Hej igen Lisbeth!

Hej igen Lisbeth!
Skrivet av	Birgitta
Och stort grattis till din lille skatt Hannes! Underbart att höra att allt gick bra, trots kejsarsnittet. Tack för meddelandet på Kejsarntitt snacket! Jag har lagt det bakom mig nu. Nu till vår lilla Ellen och hennes hörselskada. Jag håller mycket med Dig om att man ju märker om de hör så småning om och då de kan bidra aktivt till hörseltestet (BOEL är väl det första). Men under de sex/sju år jag varit med i höreslvården har ju språkutveckling, språkutveckling, språkutveckling varit den ständingt återkommande röda tråden i nästan allt. Det har jag påverkats mycket av. Språkutveklingen börjar ju dirket (fick broschyr av BVC redan på hembesöket) och ordbadet ska ju vara så oerhört viktigt för språkutvecklingen och även mattesinnet (var på kurs och fick lära mig att hörselskadade barn blir sämre i matte för att de inte fått träna hjärnan på samma vis som normalhörande barn, ett exempel var träningen av sekvensminnet genom ramsor). Vid nio månaders ålder ska barnen ha hört 3 miljoner ord... och det är jätteviktigt har jag förstått... Det är därför vi så gärna vill veta hur det är med lilla Ellens hörsel och vi vill ju gärna att hon får hörapparater så fort som möjligt så hon också kan vara med och höra... Men Du är ju själv det levande beviset på ett fantastiskt språk och Du måste ju ha missat allt i din tidiga barndom av vad som sagts runtomkring. När upptäcktes att Du var döv, Lisbeth? Vad säger Du om spädbarnshörseltester, ordbad och språkutveckling? (Vi har förrästen fått tid för hjärnstamsaudiometri nummer två strax före jul, eftersomvi inte fick något svar på ena örat.)
Svar på tråden: Hej igen Lisbeth!

