Dåligt samvete!

Dåligt samvete!
Skrivet av	Petra med Julia 020818
Har en dotter som trotsar något så in i bomben för tillfället när det gäller allt. I går var vi tvungna att bada henne, som hon HATAR just nu men tidigare tyckt var jätteroligt. Nu tvärvägrar hon. Det kan gå till en viss gräns, man behöver ju inte bada henne varje dag, men nu har det gått nästan en vecka och det MÅSTE göras. Det gick bara inte i går, hon skrek, grät, skakade i hela kroppen och vägrade. Vi lirkade, vädjade och på alla vis försökte få i henne. Det gick inte. Vi vill inte heller tvinga i henne för vi är rädda att hon ska bli rädd för vatten eller över huvud taget rädd för att bada alls. Så vi blev arga och sura och höjde rösterna mot henne när hon var så ledsen. Usch vad dåligt jag mådde efteråt! Hon somnade efter allt detta ståhej om badandet(höll på i säkert en timme)så jag hann inte riktigt umgås med henne och bli vän igen innan vi la henne. Får alltid dåligt samvete när jag höjer rösten mot henne, men gör detta då det verkligen behövs. Var kanske lite onödigt i går då hon redan var så ledsen, men man blir frustrerad. Tips på hur man ska få henne att bada? Hon vill inte duscha heller eller ens bli avtorkad med en våt handduk. Kan inte komma på att något hänt när hon badat som ska ha utlöst denna skräck för vatten.
Svar på tråden: Dåligt samvete!

EXAKT samma här!!
Skrivet av Gafsan m.Axel & Kalle
Som jag har skrivit om nedan så har Kalle börjat visa egen vilja (eller rättare sagt motvilja) i en massa situationer som tidigare funkat bra, t.ex. bad och hårtvätt. Senaste tre gångerna har jag fått tvångstvätta honom, han har INTE velat vare sig bada eller duscha men ibland måste man ju, precis som du säger... :-( Två av gångerna valde jag att duscha honom eftersom det verkade vara det mest effektiva sättet. Då duschar jag själv med honom i famnen. Den tredje gången badade jag tillsammans med honom i badkaret. Jag har helt enkelt känt att det har varit lite grymt att tvinga ner honom i vattnet själv när han har varit så ledsen så det har känts bättre att bada/duscha tillsammans. Badet var det som funkade smidigast. Jag gjorde i ordning ett skönt bad med lite avslappnande badolja och satte mig själv i badet och så fick min man ge mig den vilt tjutande och protesterande Kalle. Efter en liten stunds gos i mitt knä i badkaret lugnade han sig och tyckte att det var riktigt mysigt. (sen ställde han till en hysterisk scen när det var dags att gå upp ur badet igen... då ville han bada mera, och mera, och mera suck) Jag tror att det viktigaste är att man är lugn och vänlig men bestämd och inte drar ut på situationerna i onödan. Om man själv anser att barnet ska bada och barnet inte vill så är det ingen idé att lirka, vädja eller försöka övertala utan det är bättre att visa att man förstår hur barnet känner men ändå genomföra badet så snabbt och effektivt det går. Det är ju fullt möjligt att ha barnet färdigduschat på 7 minuter blankt och sen ägna 53 minuter åt att trösta och gosa efteråt - det är ju avsevärt bättre än att tjata och övertala och låta barnet jobba upp sig till total hysteri i en timme och sen ändå genomföra duschen/badet med ett totalt okontaktbart och förtvivlat barn. (jag har öht som filosofi att aldrig tjata, vädja eller försöka övertala mina barn - de har faktiskt rätt att känna och tycka vad de vill! Det är ojuste att försöka tvinga dem att tycka som jag hela tiden, speciellt när de är små och håller på att upptäcka sin egen vilja. Däremot har jag som förälder oftast den slutliga bestämmanderätten i viktiga frågor: jag kan t.ex. bestämma att de måste tvättas men jag kan inte bestämma att de måste gilla det eller ens samarbeta ifråga om badandet) Sen det här med att höja rösten, det tror jag nästan aldrig är positivt, och åtminstone inte när barnen är ledsna. Det är mycket bättre att prata snällt och vänligt men ändå beslutsamt fortsätta med det som man anser måste göras. Så min målsättning är att ALDRIG höja rösten eftersom det aldrig verkar ge några positiva resultat (tror knappast att barn blir mer förtjusta i att bada för att föräldrarna skriker och gapar åt dem när de inte vill bada). Men sen är det ju en annan femma att man som förälder kan drivas till lägen där man inte alltid beter sig som man vill :-( Första gången Kalle badstrejkade så ska jag erkänna att jag varken använde den snällaste rösten eller de trevligaste orden när jag stod där i duschen med en hal och vrålande unge som försökte slita ner duschdraperiet och bitas. Men gångerna därefter har jag varit bättre förberedd på att han skulle vara motsträvig så då har jag lyckats behärska mig bättre. Jag tror att våra små ungar helt enkelt har upptäckt tjusningen med att ha en egen vilja - och poängen med en EGEN vilja är ju att den inte alltid går i linje med omgivningens. (här hemma är så gott som allt jag föreslår eller bestämmer helt fel just nu, enligt Kalle...). Så det är förmodligen inget problem med badandet eller vattnet i sig utan det är helt enkelt ett område där barnen kan testa vad som händer om de har en annan uppfattning än mamma och pappa. Och jag tror att om barnet då lär sig att det som händer är att mamma och pappa respekterar ens åsikt och ens rätt att uttrycka den och visar att de tycker om en fast man inte är överens, men ändå tar kommandot och vuxenansvaret i situationen och gör det som behöver göras - då tror jag att man får trygga barn. Det är faktiskt en jättenyttig träning i konflikthantering både för föräldrar och barn! Kram och lycka till med den lilla badvägraren! :-)

Efter ståhejet
Skrivet av Petra med Julia 020818
i går sa vi att nu får det bli som det blir med badandet. Jag eller min man ska bada varje kväll nu en vecka framöver och vill Julia komma i också så är det ju himla bra, men vi ska inte fråga henne eller på något sätt antyda att hon ska bada. Hon får välja om hon vill komma i eller intes så får vi se om det går. Nej, höja rösten är väl inget positivt alls. Har egentligen aldrig gjort det hur trotsig Julia än är, men i går tog mitt tålamod slut( och mitt tålamod är rätt bra, men efter trots sedan Julia var ca 1,5 år så blir man lite nedstämd).


Har ni testat tvalkritor?
Skrivet av Vera med 02
Det tycker min dotter ar superkul att rita pa sig sjalv med i badet.

Nej,
Skrivet av Petra med Julia 020818
det har vi inte men det är värt ett försök. Tack för tipset.

Vanja ville bada med
Skrivet av Malin med Vanja -02 + bf 17/12
dockan, då fick hon det, sen dess inga problem! eller prova som Gafsan föreslog, att bada tillsammans, det kan ju oxå funka! Hoppas det löser sig för det är verkligen inte kul


Julia har alltid
Skrivet av Petra med Julia 020818
haft med sig sin docka i badet och dessutom nästan alltid badat med mig eller min man, men som sagt går inget av detta nu. Hon har helt enkelt fått för sig att bada det ska hon inte. Så nu lägger vi ner det ett par dagar och får köra med "kattatvätt".

Dåligt samvete!

EXAKT samma här!!

Efter ståhejet

Har ni testat tvalkritor?

Nej,

Vanja ville bada med

Julia har alltid

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information