Svår skolstart!(långt)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Svår skolstart!(långt)
Skrivet av	Kluven mamma
Min dotter har verkligen inte fått någon bra skolstart! Det känns hemskt- men kanske överreagerar jag? Hemma är hon full av liv, energi och är ganska vild av sig. I skolan är hon blyg, vågar inte ta kontakt eller någonting! Skolstarten blev dessutom fel, trots att vi gjorde allt vi kunde, som kändes rätt för henne. hon blev placerad i en annan klass från början, tillsammans med ett barn som hon inte alls gick ihop med. dt andra barnet var väldigt starkt och dominerande. Vi var rädda att vår dotter skulle ty sig för mycket till henne och bli beroende av det barnet. Hon är nämliget väldigt närhetsberoende, och fastnar lätt med en enda när det finns fler. Vi hade även gjort flera försök hela sommaren för att få det att funka mellan de här tjejerna. Vår dotter pushades att leka med den andra tjejen och ringde till henne, men den tjejen hörde aldrig av sig till vår flicka. Tillslut gjorde vi valet att byta klass- givetvis i samverkan med vår dotter. Hon fick gå och hälsa på i den nya klassen och sedan välja själv var hon ville gå.Då valde hon den nya klassen trots att hon inte kände någon där. Vilket vi blev lite förvånade över ändå.Nu är det oktober, och hon har fortfarande inga kompisar i hennes klass och årskull att leka med.De är 4 flickor. Hon säger själv att hon inte vill leka, att hon inte frågat om hon får vara med och att dom frågar inte heller om hon vill vara med. Usch, det här är väldigt jobbigt, kanske för att jag själv var utanför i skolan.Jag var blyg och vågade inget! Precis som min dotter! I dag är det dock tvärtom för mig. Jag har pratat med personalen och de gör sitt bästa för att få det att fungera! Jag har så dåligt samvete nu och undrar om vi gjorde fel i att byta klass??? Hur hade det varit då? Har jag förstört för mitt eget barn? detta maler i mig mycket. Hur hjälper jag henne att bli en stark människa?
Svar på tråden: Svår skolstart!(långt)

Har läst ditt inlägg
Skrivet av 1-3:ans fröken
några gånger och jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. Hur det hade varit om hon gått kvar i sin gamla klass får du aldrig veta men tänk på att hon trots allt valde själv och det måste ju betyda att hon upplevde den tidigare situationen som jobbig. Att hon inte fått några kompisar än måste kännas plågsamt för dig och är säkert inte så kul för henne heller men det har samtidigt inte gått så lång tid på terminen än. Att skaffa kompisar kan ta tid. Jag jobbar som lärare och jag har erfarenhet av alla sorters små elever. En del får kompisar på två dagar och för andra dröjer det en termin eller t o m två. Jag var själv utanför som liten. Kom till ny klass i 1:an och hittade ingen riktig bästis förrän i 3:an. Visst lekte jag med andra barn men det var alltid olika och aldrig säkert att man hade någon. Till viss del tycker jag att just den perioden har bidragit till att göra mig till en stark människa eftersom jag tvingades till en sorts självständighet då jag inte kunde luta mig mot en kompis. Men det är egentligen inte svar på din fråga hur man gör någon annan stark. Den frågan ställer jag mig varje dag i mitt arbete och jag har inget bra svar förutom att aldrig ge upp hoppet om någon och att alltid finnas där, reservationslöst, med kärlek och uppmuntran. Hoppas att din dotter snart hittar vänner. (Kanske finns de nån annanstans än i klassen). Och grubbla inte för mycket på om du gjort fel. Många barn byter klass av olika anledningar och deras liv blir inte förstörda för det.

Tack för dina ord!
Skrivet av Kluven mamma
Det kändes väldigt positivt att du som lärare och dessutom människa svarade på mitt inlägg! Jag har haft dina ord i tankarna de senaste dagarna, försöker se framåt och mer positivt. Som bekant så är det ju så att man vill inget hellre än att se att ens barn har det bra! Jag är livrädd att min dotter ska bli ett "mobbingoffer"!! Jag är rädd att hennes attityd kommer att förstöra för henne. Hon har den uppfattningen om att hon måste bestämma, annars får det vara. Hon styr och ställer jämt! Men samtidigt är hon så liten, svag och blyg i vissa sammanhang. Dålig självkänsla, vilket jag känner igen från min egen barndom. Jag tror att du förstår, eftersom du själv blev utanför som barn. Detta gör dig förmodligen till en lärare med omsorg och förståelse för barnen! Och det är jag tacksam för, att sådana människor finns!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv