Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Agneta H!

Skrivet av malin
Vill bara säga att jag håller med dig fullständigt i diskussionen nedan, angående att tvinga föräldrar att engagera sig i aktiviteter. På min dotters skola tvingas man bla att "nattvandra" i området för att upprätthålla lugn och ordning. Låter fint och som ett bra initiativ iofs men nu talar vi om föräldrar till sex-åringar som knappast ränner ute om kvällarna. Jag ska offra mina värdefulla lördagskvällar till att kolla vad betydligt äldre ungdomar ägnar sig åt på helgerna.
Min son på tre år har precis börjat på ett personalkooperativt dagis, vilket givetvis kräver vissa insatser från föräldrarna, och jag ställer givetvis upp av den enkla anledningen att jag valt det själv!
Om min sjuåriga dotter hellre vill vara hemma och bara umgås så varför ska jag inte se till hennes behov först och främst istället för att anordna fester som vi själva inte ens har ork och lust att gå på?
En obligatorisk kommunal skola kan väl i rimlighetens namn inte ställa dessa krav på föräldrarna om de inte ens är intresserade?
Svar på tråden: Agneta H!

Lite kluven

Skrivet av  Lärare
Har läst igenom diskussionen och är lite förvånad över flera saker.
Dels ärjag förvånad över att ni blivit tvingade till olika aktiviteter inom skolans regi. Är det verkligen så? Vi har också systemet att föräldrarna i klassen delas upp i olika ansvarsgrupper under året, men jag tar alltid upp frågan under det första föräldramötet och frågar om alla tycker att det är ett bra förslag. Om förslaget antas så kör vi på det, om någon opponerar sig (inte hänt hittills) så skulle vi nog kolla upp olika alternativ till detta. Om folk "inte vågar" säga emot så kan jag dessvärre inte gissa mig fram till sådant, utan man måste nog tala ur skägget för att inte bli "intvingad" i något man inte vill.

Är det verkligen säkert att ni inte kan säga ifrån?

När det gäller föräldravandringar så är jag lite kluvan. Jag har den inställningen att barnen är allas ansvar i samhället. Man kan inte å ena sidan klaga över ungdomsvåld och att saker och ting sabbas av ungdomar som inte har bättre för sig, och samtidigt svära sig fri från allt ansvar. Även om man har mindre barn så kan man dra sitt strå till stacken och "offra" en kväll då och då till att bara finnas till ute på byn. Det har både jag och min man gjort ända sedan vår dotter var 8 år och inte alls ute i svängen.

Däremot tycker jag att det är ambitiöst av skolan att satsa på sådan verksamhet - i vår lilla stad så är det föräldrarna själva som håller i detta. Klart att det inte kan vara obligatoriskt, även om jag tycker att alla borde ta sitt ansvar.
 

Ja, det är väl där...

Skrivet av  malin
våra åsikter går lite isär! Jag tycker definitivt att vi föräldrar ska ta ansvar för våra barn och ungdomar, men det vore väl mer logiskt ifall de föräldrar som har barn i den åldern gör det. Tänk dig den förälder med barn som aldrig går ut på kvällarna utan snarare känner sig vilsen och utanför i den miljön. Vi skulle vi väl kunna tvinga ut alla invånare på vandring oavsett om de har barn eller inte. Kanske man till och med skulle kunna säga att dessa i ännu högre grad borde göra det eftersom det inte bidragit med några barn, men ändå kommer att vara i behov av en ny generation.
Hur lätt är det egentligen att opponera sig när man sitter i ett klassrum fullt med föräldrar som ställer sig positiva till tusen olika aktiviteter?! Låt det vara frivilligt eftersom det säkert finns många som inte är intresserade ens av att delta. Håller dock med om att man bör ställa upp om man själv har barn som springer ute på kvällarna eller är med på alla aktiviteter. Jag har alltid ansett att man inte kan utgå ifrån att varje barn (eller vuxen heller för den delen) ska falla inom samma ram för att vara normal och inte anses vara obekväm, märklig, otrevlig etc.
Jag värderar min fritid otroligt högt men engagerar mig i det som min son eller dotter är intresserad av för deras skull, men jag orkar inte ta på mig att ta hand om alla andras behov också. Så är det och det får man respektera!
 