Hej, och oops, långt svar.. ;-)
Skrivet av Lisbeth
Hej Birgitta.. Och tack så mycket.. Det är mysigt med ett till barn i huset... Det här som kommer nedan, blev ett långt svar på ditt inlägg.. Hoppas du och andra orkar läsa..!! Jag har läst en undersökning som visar att döva barn har sämre sekvens minne än hörande, och det troligen på grund av att de inte fått höra rim o ramsor och det finns inte tradition att göra det på teckenspråk.. Men om det påverkar döva barns mattesinne är jag tveksam till. Själv är jag benägen att tro att frånvaron av rim o ramsor inte har så stor betydelse för deras mattesinne utan det beror mer på hur mycket språkstimulans barnet får, efter det hörselskadan/dövheten konstaterats. Det är också viktigt att man använder det språk som barnet har möjlighet att tillägna sig bäst, och att man verkligen kämpar för att kommunicera med barnet och t ex pratar matte med barnet tidigt, små barn kan ju börja räkna tidigt, t ex att man frågar hur många tallrikar ska vi duka fram till middagen.. Enligt en rapport av Per Selander har döva barn dålig tidsuppfattning, och det beror på att vuxna/föräldrar sagt, t ex pappa kommer snart. Men till hörande barn säger de; pappa kommer om en kvart, Till döva barn; Vi är snart framme, men till hörande barn; vi är framme om fem minuter. Hörande barn får därför ganska tidigt en bra tidsuppfattning, vad en minut är, en kvart, en timme, men på grund av brist i teckenspråk används snart i för många situationer.. Det var ett exempel på vad som kan påverka döva barns mattesinne. Jag var hela 1,5 år innan det blev fastställt att jag var döv!!! Mina föräldrar misstänkte några månader tidigare att jag ev hörde lite dåligt eftersom jag inte började prata, men då jag utvecklades normalt i övrigt så drog det ut på tiden, de hoppades att jag bara var lite sen med talet, men till slut fanns det väl ingen återvändo, två hörselundersökningar visade att jag hade en hörselnedsättning på ca 90 dB, gravt hörselskadad alltså som det så fint sades på den tiden men i praktiken innebar det att jag var så gott som döv utan hörapparater.. Jag har missat enormt mycket av vad som sagts runtomkring mig men jag har haft tur som haft en toppen mamma, som gjorde allt hon kunde för att kompensera det jag missade.. Hon berättade/tolkade för mig vad andra runtomkring mig pratade om så gott hon kunde och så hade vi tur med en klok hemvägledare.. I början på 70-talet var det fortfarande lite ofint med teckenspråk, det var bättre för döva barn att lära sig tala, men hemvägledaren hade sett prov på många gravt hörselskadade barn som haft svårt för att uttrycka sig långt upp i åldrarna på grund av att de inte fått teckenspråk tidigt så hon sade till mamma att det enda bästa är att börja med teckenspråk, fast på den tiden handlade det om tecknad svenska, som följde talet. Mamma läste mycket för mig också och så lärde jag mig att läsa tidigt, jag var väl ungefär fem år. Jag blev alltså tvåspråkig ganska tidigt.. Jag började även lära mig att prata när jag var ungefär tre-fyra år.. Mamma började träna lite med mig då jag var 1,5 men hon tyckte det tog så lång tid, Efter ett år kunde jag säga sex ord, då gick det desto fortare med teckenspråk så hon slutade med talträningen, men sen när jag började på förskolan så blev jag intresserad själv och ville lära mig.. Jag personligen är lite emot att testa hörseln på spädbarn, speciellt de första månaderna efter födelsen, speciellt om man som föräldrar inte har någon erfarenhet av hörselskada eller dövhet och allt vad det innebär. (Det är lite annorlunda om man själv har hörselnedsättning eller har äldre barn med hörselskada/dövhet, då är man redan insatt i det hela) . Att få ett besked, att barnet är hörselskadat eller dövt, innebär för de flesta föräldrar en chock, och hela tillvaron vänds upp och ner, mycket information ska tas emot, man känner sorg över att barnet inte hör som andra, och stor oro över hur det ska bli i framtiden, dagis, skola, kompisar, etc.. På senare år har föräldrar till döva barn även en sak till att fundera på, nämligen CI-operation eller ej.. och barnet ska undersökas om det är lämpligt för CI eller ej och föräldrarna ska ta emot information om CI. I många fall stressar läkarna på, de säger att för att bästa resultat ska uppnås så bör operation ske så snart som möjligt.. (Själv tror jag inte det, utan det är många olika faktorer som påverkar resultatet av en CI-operation och inte bara åldern hos barnet då operationen äger rum.. Jag känner en pojke som var över fyra år när han opererades o han pratar nu mycket bra och kan samtala med folk i telefon..!!!) Allt det här tycker jag inte att föräldrarna ska behöva gå igenom under de första månaderna efter barnets födelse, utan då ska man bara uppleva och njuta av barnet, lära känna det, precis som det är, ge det mat, värme och kärlek.., och den interaktion som sker mellan föräldrar och barn i början, ger resultat även på barn som inte hör, för man är ofta nära och har ögonkontakt med barnet när man pratar med det och ofta kelar man lite samtidigt som man pratar med barnet, stryker barnet på kinden eller på hjässan.. Jag är säker på att barnet upplever en slags interaktion med den vuxne trots att det inte hör.. Barnet ser minspelet i den vuxnes ansikte, att det händer något, och den vuxne ler och barnet ler tillbaks.. Det är själva interaktionen som är viktig, grunden för kommunikation mellan människor.. Jag tycker att man kan vänta med hörseltest tills barnet är åtminstone minst tre månader.. Det är redan en stor omställning bara det att få ett barn, speciellt om det är det första barnet men även om det är andra,tredje o fjärde barnet Visar det sig att barnet är hörselskadat eller dövt då, så hinner man med allt ändå Om barnet är dövt, är det inte så enkelt att ge det så mycket teckenspråk som möjligt direkt från början, eftersom man måste lära sig det först, men som jag skrev, så är själva interaktionen viktig, och det är också viktigt att föräldrarna vågar försöka, samt att barnet och föräldrarna får kontakt med döva eller hörande teckenspråkskunniga vuxna som kan hjälpa till med teckenspråket i början.. Ja, det blev lite långt, om vad jag tycker och tror om det här med språkbad, hörseltest och språkutveckling.. Vet ni vilken grad av hörselnedsättning Ellen har på det ena örat som de lyckats få resultat av mätning på??

