliga försök att tillvänja Agnes. Det var ett HELSIKE att få henne nappfri och den sommaren när hon slutat tog läggningarna två timmar av förtvivlan och tandagnisslan varje kväll.

Nix
Skrivet av Vickan
Varken Elias eller Josefine har haft napp. De har inte velat. Fast vi var inte direkt enträgna i försöken eftersom det funkade bra utan. De har snuttat på tutte istället.


Samma här..
Skrivet av Inger m Felix & Sofia
..Felix hade nappen som leksak i napphållaren och Fia ratade napp helt. De har haft tutten istället.

Har era barn napp?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information