Nä men visst!

Skrivet av  Lärare
Jo, men det var väl så jag skrev - att man inte kan tvinga folk att ställa upp. Sedan är det min absolut egna personliga åsikt, att man inte alltid kan hoppas på att någon annan (vem det nu är) ska ta hand om saker och ting. De barn och ungdomar som bäst behöver en förälder som är ute och kollar vad de gör, är oftast de som inte har det.
Jag har råkat på tioåringar som hänger på torget klockan halv tolv på natten och när man frågar om inte deras föräldrar saknar dem, så svarar de att "Äsch, de festar, eller ligger och sover, eller skiter fullständigt i vad jag gör"...
De föräldrar som är ute och vandrar (vi gör det en helgkväll i halvåret, inte speciellt jobbigt) är mycket uppskattade av de unga. Jag skulle vara jätteglad om det fanns någon vuxen som hjälpte min dotter om hon råkar ut för något när hon blir äldre och då måste jag väl i rättvisans namn ställa upp för andra också. Jag är jätteglad att fler tänker likadant och inte bara värnar om sitt eget.

När det gäller diskussioner och situationer på föräldramöten så utgår jag från att det är vuxna människor som sitter där inne. Om de inte klarar av att säga ifrån på ett enkelt föräldramöte så tycker jag synd om dem i andra situationer i livet. Jag är fortfarande ingen tankeläsare så om vi klubbat igenom något på föräldramötet så kör jag givetvis på det som vi i demokratisk anda kommit överens om. Det ansvaret måste vuxna kunna ta, eller så får de ta konsekvensen av att de inte sagt ifrån i tid. Man kan inte gå genom livet och hoppas att andra ska "se" att man inte vill trots att man med munnen säger att man vill.
 

En ganska intressant sak...

Skrivet av  Agneta H
...är att det ofta är föräldrarna till "skötsamma" barn som är ute enligt min erfarenhet. De föräldrar som verkligen skulle behöva vara ute är det sällan.
 

Visst är det ofta så.

Skrivet av  Lärare
Tyvärr är det just på det viset.
Men de barn som är ute vind för våg påverkar ju faktiskt våra egna barn om man nu ska vara rent krass och egoistisk. Det är dessa som kan bli de som rånar eller överfaller din son eller dotter, de som blir "det dåliga sällskapet" som tubbar dem att begå brott eller prova alkohol och knark.

Är du icke-egoistisk kan du se ditt engagemang så att du kan rädda några av de olyckliga barnen från att gå ner sig + vara en av de vuxna som faktiskt bryr sig och finns där (insatsen behöver inte vara så stor för att bli en människa som gör skilland för dem, faktiskt) - ser du till ditt eget så minskar du risken för att dina barn ska slå sig i slang med "värstingarna" genom att du och andra vuxna är där och iakttar, rapporterar och hjälper till när det går snett för ungdomarna.

Det som inte är bra i samhället påverkar oss alla. Om man kan bidra positivt genom att vara ute och vandra en helgkväll i halvåret tillsammans med andra föräldrar - är inte den lilla insatsen värd något? Måste man vänta tills man har egna barn i tonåren? Måste man sluta vandra för att ens barn vuxit upp och flyttat hemifrån? Nej, säger jag.
 

Det...

Skrivet av  Agneta H
...har du rätt i. Det borde egentligen vara alla vuxnas ansvar oavsett om man har vuxna barn, tonåringar, mindre barn eller inga barn alls.
Jag nattvandrade genom Röda korsets "Team city" när jag var yngre och barnlös i Malmö centrum. Men jag vet faktiskt inte om jag skulle våga det idag. I det samhälle vi bor i skulle jag nog våga, men Malmö city tror jag inte. Det är också en aspekt på det hela.
 

