Vad tycker ni om det här? (jätte långt)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad tycker ni om det här? (jätte långt)
Skrivet av	Babs bf 18/11
Min dotter blir 6 år i december och började skolan den här hösten. Det har gått jätte bra, hon trivs och det är så klart det viktigaste för mig. Men det har funnits saker som jag inte varit så nöjd med. Som t.ex. att skolpersonalen inte är så bra på att informera. Som när en av föräldrarna frågade om man skulle vara med första skoldagen.... då har vi alla skolat in våra barn på fritids, så det kändes naturligt att man undrade hur det skulle bli första skoldagen. Då är ju barnen på fritids först och sen går de till skolan (som då är samma lokaler). Svaret vi fick att man inte behövde vara med. Av ren slump bestämde jag mig för att inte lämna dottern på fritids den morgonen utan följa med i alla fall. Och tur var väl det! För ALLA föräldrar var där. Tänk om jag inte hade varit det! Då kan jag känna att personalen kan säga att nej, man behöver inte vara med, men det är mest brukligt att föräldrarna är med. För en som är helt ny där (vi har bara ett barn) känns det skönt om de berättar hur man brukar göra. En annan sak som jag funderat på var inskolningssamtal vi hade. Där ska ju vi föräldrarna ta upp sånt som rör vårt barn och tala om det för personalen, så att de på bästa sätt ska kunna ta hand om ens barn. Vid det samtalet är barnen närvarande. Och visst, det kan säkert ha sina fördelar, men jag tycker att man även ska få prata med personalen själv som förälder. För om det är känsliga saker man behöver ta upp vill man ju inte gärna prata över huvudet på sitt barn (det vill jag inte ens göra på en vuxen). Eller vad tycker ni? Och så en tredje sak som jag är väldigt upprörd över. Det är att personalen inte verkar ha bra koll på barnen. I förra veckan var jag och hämtade dottern och det fanns ingen personal ute på skolgården där barnen lekte (även dottern). Jag gick in i skolan och ingen var där heller. Jag hämtade med mig dotterns väska och sen skulle vi gå, men då frågade jag henne var fröknarna var. De är och planerar sa hon, så det är några andra fröknar som tar hand om oss nu. Jaha, sa ja, var är dem då? Det visste inte min dotter, så jag fick gå och leta. Jag hittade 3 fröknar pratandes med en mamma bakom en byggnad. Jag talade då om att jag skulle hämta hem min dotter... och javisst, det gick ju bra. Men hallå - tänk om jag inte sagt till? Tänk om jag bara gått? Hade de ens märkt att hon var borta? Och så nu i måndags händer detta..... Jag och min man pratar på söndagen om att han får hämta dottern på måndag (jag skulle iväg då). Skulle han få problem kanske vi kunde kolla med grannen (=nära vän). Men det trodde inte han, så han skulle hämta. Dottern hörde detta och ville att grannen skulle hämta, men vi sa nej... en annan gång. På måndag gick grannen med sin dotter förbi skolan och barnen var då ute och lekte. Då sprang hennes dotter fram till min och min dotter utbrast: Å, ska ni hämta mig? -Ja, det ska vi, svarade grannens dotter. Så min tjej sprang in i skolan, hämtade sin väska och sprang till grannen som stod en bit bort. Hon i sin tur blev förvånad och gick tillbaka till skolan med henne eftersom vi inte hade kommit överens om att de skulle hämta henne. Hon talade om det för personalen och de höll med om att de inte heller visste nåt om det. Då började min dotter att gråta, så grannen sa att... jo, jag kan ju i.o.f. hämta med henne (hon trodde att jag var hemma) men vi kanske ska ringa hennes mamma först. Personalen tyckte att det var o.k. och bad henne ringa mig sen. Det gjorde hon när hon kommit hem, men då visade sig att just den dagen var jag inte hemma. Jag blev ju naturligtvis arg och orolig när jag fick höra vad som hänt... Tyckte att personalen gjorde ett misstag när de lämnade ut mitt barn till någon annan utan mitt vetskap. Eller har jag fel? Hur kan sådant hända? Det jag tycker är jobbigt är att jag egentligen skulle vilja bli förbannad och skrika på dem. Nu har jag talat om vänligt att jag vill att de ringer mig nästa gång INNAN de fattar ett sådant beslut om mitt barn. Och visst det skulle de. Och jag skulle egentligen velat anmäla dem, men det vågar jag inte heller eftersom jag är rädd för att det ska gå ut över mitt barn. Så jag känner mig som en elefant som balanserar på en tunn, tunn tråd.... Ursäkta mitt långa inlägg..... Men vad skulle ni göra?
Svar på tråden: Vad tycker ni om det här? (jätte långt)
Inga svar finns

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv