Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Varför tycker vi här i Sverige att

Skrivet av Vill gärna veta
det är så dåligt att barnen ska börja skolan vid 6 års ålder. I andra länder ex. Frakrike, England börjar de mycket tidigare redan vid 3 års ålder. Det är ju förstås inte riktig skola, mer som dagis, men de tränar bokstäver och siffror. Dessutom är de oftast mycket mer barn per personal. De kan ändå hålla ordning på alla barnen där. (Hur de nu lyckas med det?) Jag vet ju inte vad de gör där med barnen angående pedagogik osv. Var inne på "Utlandsföräldrar" och hörde mig för.
Men så dåligt kan det väl inte vara.
Varför är vi här i Sverige så missnöjda jämt med barnomsorgen? Förskola och skola?
Är det någon som vet något, en jämförelse med andra länder.
Svar på tråden: Varför tycker vi här i Sverige att

Är vi verkligen...

Skrivet av  Fia
...så missnöjda? De flesta barn börjar ju skolan, dvs förskoleklass, vid ca 6 år och min uppfattning är att de flesta är ganska nöjda med det. Förskoleklass har även blivit lite mer skollik under de senaste åren, och det verkar många barn och föräldrar också vara nöjda med. Dessutom visar det sig att de allra flesta är ganska nöjda med sin barnomsorg också.

Att börja skolan med förskoleklass från ca 5-6 år tycker jag är ett bra koncept. Att som i tex Frankrike samla 25 3-åringar i ett klassrum med en lärare tycker inte jag känns bra alls. Barn kan ju lära sig saker ändå i förskoleåldern.

Tittar man på undersökningar så visar det sig ju att svenska barn står sig väldigt väl i jämförelse med barn i andra länder, trots att ålder för skolstart kan skilja sig flera år. Barn kan ju lära sig saker hemma och på dagis också. Min "hyperaktive" son lärde sig läsa som 4-åring, när han fortfarande gick på dagis. Men han hade inte gillat att gå i skolan då...
 

Olika krav

Skrivet av  Sofia*
Jag har erfarenhet från Australien och england. I båda dessa länder ställer man helt andra krav på barnen. Krav som jag tycker är för höga. De ska gå i skolan, där ska man sitta still, vara tyst och uppföra sig. Krav som gör att allt för många inte kan leva upp till dem och ställs utanför. Den fria leken som här anses vara mycket viktig för barnets känslomässiga utveckling står inte alls lika högt i kurs där. Det syns tydligt på hur barnen är klädda! Att börja med bokstäver och siffror tidigt tycker jag nog attman gör tills tor del i sverige, men än mer arbetar man med de delar som förbereder läsingen och räknandet. Den stora skillnade som jag sett mellan skola och barnomsorg, den gäller både England, Australien och Sverige är att på dagis finns de vuxna aktivt i barngruppen och hjälper dem med såväl arbete som sociala relationer. I skolan finns de vuxna aktivt i lärandet men i de sociala kontakterna (rast) finns de vuxna att tillgå om något händer men de finns inte mitt i och akn leda de som inte är så socialt välutvecklade. Barn lär sig det som de finner motivation till, många 4 åringar kan läsa, helt utan att någon lärt dem. Låt barnen vara barn och värdesätt den fria leken. Gärna 6-års grupper men jag ahde velat se dem på dagis och inte i skolan.
 

Vad händer med dem som inte kan sitta still

Skrivet av  Vill gärna veta
eller de mer "vilda" barnen, anpassar de sig efter normerna?
Min man tycker att barn i Sverige inte får ta mycket ansvar alls. Han har fått lära sig att man ska ta ansvar för sina handlingar redan som mycket ung. Man måste veta vad man vill och inte vill. Okej, det var visserligen på 50-talet. Det är stor skillnad.
Men jag tänkte att man kanske uppfostrar barn på olika sätt, och att skolan också har en annan pedagogik i andra länder.
Vet du vad som händer med de barnen som har svårt att sitta still. Det finns ju också sk bokstavsbarn där också. Eller bara barn som har stort rörelsebehov.
 

Bestraffningar

Skrivet av  Sofia*
Med hjälp av bestraffningar kan man få barn att sluta med det mesta! Skamvrå var vanligt förekommande i båda länder. I england får lärare inte slå elever i kommunala skolor men ett slag över fingrarna eller ett mycket hårdhänt tag runt nacken räknas inte som aga. Så de flesta barn uppförde sig, eller tillbringade dagarna i skamvrån. Tyvärr var det ganksa många som inte uppförde sig för att de förstod någon mening med det, de uppförde sig för att de var rädda för de bestraffningar som annars kom. Tragiskt tycker jag.
 

Artiklar från Familjeliv