Vad tycker ni om det här? (jätte långt)

Vad tycker ni om det här? (jätte långt)
Skrivet av	Babs bf 18/11
Min dotter blir 6 år i december och började skolan den här hösten. Det har gått jätte bra, hon trivs och det är så klart det viktigaste för mig. Men det har funnits saker som jag inte varit så nöjd med. Som t.ex. att skolpersonalen inte är så bra på att informera. Som när en av föräldrarna frågade om man skulle vara med första skoldagen.... då har vi alla skolat in våra barn på fritids, så det kändes naturligt att man undrade hur det skulle bli första skoldagen. Då är ju barnen på fritids först och sen går de till skolan (som då är samma lokaler). Svaret vi fick att man inte behövde vara med. Av ren slump bestämde jag mig för att inte lämna dottern på fritids den morgonen utan följa med i alla fall. Och tur var väl det! För ALLA föräldrar var där. Tänk om jag inte hade varit det! Då kan jag känna att personalen kan säga att nej, man behöver inte vara med, men det är mest brukligt att föräldrarna är med. För en som är helt ny där (vi har bara ett barn) känns det skönt om de berättar hur man brukar göra. En annan sak som jag funderat på var inskolningssamtal vi hade. Där ska ju vi föräldrarna ta upp sånt som rör vårt barn och tala om det för personalen, så att de på bästa sätt ska kunna ta hand om ens barn. Vid det samtalet är barnen närvarande. Och visst, det kan säkert ha sina fördelar, men jag tycker att man även ska få prata med personalen själv som förälder. För om det är känsliga saker man behöver ta upp vill man ju inte gärna prata över huvudet på sitt barn (det vill jag inte ens göra på en vuxen). Eller vad tycker ni? Och så en tredje sak som jag är väldigt upprörd över. Det är att personalen inte verkar ha bra koll på barnen. I förra veckan var jag och hämtade dottern och det fanns ingen personal ute på skolgården där barnen lekte (även dottern). Jag gick in i skolan och ingen var där heller. Jag hämtade med mig dotterns väska och sen skulle vi gå, men då frågade jag henne var fröknarna var. De är och planerar sa hon, så det är några andra fröknar som tar hand om oss nu. Jaha, sa ja, var är dem då? Det visste inte min dotter, så jag fick gå och leta. Jag hittade 3 fröknar pratandes med en mamma bakom en byggnad. Jag talade då om att jag skulle hämta hem min dotter... och javisst, det gick ju bra. Men hallå - tänk om jag inte sagt till? Tänk om jag bara gått? Hade de ens märkt att hon var borta? Och så nu i måndags händer detta..... Jag och min man pratar på söndagen om att han får hämta dottern på måndag (jag skulle iväg då). Skulle han få problem kanske vi kunde kolla med grannen (=nära vän). Men det trodde inte han, så han skulle hämta. Dottern hörde detta och ville att grannen skulle hämta, men vi sa nej... en annan gång. På måndag gick grannen med sin dotter förbi skolan och barnen var då ute och lekte. Då sprang hennes dotter fram till min och min dotter utbrast: Å, ska ni hämta mig? -Ja, det ska vi, svarade grannens dotter. Så min tjej sprang in i skolan, hämtade sin väska och sprang till grannen som stod en bit bort. Hon i sin tur blev förvånad och gick tillbaka till skolan med henne eftersom vi inte hade kommit överens om att de skulle hämta henne. Hon talade om det för personalen och de höll med om att de inte heller visste nåt om det. Då började min dotter att gråta, så grannen sa att... jo, jag kan ju i.o.f. hämta med henne (hon trodde att jag var hemma) men vi kanske ska ringa hennes mamma först. Personalen tyckte att det var o.k. och bad henne ringa mig sen. Det gjorde hon när hon kommit hem, men då visade sig att just den dagen var jag inte hemma. Jag blev ju naturligtvis arg och orolig när jag fick höra vad som hänt... Tyckte att personalen gjorde ett misstag när de lämnade ut mitt barn till någon annan utan mitt vetskap. Eller har jag fel? Hur kan sådant hända? Det jag tycker är jobbigt är att jag egentligen skulle vilja bli förbannad och skrika på dem. Nu har jag talat om vänligt att jag vill att de ringer mig nästa gång INNAN de fattar ett sådant beslut om mitt barn. Och visst det skulle de. Och jag skulle egentligen velat anmäla dem, men det vågar jag inte heller eftersom jag är rädd för att det ska gå ut över mitt barn. Så jag känner mig som en elefant som balanserar på en tunn, tunn tråd.... Ursäkta mitt långa inlägg..... Men vad skulle ni göra?
Svar på tråden: Vad tycker ni om det här? (jätte långt)