Tack för klokt svar!
Skrivet av Birgitta
Hej igen Lisbeth! Inte en rad för långt för att orka läsa, när det var så klokt skrivet. Det var just Per Selander jag var på föreläsning med, mindes speciellt sekvensminnet, men tidsbegreppen och språkets betydelse gick han ju noga in på, precis som Du skriver. Vår lilla Ellen svarar på ljud vid 40 db på ena örat i hjärnstamsaudiometrin. Det andra vet vi inte alls (mer än att trumhinnan inte fungerar, rör sig inte vid tryck). MEN precis som Du skriver, är ju själva kommunikationen så oändligt mycket viktigare än de ord som passerar förbi i luften. Närheten, berörningen, leendena... Mer kommer sedan, nu vill min man också läsa vad Du skrivit! Tack igen! Njut av barnen!


Lisbeth!
Skrivet av CarolineS
Hej! Jag är en 36-årig tjej i Göteborg. Jag är oxo gravt hörselskadad, ligger på 92-95 dB på ena örat o döv på andra. Min hörselskada upptäcktes när jag var 15 månader, då mina föräldrar märkte att jag inte reagerade på en bullrande kokspanna i vårt hus. Min mamma hjälpte oxo mig väldigt mycket, hon lärde mig att prata, läsa på läpparna, uttala ord rätt mm. Tack vare henne har jag ett bra tal, o kan läsa bra på läpparna.Lärde oxo mig att läsa tidigt. Dock använde jag aldrig några tecken som hjälp, gick individualintegrerad i vanlig klass hela skoltiden. Det var mycket tufft, o det skedde på bekostnad av min energi, så kompisar orkade jag aldrig träffa efter skolan. Känner igen mycket av det du skrev, och håller med dig om lugn o ro den första tiden med babyn, inget stess med tester mm. Tids nog finns det tid att lära barnet tecken o prata o så.. Kram!

Jag vill veta mer
Skrivet av miape
Jag är mamma till en 3årig tjej som till i februari var hörande, men blev döv pga hjärnhinneinflammation. Hon har nu cochleaimplantat. Hon pratade "som vanligt" när hon belv döv men sedan försvann talet gradvis. Nu babblar hon men inga ord. Använder tecken och går på teckenförskola. Jag vill så gärna veta hur din mamma hjälpte dig förstå att du skulle tala, läsa på läppar och använda din röst! Jag försöker få min lilla tjej att börja utnyttja sin röst igen, men poletten har liksom inte trillat ner än. Hur kan jag stödja och uppmuntra och lära henne det? Jag vore mycket tacksam om Du ville skriva litet mer om hur det var när Du var liten, kanske några tankar och tips...

Frågan var ställd till Caroline
Skrivet av Lisbeth
förstår jag men vill komma med ett litet inlägg här ändå.. Jag tror att det primära för er är att få kommunikationen att fungera, att ni kan prata med er dotter på en åldersadekvat nivå.. Som läget är nu så verkar teckenspråk vara den säkraste kanalen till en fungerande kommunikation med er dotter.. Parallellt med det så tror jag säkert er dotter utvecklar sitt användande av CI och börjar intressera sig för hur man uttalar ord.. Då kan man börja med träning, och bästa resultatet får man när barnen själva är motiverade.. Där har kanske Caroline några bra tips att förmedla från sin mamma.. Lär man sig ett språk fullständigt så är det lätt att sedan lära sig fler språk. Det ena utesluter inte det andra.. Lycka till..

Hej igen Lisbeth!

Hej, och oops, långt svar.. ;-)

Tack för klokt svar!

Lisbeth!

Jag vill veta mer

Frågan var ställd till Caroline

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information