Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Birgitta - hur gick det..

Skrivet av Lisbeth
på hjärnstamsaudiometrin nummer två?? om ni fick det gjort före jul som det var planerat?? hoppas fö att ni haft en skön o fin jul..

Svar på tråden: Birgitta - hur gick det..

Vi är överlyckliga!

Skrivet av  Birgitta
Hej Lisbeth!!!

Vi som var så ledsna... nu är i bara bara glada, inte för att hon hör bra, utan för att hon inte hör sämre! Vi hade ställt in oss på att hon nog kunde vara döv på det ena örat (trumhinnan fungerade inte), men hon har precis samma hörselskada som sin brorsa 40-60 db.

Han är jätteglad och vi är jätteglada. Känns som att då är det lugnt.

Jag såg hur läkaren tog sats för att berätta det, men vi blev ju bara glada. Då frågade jag om han träffat några förut som blev glada över beskedet... Nej, aldrig...

Men vi hade redan varit ledsna, och att det inte var sämre gjorde oss lyckliga. Men även om det varit sämre hade hon ju varit vår älskade lilla flicka ändå.

Gott Nytt År Lisbeth, spännande år att få starta tillsammans med Er nya lille familjemedlem!
 

Oj vad skönt då..

Skrivet av  Lisbeth
då vet ni ju vad ni har framför er och ni har mycket erfarenhet efter åren med er son, hur ni gjorde med honom för att han skulle utveckla sitt språk.. Det har ju gått bra för honom.. Det underlättar det hela för er och er dotter..

Doktorn måste ha blivit bra förvånad när ni nästan hurrade istället för att bli ledsna.. ;-)

Önskar er också ett gott nytt år med er nya familjemedlem..
 

Ja, vi hurrade nästan...

Skrivet av  Birgitta
Hej igen! Läste Ditt svar samma dag, men hinner inte skriva här som jag en gång hann (tyvärr, för det är så trevligt)!

Du har helt rätt. Läkaren kunde inte ta miste på vår glädje. Han förstod nog inte riktigt att vi hade räknat med mycket värre diagnos...

Vår killes hörselskada var konstaterad vid ett års ålder. Vid ett och ett halvt fick han sina hörapparater och då rullade det igång med hemvägledning och allt de andra.

Vi lärde oss tecken som stöd och det var på så vis han kom igång med talet. Det var jättebra och vi gjorde som hemvägledaren sa... men det kändes otroligt onödigt att teckna till en som skulle prata svenska... Hur som helst såg jag snabbt att han var med på noterna och la verkligen manken till och det var helt rätt. Jag hade fel konsaterade jag snart.

Vi fick lära oss att han hade en lätt till måttlig hörselskada och jag hörde nog mest lätt..., men den var måttlig till grav, fick vi lära oss senare. Han hörde ganska bra tyckte vi, men i takt med att det talade språket blir viktigare har vi förstått hur hörselskadad han faktiskt är. Men han är förstås vår fina kille ändå!

Må så gott och tack för Din omtanke!
 

Artiklar från Familjeliv