så här tänker jag
Skrivet av Ev@
om första frågan huruvida föräldrar ska vara med...där tycker jag inte att personalen gjort fel. De har sagt vad de kräver och sedan är det upp till dig att bestämma hur du vill göra. För mig var det naturligt att vara med så mycket som möjligt första skoldagen, så resonerar nog de flesta föräldrar och så resonerade även du visade det sig. andra frågan om inskolningssamtalet. Din dotter går nu i skolan och då anser jag - och läroplanen tror jag - att det är självklart att eleven ska ha elevinflytande även över utvecklingssamtalen. Det är inte som på dagis och många gånger har föräldrarna svårare med övergången än barnen. Sen är det en annan sak att det kan finnas sånt som man vill diskutera med lärarna utan att barnet är med. Då får man fånga läraren en annan gång. Sen den tredje frågan om skolgården: det är inte okej att lärarna inte har uppsikt över eleverna. Där ska du säga till och påpeka detta. Fjärde frågan om hämtningen. Det är inte heller okej av skolan att släppa iväg ditt barn till grannen om ni inte utryckligen har bestämt det med personalen innan. Både vad gäller tredje och fjärde frågan har du skyldighet att ta upp detta med personalen, anser jag. Här får du inte gömma dig bakom rädsla eller missriktad välvilja om din dotter. Stå upp för henne och vad du tror på och känner. Om personalen är professionell kan man hantera den här typen av klagomål från föräldrarna och kanske kan erkänna fel och ändra rutiner alternativt ge en godtagbar förklaring till att det blev så just den här gången. Om inte, byt skola!!

Tack för svar!
Skrivet av Babs bf 18/11
Ja, jag har förstått att man ska följa sin känsla rätt mycket. Det är svårt att vara helt ny i skolan, man har ju varit där förr... som elev, men nu är man här som förälder och då är allt HELT annorlunda. Jag brukar sällan krångla till saker... jag gillar raka rör, så visst... jag saknar den raka muntliga kommunikationen. Den är jag van vid både från dagis, jobbet, hemmet och omgivningen. I skolan verkar det vara byråkrati med alla papper hit och dit som gäller. Så det är nog bara att vänja sig... De två sista frågorna om hämtning m.m. har jag delvis börjat ta tag i. Jag har pratat med personalen om det och de erkände sitt misstag, så jag får väl ge dem en ny chans och hoppas på att det fungerar i fortsättningen. När det gäller samtal där eleven ska vara närvarande, så tycker jag nog att de är lite för små för att behöva närvara under hela samtalet. Sist kröp dottern mest under och över bordet, så hennes inflytande över samtalet var inte riktigt det läroplanen är ute efter (tror jag). Det är sånt som jag tror blir mer tydligt med åren då barnet mognar med tiden och kan vara närvarande på ett annat sätt. Att "fånga" lärarna en annan gång är svårt. De är sällan där när jag hämtar dottern. Jag vet inte vilka tider de jobbar, men den personal jag möter är mestadels fritidspersonal. Om man lyckas "fånga" någon av lärarna så är det nästan så man får stå och prata i korridoren och det känner jag inte riktigt för. Jag fick å andra sidan en idé nu (medans jag skrev här) att jag kanske ska skriva och skicka ett brev till lärarna i fortsättningen (det verkar de ju gilla)..... Jag kommer väl (som alla andra) att lära mig den här nya världen så småningom....


jag kan hålla med dig
Skrivet av Ev@
om att mycket är nytt i skolan, har själv en sexåring som sagt och har också känt mig vilsen som förälder. Det där med utvecklingssamtalen har jag också funderat över men när jag talat med vettiga föräldrar med äldre barn har jag förstått att det finns en poäng med att låta barnen vara med. Sexåringar går ju trots allt i skolan och ska lära sig vad det handlar om - då är det också självklart att de ska få öva på utvecklingssamtal även om de mest sitter under bordet eller pillar med en grej eller bok. Kan du inte ringa din dotters lärare och få en lugn stund per telefon med dina frågor? Du bör absolut se till att få tala av dig, jag märkte att när jag tagit upp en del grejer som oroat mig släppte mycket av min oro eftersom personalen gav bra svar. Jag såg plötsligt att de var professionella och att mycket av min oro varit oron att släppa också till den där stora skolvärlden som kändes så gigantisk i jämförelse med omvårdandet på dagis. Samtidigt är det ju häftigt att våra barn växer, eller hur? Det är bara att tänka tillbaka på när man lämnade sin lillaplutt på dagis, hur jobbigt och hemskt kändes inte det? Och så gick det så bra! En del saker ska man dock vara vaksam på - det finns andra skolor om något viktigt inte känns bra.

Du har rätt...
Skrivet av Babs bf 18/11
...att prata av mig skulle faktiskt kännas skönt. Det kanske är just därför jag har velat ha ett sånt samtal där jag sitter själv med personalen och samtalar. Sen vänjer jag mig nog vid det andra. Allt tar ju sin tid, så även det här. Och precis som du skriver så känns det ju roligt att se att barnen blir stora och utvecklas. Det är väl det som ändå har gjort att jag inte sagt nåt i skolan... att jag har sett att dottern mår bra. Hon trivs ju. Därför skulle jag aldrig byta skola pga rutinerna eller reglerna inte passar mig. Säkerheten däremot kan vara ett skäl.... Men jag tror den här skolan är bra. Jag tror att de gjort ett misstag och att både jag och de lärt sig nåt utav det. Jag får ge det hela lite tid och försöka få ett tillfälle att prata av mig emellanåt... när det behövs. Tack än en gång för att du svarar!

