Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ni med ettöringar?

Skrivet av Fia, Emma och Linnéa
Hur gör ni när ni är ute bland folk med era barn? Vi har fått fundera några varv extra efter att vi var ute på stan och det kom en "snäll" tant och ville titta på den söta bebisen. Allting var frid och fröjd, bortsett från att tantskrället inte kunde gå därifrån då förstås, tills Neas mössa åkte på sned och hennes öra visades upp. Tanten frös till, slutade prata och bara gick... Nu är nea bara dryga 4 månader så hon tar ju inte illa upp men jag vill ju inte att hon ska behöva se såna reaktioner i sitt liv pga sitt öra... Hon är ju söt med sitt öra också liksom. Numera har vi alltid mössan på när det är människor vi inte känner runt omkring oss(dock ej på bvc, läkare och såna ställen) dels för att skydda Nea från blickar, konstiga reaktioner mm men cokså för att själva slippa svara på frågor från de andra som är nyfikna. När vi är med vänner och släktingar bryr sig ingen om detta alls och Nea får gå utan mössa.
Hur gör/gjorde ni och hur bemötta ni reaktionerna som blev??
Svar på tråden: Ni med ettöringar?

Vilken oförskämd tant!

Skrivet av  Pling m. Axel-00 (mikrotia) & Erik-04
Förstår om ni blev sura på tantskrället som bara gick därifrån. Så gör man bara inte!!!
Vi har hela tiden varit så öppna som möjligt med Axels lilla öra. Har alltså låtit honom vara utan mössa och ha kort hår precis som vilken tvåöring som helst. Jag har hela tiden tyckte att det varit okej med folk som frågar. Hellre det än att de bara glor med öppen mun som vissa tyvärr gör (oftast äldre). Att folk frågar ser jag som något positivt och det gör också att man får en chans att sprida lite kunskap om mikrotia i vårt avlånga land. Dessutom så tror jag att man gör barnet en björntjänst genom att försöka dölja det lilla örat. Visst är det så att man slipper stirrande och konstiga reaktioner hos en del, men samtidigt så signalerar man ju lite grann att det faktiskt är något som bör döljas. För oss har det iaf känts bättre att ta ev. frågor och samtidigt försöka få Axel att lära sig lite om hur han själv sen kan bemöta alla nyfikna frågor/blickar. Än så länge är det väl vi som får de mesta frågorna, men det lär ju komma fler även till honom ju äldre han blir.

kramis!
 

Jo

Skrivet av  Fia, Emma och Linnéa
visst är det väl bättre att strunta i det lilla örat och inte bry sig mer än att man svarar påfrågor men det har hänt så många ggr som folk har reagerat konstigt pga hennes öra och jag vill inte att hon ska behöva växa upp med dessa reaktioner. Jag vet att man vborde " utbilda" omgivningen med att denna typ av missbildning finns men samtidigt så känner jag attjag inte är redo att göra det på Neas bekostnad. Hittills är det ingen som frågat utan alla har pratat som vanligt tills de får syn på örat och sen reagerar de i bästa fall konstigt annars avviker de eller säger ngt idiotiskt. Förstår ärligt inte denna reaktion för det är ju bara ett litet öra så vad tror folk ska hända??? Att det smittar eller??? Blir lite less så jag kommer nog fortsätta ha mössa på henne när vi är bland främmande påstan eller liknande. Det räcker att släkten vet och inte bryr sig längre. Du är kankse modigare än mig, vad vet jag?! Vad gäller att lärasig hantera frågor mm kommer ju mer sen när barnet blir lite större. Hon kommer ju inte ha mössa på sig på dagis eller:0) En annan orsak är också att Nea är infektionskänslig och de människor som kommer fram och frågar vill gärna inspektera spektaklet(inte mina ord!!!) och då kommer en infektion som ett brev på posten... Det är inte heller bra tyvärr och en bidragande orsak som sagt.
Tack för ditt svar!
 

Inte speciellt modig....

Skrivet av  Pling m. Axel-00 (mikrotia) + Erik-04
men både Mattias och jag har redan sen Axel kom varit överens om att detta är rätt sätt för oss att hantera situationen med Axels öra. Förstår om du tröttnat om ni råkat ut för flera knäppskallar. Vi kanske har haft tur?! Har även lyssnat på en föreläsning av S-O Wikström (plastikkirurg i Malmö som opererar mikrotiapatienter) där han poängterad vikten av att inte dölja det lilla örat. Nu är ju Axel betydligt större än Nea och behöver ju lära sig att hantera frågorna själv. Kanske kan ni också lätta på mössan om några år då hon är större och mindre infektionskänslig.

Hoppas ni slipper flera påträngande & otrevliga frågor!

Kramis!
 

Halloj! :)

Skrivet av  Sannsi
Människor kan vara så dumma alltså!
Tyvärr så är det ju så att många bemöter ett avvikande utseende med osäkerhet, undvikande och andra knasigheter som kan ta form av ren elakhet tyvärr!! :(

Det är inte alltid lätt att ta ett beslut åt en annan liten människa!
Än så länge är ju lilla Nea för liten för att kunna välja själv!

Jag tycker mig kunna förstå vad både Du menar och hur "Pling m. Axel-00 (mikrotia) & Erik-04 " ser på situationen.

