Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Trix!

Skrivet av marie
Hej ! Skönt att höra om någon som jag, jag är också ininorden rädd för magsjukan, bara tanken den plågar mig genom vintersäsongen. jag har nämnt det för en terapeut, men jag tror inte riktigt att det var henes specialämne eller vad man ska säga. jag försöker förtvivlat klara av ångesten på egen hand, men det är svårt. kanske man skulle söka reda på just någon som jobbar med fobier av oolika slag. ( jag blir nämligen sån att jag behåller vantarna på när jag hämtar på dagis...m.m.
när , hur började detta för dig. för mig startade det i samband med att jag fick barn, han fick infektionsastma och därmed tog bacillskräcken fart. det som plågar mest är dock just rädslan för magsjuka.
Svar på tråden: Till Trix!

Känner igen

Skrivet av  Malin J
det du skrev i slutet "just rädslan för magsjuka". Det är ju nästan värst. Att gå och "vänta" och se om vi klarar oss eller inte. Usch och fy. Jag längtar redan till våren :-)
 

Hej!

Skrivet av  Trix
Jag har haft fobin i 10 år ungefär, men har haft rädslan i 20 :-(
För mig började det med att en kompis kräktes i klassrummet och vi var 10 st som smittades och jag var riktigt dålig i flera dagar.
Jag utvecklar panikångest om jag tror att jag ska kräkas och har alltså i 20 år undvikit att bli sjuk - emetofober kan "betvinga" kräkandet och får istället diarré om de blir magsjuka - hur det funkar rent fysiologiskt vet man inte, men att det är så vet man. Det finns en hemsida för emetofober som jag dock inte rekommenderar. Visst är det skönt att känna att vi är fler, men det är också jobbigt att läsa om andras erfarenheter eftersom, iaf för mig, så förvärras fobin.

Kognitiv beteendeterapi kan hjälpa, men vissa har blivit sämre av det. Det går ut på att utsätta sig för alla de situationer man i dagsläget undviker (jag har inte hälsat på hos vänner m dagisbarn t.ex, jag tvättar ofta, ofta händerna och jag gick inte till ÖF under vinterhalvåret - helt enkelt så påverkar ju fobin mitt liv och mitt barns också)
och i slutändan skall man framkalla kräkning. Vissa har blivit hjälpta, andra är oförändrade och en del mår alltså sämre efter terapin. Det är därför jag inte sökt hjälp än - jag kommer dock göra det om jag märker att jag skrämmer mitt barn eller på annat sätt får henne att utveckla samma rädsla.

Emetofobiker tycker ofta illa om (och undviker) att åka båt och flyga (bland annat) eftersom man då inte "kan komma undan" om ngn kräks.

Skönt som sagt att vi inte är ensamma :-) Hoppas vi båda kan komma ur denna rädsla.

Lycka till!
 

Artiklar från Familjeliv