Så har gör vi...
Skrivet av Höken
Hej! Jag jobbar på en priv. skola/förskola och fritids... så jag kan berätta hur VI gör (eftersom det fungerar så bra, enligt mig själv :0)) Ang informationen om första skoldagen... så kan jag tycka att den brustit rejält hos er. Inget mer med det, annat än att ansvaret ligget hos personalen. Vi hade förut obligatorisk närvaro (av föräldrar) på uppropet... detta är numera frivilligt, men vi både skickar och sätter upp lappar om det. När jag skolar in nya barn (som kommer till oss i 5-6 års åldern) så tar jag först och främst hand om barnet. Därför blir det en del samtal i barnets närvaro. Däremot brukar jag fråga efter "inskloningstimmarna" om det är något speciellt jag borde veta om, och försöker då få en stund ensam med föräldern (oftast leker barnet då, eller bekantar sig med övriga personalen). Jag har även rekomenderat att skriva brev till oss (så hela stabben kan ta del av det)om de har någon speciell/viktig information eller önskan att framföra. Och detta har fungerat väldigt bra. Så mitt tips till dig är att informera skriftligt! När det gäller att ha koll på barnen, så är ju detta som hänt väldigt beklagligt. Och tyvärr så vet jag att tillsynen är dålig på många ställen... men det handlar endast om engagemang och organisation. Detta har ni all RÄTT att kräva. Jag har endast en gång gjort tabben att skicka hem en flicka med sin kompis, ler eller rättare sagt så blev både jag och bägge mammorna lurade av tjejerna. Och detta är bland det pinsammaste jag varit med om. Annars ska man utan undantag vara mycket strikt när det gäller att ha koll på barnen (inte enbart pga att de kan försvinna, men för deras välbefinnandes skull, samt att de ger en möjlighet att genomföra pedagogisk verksamhet ÄVEN om man är underbemannad). Samma regler gäller här... om någon annan hämtar, eller barn ska hem med en kompis och dess förälder så ska vi informeras om det SKRIFTLIGT. Inte för att ställa till en massa extra besvär för föräldrar, utan endast för barnens säkerhet. Dessutom är vår pricklista helig. Barn prickas så fort de dyker upp på fritte, och stryks så snart de går hem. Och skulle de inte dyka upp direkt efter skolan, så letar vi på vägen, och ringer hem för att höra om de gått hem utan att meddela (det händer, även om det hör till det ovanliga). Vi har mellan 45-65 barn varje dag. Och de dagar jag inte håller i veckopysslet eller planerade verksamheten, så har jag inga problem med att veta exakt var alla barnen befinner sig, med vem och vad de gör. Det skulle kännas pinsamt om en förälder dök upp och jag INTE visste vart dennes barn lekte någonstans. Så det går att ha bra koll, det är ett krav hos oss. Och det handlar bara om organisation. Vore jag du, så skulle jag som förälder ALDRIG nöja mig med mindre. Lycka till! Hoppas läget ändras till det bättre.


Å, så bra!
Skrivet av Babs
Ska skriva ut det du skrev och ta med till föräldraföreningens möte. Har gått med där nu... Det känns som ett bra sätt att kunna vara med och påverka och samtidigt få syn på verksamheten från ett annat perspektiv. Som förälder kan man ibland vara något insnöad också och tänka i nån sorts tunneltänkande och då tycker jag att det är bra att vidga sina vyer för att fungera bättre helt enkelt. Och föräldraföreningen känns som ett bra alternativ. I alla fall - ni verkar ha läget under kontroll. Även om det såklart alltid görs mänskliga fel. Jag har valt att inte driva det här framåt just nu. Jag utgår från att personalen gjort ett misstag som de förhoppningsvis inte gör om. Skulle det ändå hända kommer såklart det här gamla att plockas fram igen. Och då känns det ännu bättre att vara med i föräldraföreningen om något sånt skulle hända igen. Och precis som du skriver, så blir det skriftlig information från min sida. Delvis har det redan varit det (när dottern skulle hem med en klasskamrat... då skrev jag tydliga lappar till fröknarna). Men jag tänker naturligtvis göra det i fortsättningen också (för att kommunicera med personalen... vid behov). Nu ska vi på ett utvecklingssamtal och det blir också en chans att prata ut lite mer... Tack så hemskt mycket för ditt svar!!!

Vad tycker ni om det här? (jätte långt)

så här tänker jag

Tack för svar!

jag kan hålla med dig

Du har rätt...

Så har gör vi...

Å, så bra!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information