Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

att fika tillsammans

Skrivet av arg
brukar ni säga till dom andra när ni går och fikar, om ni är många i samma grupp? Eller räknar ni med att de som vill kommer själva? Hos oss är det så att gruppen fikar inte vid regelbundna tider, men de säger inte till mig när de går och fikar. Det känns jobbigt. Jag känner mig utanför.
Svar på tråden: att fika tillsammans

Jag förstår att du känner dig utanför

Skrivet av  EllaNora
en slags mobbning faktiskt. Hos oss fikar alla samma tid 10 och 14.30, alla utan två som löser av telefonen som alltid måste vara bemannad för inkommande samtal men för att ingen ska behöva fika själv är det två som "vaktar"... Fungerar bra! Ta upp detta på ett möte!
 

Häng på.

Skrivet av  Jenny
Även om det känns tufft så när du ser när de andra går och fikar, säger du likande: "Ska vi fika nu?", "Nu ska det bli gott med kaffe". Då vet de att du hänger alltid med på fika. Du kan ju själv också förekomma då&då och säga "Är det inte dags för fika nu!".
Förstår att det känns tråkigt. Försök att hela tiden tänka att sätta dig själv i första rummet och tänka ut vad du kan göra för att må bättre.
Och så tycker jag att det är förjäkligt att inte fråga alla när det är fika.
På mitt jobb finns det en äldre man som bara vill höra sin egen röst. Jag skulle gärna fika utan honom ibland, men jag frågar honom ändå när jag går förbi hans rum om han ska med och fika.
Se det som att de på ditt jobb är något missanpassade och att de själva har problem med att umgås med alla. Problemet är deras och inte ditt får du tänka när du hänger med och fikar.
Får hoppas det löser sig.
 

Precis så...

Skrivet av  Peterlina
...hade jag på min förra arbetsplats. Fikabordet var alldeles utanför mitt rum, men de hämtade kaffe till alla utom mig!
De kom in i rummet bredvid mitt och frågade han som satt där om han skulle ha kaffe, men mig glömde de alltid.
Kändes jättetrist, och om jag kom ut ur mitt rum när de var mitt uppe i fikat så sa de "oj, dig såg jag inte"
Nu jobbar jag inte där längre, och det är skönt, för jag kände mig alltid lite utanför.