Ruskigt!

Skrivet av  Lärare
Jag förstår vad du menar...
Men alternativet är att ge upp. Det vore bättre om ännu fler vågade, så att man gick ut flera stycken tillsammans. Om det är blodigt allvar när det gäller bråk så ska man nog hålla sig utanför men ändå vara där och ringa efter polis eller i värsta fall ambulans.
Jag tror att blotta närvaron kan stoppa vissa bråk (är det frågan om riktiga yrkesbusar så spelar det nog ingen roll om det så står en busslast "föräldrar på stan" bredvid de har nog sina uppgörelser ändå).
Men att ta hand om fulla tonåringar, försöka frakta hem småbarn som är ute för sent, lyssna på de ungdomar som behöver prata med någon osv, det kan man ändå göra.

Ni som aldrig provat att gå ut och nattvandra med föräldragrupper på er ort. Prova - man känner faktiskt att man gör en insats, och som sagt var: visst önskar ni att det ska finnas någon där om era barn någon gång råkar illa ut eller behöver hjälp?
 

Jo...

Skrivet av  Agneta H
...på den skola som dottern iofs har flyttat från (dock inte av denna anledning *ler*) var det obligatoriskt att vara med. Jag frågade nämligen då jag redan anmält mig att sitta med i skolrådet. Mitt engagemang i skolrådet gjorde inte heller att jag "slapp". Utan alla skulle vara med och vara festfixare (jag är jättedålig på sådant) till en ca 5 fester på ett år.

När vi några dagar senare pratade några föräldrar om det och vi kände att det faktiskt kände för mycket så kom en personal ut och sa att man kan ju köpa lite glasspinnar att dela ut. Hm...ska man fixa en fest så ska det väl vara helhjärtat inte några inköpta glasspinnar för att man måste.

 

Jag tycker man ska

Skrivet av  Lilla U
vara försiktig med att sätta sig till doms över andra för att de inte tar initiativ på föräldramötena. Vi kan inte veta hur en medmänniskas liv ser ut och vilka behov de behöver prioritera. Även om jag inte erbjuder mig att baka till julfesten vet inte de andra föräldrarna om att jag bakar till sonens scouter, är revisor i vår samfällighet där vi bor samt har stora uppoffringar för att skjutsa sonen till skolan som ligger lång från där vi bor. De som bor runt hörnet tänker inte på att vi tillbringar många timmar i köer i rusningstrafiken varje vecka.

Sedan finns det människor som kan ha åldriga föräldrar att besöka dagligen, handikappade barn eller som är på gränsen till utbrändhet och fått läkares order att lära sig säga nej.

Tänk er för innan ni fnyser åt andra.
 

Vem sätter sig till doms?

Skrivet av  Lärare
Jag tror att de flesta bara vädrar sina egna åsikter.

Jag känner dessvärre alltför många som inte gör något bara för att de inte "känner för det". Däremot så förväntar de sig att andra ska ställa upp och göra allt som de själva inte vill göra.
Man ska nog vara förbaskat noga med att inte kräva av andra det man inte kräver av sig själv.
 

Allt sånt...

Skrivet av  Agneta H
...måste ju vara frivilligt. Annars tror jag inte det blir bra!
 

håller med

Skrivet av  mandelblomman
själv har jag fullt sjå att komma i väg på föräldrarmötena och i år gick det inte alls.
Skulle jag vara tvungen att delta i massa festfixargrupper och nattvandringar också vet jag faktiskt inte hur jag skulle kunna ordna det.
Man har olika förutsättningar i olika familjer och trots att jag inte alltid går på f-möten så anser jag mig vara en engagerad förälder ändå.
Jag vägrade konsekvent även dagis föräldrarkvällar där det skulle sys, målas och snickras eller bara träffa andra föräldrar utan barn.
Jag hinner helt enkelt inte!
Tycker verkligen inte att en kommunal skola kan ställa krav som dessa.