Tack alla söta!

Tack alla söta!
Skrivet av	Tessie m Celia aug-03
Ja, tack alla ni som svarat på mitt jobbångestinlägg! (Och tack Vivi och Sofia som svarat i egna trådar - så sött av er att ni tänker på mig!) Har funderat lite och det är nog mycket sant det som Spirella säger, att det är allra jobbigast nu. För nu granskar jag ju S otroligt noga och tänker dagligen "Men herregud, hur ska det gå!!! Han har ju ingen koll alls..." (Typ, med massa glimt i ögat såklart.) Skittaskigt ju, för han har ju inte ännu fått börja "tjänsten" än och ändå redan utvärderas, helfel ju. Men det gör ju ändå att jag går runt och småirriterar mig på att han har så lite koll på Celia. (Okej, jag vet, totalt irrationellt jag vet, men just nu är jag inte rationell utan otroligt känslomässig. Sorry för det..) Och jag kan ju dessutom bara _tänka mig_ hur det blir på jobbet men jobbet engagerar mig ju inte alls ännu. Det blir säkert skillnad när jag väl är där, mitt i stressen liksom. Har väl antagligen inte ens tid att sakna. Även om det i sig är lite galet. Och Ann, jo, du har rätt. S har redan nu lovat att komma förbi med Celia många gånger. Mycket för min skull, men också så att hon ska få se vart jag är hela dagarna. (Och hon äääääälskar min arbetsplats! Kanske för att min avdelning delar våningsplan med leksaksinköparna?? ler) Och visst är det trist att man inte har råd att leva som man vill... :( Nu _måste_ jag verkligen försörja familjen i åtta månader, men sen får vi se. Antagligen vill vi båda jobba deltid, men det kommer ju att kännas ordentligt i plånboken. Funderar allvarligt på att flytta nånstans där man kan leva betydligt billigare mot vad vi gör idag. Landet kanske? Jaja, nu bluddrar jag iväg igen. Hoppas iaf att jag kommer kunna njuta ordentligt av julhelgen och inte tänka så mycket på jobbstarten. Men tack alla ni söta vänner härinne som finns och förstår och lyssnar. Kram på er!!
Svar på tråden: Tack alla söta!

Åh jag
Skrivet av Anna med Isak 29/8-03
förstår dig precis... (läste ditt tidigare inlägg först nu.) Börjar själv jobba den 10 januari och jag undrar faktiskt hur S ska klara av Isak. Märker att han inte har koll alls i vissa situationer. Han frågar mig om mycket. Är det jag som har gjort honom så osäker? Han frågar vad Isak ska ha på sig då han klär honom, antagligen för att jag är noga med att kläderna ska matcha och jag biter mig i tungan då han klär honom. Ibland kan det se lite kul ut. :) Vet att han klara av matbiten (allergi) lysande men vilan är värre. Isak nattas nästan bara av mig på kvällarna och vi har börjat köra att S ska göra det nu och då skriker Isak. Det är jobbigt. Jag har försökt att föreslå att jag ska sitta bredvid så att han ser mig och känner mina ringar, trygghet för Isak, och då fungerar det ganska bra. Nåväl det här var ett långt inlägg kanske ej till någon nytta för dig utan mest en för lång version då jag ska säga att jag förstår vad du känner. Kram från svammelfia

Förstår precis
Skrivet av Karolina med Isak -03
hur du menar om jobbångest! (Ligger lite efter i inläggen.) Jag trivs också som fisken i vattnet med att vara mammaledig. Jag var inte alls säker på att det skulle bli så, men det är verkligen jättekul. Samtidigt som en del av mig vill jobba också. Svammel, svammel, jag ville i alla fall skicka en kram!


Noll koll...
Skrivet av Ann med Lovisa 6 maj 2001 & Erik 13 aug
;o) Joo, man kan ju tycka det! Men samtidigt så har de ju inte alls haft samma förutsättningar, hittills. Och Mårten har ju skaffat sig BÄTTRE rutiner än vad jag hade med Erik på några områden, och det är ju perfekt! (När vi fick Lovisa så var vi inte mycket för rutiner, eftersom hon var/är så känslostyrd, men vi allteftersom lärt oss att uppskatta den vana och de uteblivna diskussioner som det ger med små viljestarka barn... :o) ) Jag tror att ni klurar ut det där alldeles utmärkt, eftersom ni är så genomtänkta. Landet är ju ett alternativ. Det gäller ju bara att hitta jobb i närheten då, eller att orka pendla till ett som ger stockholmslön... Och då missar man ju tid med barnen i alla fall. Det är i alla fall där vårt resonemang har stupat i ett ganska tidigt skede. Sedan GÅR det ju att pendla i Mälardalen på lika kort tid som det tar att ta sig över Stockholm, men boendekostnaderna är väl ungefär samma numera... Eller? Ni har säkert bättre koll! Tänker ni flytta närmare landet då? Näpp, nu måste jag ta itu med att skriva ut julkorten, liiite i sista minuten, från en photoshoot vi hade här ikväll. Ingen fullträff, men med lite knåp i datorn, kanske... Det är ett JOBB att få med två barn på samma bild, tittandes glada åt samma håll!!! :D Hoppas innerligt att ni får Celia att begripa att natt är natt ikväll nu då! Snacka om otur med fyrverkerierna! Kramar! Ann

Kram till er!
Skrivet av Astrid med Malin 0308 +bf 1/5
Hann aldrig svara på ditt förra inlägg, men jag förstår dig. Hoppas det känns bättre när du väl har börjat jobba och ni har kommit in i rutinerna alla tre. Hoppas också du kan njuta av ledigheten och familjen nu. God jul!

