Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Åh, vad jag är arg...grr!

Skrivet av Agneta H
Sen den dåliga planeringen i fredags med helt okänd vikarie som kunde fixats på annat sätt har min 6-åring inte velat gå i skolan utan att jag är med. Innan dess d v s hela den första veckan gick hon glatt dit och klarde sig bra utan oss. Hon är en framåt tjej annars och det har inte varit problem att lämna förut på dagis heller. Men nu känner hon sig uppenbarligen otrygg där. (Kanske även kan bero på att det inte finns rastvakter på rasterna heller?).
Idag försökte jag lämna och det var verkligen jättesvårt. Dottern sprang efter gråtande. Förskolläraren blev märkbart irriterad på min dotter för att hon var ledsen och försökte dra in henne i kapprummet igen varpå hon sprang ut en gång till. Förskolläraren försökte locka med att göra klart en gipsfigur med magnet. Min dotter ville det men hade svårt att slita sig från mig. Förskolläraren gick in för att ringa ut för rast. Då säger min dotter förtvivlat: "Åh, nu är det rast och nu hinner jag inte göra min gipsfigur". Jag säger: "Det är säkert inga problem. Kom så går vi in och pratar med fröken". Då har min dotter äntligen lugnat sig. Jag säger till fröken att Emilia är rädd att hon inte ska få göra klart gipsfiguren idag och tror att fröken ska säga att det fixar vi ändå. Men vad gör fröken? Jo, hon ger min stackars dotter en moralpredikan och säger att då borde hon ha kommit in tidigare. Hon borde förstå att då måste man komma med detsamma. Då blev jag arg och sa irriterat att den attityden har man väl inte till en 6-åring som är ledsen för att mamma ska gå. Jag var nära att ta min dotter och gå hem men jag besinnade mig.
Min dotters fröken har attitydproblem tycker jag. Hon skulle ju naturligtvis sagt till min dotter att det skulle fixa sig. En otrygg, ledsen 6-åring behöver väl inte en moralpredikan?
Jag tycker det är synd att hon har sin bästis i klassen för annars hade jag inte tvekat att byta klass! Vi ska gå både jag och maken och ta ett allvarligt samtal med både personal och rektor idag. Och denna gången kan jag inte vara så vänlig och förstående som jag var när vi tog upp problemet om i fredags för nu är jag ordentligt upprörd. Men personalens attityd är förmodligen inte så lätt att ändra i en handvändning och det bekymrar mig. Min dotter ska gå där varje dag med personal som har den attityden och som inte förstår barns känslor. Känns inte bra!
Ge mig gärna något bra råd!!
Svar på tråden: Åh, vad jag är arg...grr!

Är ni inte nöjda...

Skrivet av  Anna
---så kanske ni ändå ska fundera på en annan skola. Har ni kollat upp alternativ där ni bor, finns det nåt annat att välja på?

Att bästisen går i den nuvarande skolan kanske inte är så jätteviktigt ändå, i den åldern byter de ju ofta bästisar minst en gång per år. Och din dotter och hennes bästis kan väl ändå träffas och leka efter skolan om de vill?

Jag har själv tre döttrar på 7, 12 och 14 år och jag vet att de byter bästisar OFTA när de går i skolan! Tycker det är viktigare att man är nöjd med skolan, med skolledningens inställning och med lärarna.
 

Ja...

Skrivet av  Agneta H
...fast den bästisen har hon haft ett bra tag och dom har gått på dagis tillsammans. Bor väldigt nära varandra också så dom lekar jättemycket. Och dom har verkligen ett speciellt band till varandra så jag tror att det är något som kommer att hålla i sig.
Men jag funderar ändå på om det bästa kanske vore att byta klass. Det finns fyra paralleller och en av dem vet jag fungerar jättebra.
Men vi ska prata med personalen och rektorn idag (hoppas vi iaf) så får vi se vad resultatet blir.
Tack för ditt svar!
 

Artiklar från Familjeliv