Jag är själv född med en liten missbildning, men jag blev med åren mycket skicklig på att dölja den.
När jag var 18 år gammal så hade jag samlat tillräckligt mycket mod för att söka upp en plastikkirurg som "rättade till" det hela så som jag ville!
Tyvärr måste jag säga att jag led väääldigt under min uppväxt pga denna missbildning..jag var rädd att det var något allvarligt fel som tex cancer..jag skämdes inför andra och vågade inte visa mig naken sedan jag var ca 10 år gammal..(eller kanske var jag yngre ändå..!?) :(

Jag lärde mig att ljuga för att slippa vara med på gympan och för att inte behöva dusha med de andra barnen m.m, läraren såg igenom det och blev arg på mig utan att jag kunde göra något..
Jag har varit bitter på mina föräldrar för att de inte opererade bort min missbildning redan när jag var bebis..
Inte pratade jag med vare sig med mina föräldrar eller någon annan ang min rädsla och mitt enoooorma komplex!
Jag var för rädd och skämdes för mycket! :(
När min mamma försökte prata med mig om detta fick jag vredesutbrott och blev livrädd, ledsen och arg..! :(

Det känns tyvärr som om att detta har förstört en stor del av min uppväxt och kanske har det även bidragit till att jag lätt känner att jag vill dölja allt..är mycket "privat" av mig och skämms för allting i stort sätt...!!? :(

När jag blev ca 17-18 så visade jag upp det för några goda vänner som reagerade stört posetivt och tyckte att det var "asballt" och de tyckte absolut inte att jag skulle ta bort min "avvikelse"!!! ;)
Dessa reaktioner gjorde att jag kände mig mindre "freaky"..!!! ;)
Men jag valde ändå att "rätta till det" så gott jag kunde.

Men som sagt var..jag kunde ju dölja det så länge just för att missbildningen satt där den satt..
Hade den alltid varit synlig så vet jag ju inte hur det hade blivit..det kanske hade varit bättre!!?
Vad vet jag!?

Varför berättar jag då detta!?
Tja..dels så kanske detta visar hur det ivärsta fall kan gå när man "döljer" en avvikelse på kroppen...eller om man vill tolka det på ett annat sätt..så "hur viktigt det är att försöka göra sitt bästa för att barnet inte ska behöva känna sig avvikande utseendemässigt.."!
Jag vet inte!\'suck\'
Det är ju så olika från fall till fall och alla gör ju sitt bästa..



Om min lillskrutt haft något som sett "annorlunda" ut i annsiktet som ibland väckte otrevliga reaktioner när vi var ute som kunde göra mitt barn osäkert och ledsamt.. då hade jag nog oxå satt på min lillbebbe en mössa för att hon/han skulle slippa ifrån oförtjänta otrevliga kommentarer och uppståndelse...och även för att slippa det själv..tror jag..det är svårt att veta!! :/

Som jag har förstått det så är dock barn upp till skolåldern iaf väldigt mycket mer accepterande av varandras olikheter än vad barn är fr.om de börjar i skolan..
Så när Din lilla tjej blivit ca 6 år gammal så kan hon ju iaf själv välja om hon vill ha en protes, om hon vill dölja det osv eller inte bry sig om det alls kanske! :)

Det är svårt då man vill skydda sina barn i från elakheter..men samtidigt vill man ju inte att de ska skämmas för sig själva..!

Jag tror på var förälders omdöme när det kommer till detta!
Det är oerhört svårt att veta vad som är bäst för någon annans barn som man inte känner eller aldrig ens har träffat!

Vänliga hälsningar/
Sannsi :)
 

Skoj att höra din....

Skrivet av  Pling m. Axel-00 + Erik 2/4-04
syn på saken även om dina upplevelser verkar jobbiga. Jag undrar lite nyfiket hur dina föräldrar hanterade din avvikelse när du var så liten att du inte själv tog beslutet om att dölja/inte dölja?
Jag tror precis som du att varje familj bäst känner vad som är rätt för dem och deras barn, men samtidigt så tycker jag mig se ett mönster bland de andra mikrotia barn som jag träffat. De som varit öppna med sitt lilla öra verkar ha haft minst bekymmer med att de ser lite annorlunda ut. Fast det är ju lite som med hönan och ägget. Svårt att veta om de har mindre bekymmer pga de visat sitt öra eller om de visar sitt öra eftersom de har mindre problem med att de ser annorlunda ut???
Jag hoppas och tror att vår Axel ska kunna hantera sin lilla egenhet tills han är stor nog att själv välja om han vill operera sig eller inte.

Kram!
 

Sent svar

Skrivet av  Fia, Emma och Linnéa
kommer från mig som skäms lite över att jag inte tittat efter sena inlägg.

Tack för ditt svar som var tankeväckande på många sätt. Ffa var din berättelse intressant omän lite tråkig att du har den erfarenheten.

Det stärker dock mig i vårt beslut att operera Neas öra när hon blir tillräckligt stor även om Nea naturligtvis har sista ordet i detta beslut:0)

Vad gäller mössans vara eller inte vara så är det ju en fin balansgång mellan att låta Nea vara stolt över sig som hon är född och att skydda henne från elaka kommentarer. Jag hoppas och tror att vi kan ge henne stoltheten genom att inte skydda henne i bekantskapskretsen och famlijen(dryga 200personer bara i släkten) men ändå ha mössan på bland människor vi sällan eller aldrig träffar utom just det tillfället. De människorna behöver inte veta helt enkelt!

Återigen tack för ditt svar!