Försök till tröst och uppmuntran + dagbok
Skrivet av Sophia med Laura 20 aug
Kära, kära Tessie, ja visst är det tråkigt att den här tiden är över. Så speciell den har varit Sörjas måste den, för det är sant som de säger hela tiden: den kommer inte tillbaka. Ta tillvara på den, säger de också. Hur man nu gör det. Man kan ju inte spela in tiden på band. Kunde man det skulle jag omedelbart göra ett besök till när Laura var nyfödd och låg och snusade vid mitt bröst. Nej, förresten, en månad skulle hon vara för jag vill inte ha tillbaka de oläkta bristningarna!!! Vilket påminner om det viktigaste: man minns det som var underbart medan det andra tröttsamma och småjobbiga bleknar. Men vet du, det kommer att kul att börja jobba också. Det är härligt att använda huvudet så som man gör när man jobbar igen. Det är kul att träffa vuxna människor som INTE har sextonmånaders. Man minns en massa saker man glömt. Viktigast av allt: genom att göra så här ger du S och C den bästa tänkbara present: en grundtrygghet med varandra. Hittills har du varit chef över föräldraskapet, och S din andreman. Du vet bäst, han gör så gott han kan. S kommer inte att göra på ditt sätt. Han kommer att göra på sitt sätt. Och det kommer att gå alldeles utmärkt. Det finurliga med att vara två föräldrar är att C lär sig att saker kan göras på flera sätt än ett. Naturligtvis kommer han att göra misstag, precis som du i din nybörjartafflighet ;-) gjorde för ett år sedan. Och gör fortfarande. Din fördel var att C när du var nybliven f-ledig var stillsammare och inte utsatte sig för så många faror. Hans fördel är att hon är bra mycket tåligare nu. Plus att han faktiskt har övat sig en del. Det kommer att gå finemang! De kommer att upptäcka varandra på ett helt nytt sätt. Och du kommer att få vara med om det underbara fantastiska att de som du älskar mest i hela världen är alldeles, alldeles trygga med varandra. De har sin grej, precis som att du och S och er grej och du och C har er. Så till nackdelarna: ditt eget Celialängt. Det ofattbart stora. Plågsamt, ofrånkomligt men också härligt att få vara med om. Man är en väldigt, väldigt entusiastisk mamma när man fått jobba hela dagen. Konstigt nog kommer man hem PIGGARE än vanligt. Det är en märklig avkoppling att bara få ägna sig åt en sak i taget. Min erfarenhet från att jobba hittills: (jag är på kontoret en dag i veckan, är borta i tio tolv timmar och jobbar hemifrån tre timmar om dagen de övriga fyra dagarna peanuts jämfört med vad du ska göra, men ändå). 1. Kl 8.00 Avfärd och hej då fullkomligt avgörande för hela dagen. Om Laura är ledsen när jag går bär jag mig med det hela dagen. Även om det går över på fem minuter. De första gångerna grät hon, nu vinkar hon glatt som för att säga: jag tycker jättemycket om dig mamma men nu ska pappa och jag ha det kul idag. Stor lättnad. 2. Förmiddag på jobbet: fantastiskt! Man får så mycket gjort när man inte har en liten ettåring som avbryter en hela tiden. Man känner sig som jordens mest effektiva människa. 3. Lunch på jobbet: SÅ KUL att luncha med andra vusna människor och inte prata småbarnsproblem. Mammagemenskap i all ära, men det är nyttigt att komma ihåg att det finns annat i livet. Också. 4. Eftermiddag på jobbet: Det är inte klokt vad bra man mår av att få mycket gjort. 5. Trefika på jobbet: hinns inte med. 6. Klockan 15.30 på jobbet: det fruktansvärda Lauralängtet sätter in. Jag kan inte tänka på något annat. Är gråtfärdig. RInger hem. De har inte tid med mig. Jag stirrar på skärmen som har en bild av Laura. Måste ta bort bilden. Kom ihåg: inga bilder på Celia på datorn. Man blir galen. Det är som att vara en olyckligt kär 17-åring. Man är beredd på att lägga alla som helst karriärsambitioner på hyllan. Jag har bilder i telefonen och plånboken, men inga någon annan stans. De får tycka att jag är iskall, för ser jag henne bryter jag ihop. 7. Klockan 16.30 på jobbet. Lauralängttimmen är över. Nu är det bråttom att hinna allt som ska göras innan det är dags att gå hem. 8. KL 17.15 på jobbet. Dags att gå hem! Springer hem lycklig som en nyförälskad! 9. kl 18.00 Hemma igen! Tas emot av den underbara familjen. Blöta pussar, mjuka kramar. Man tas emot som en hjälte! Det här borde alla 10. Fråga: hur har det gått? Se ovan! Det har gått så bra, så bra så bra. Eller också finns där oväntade blåmärken som man undrar varför den oansvarige föräldern inte hindrade. Tills man påminner sig: blåmärken får älsklingen när man själv är f-ledig också. Det blir ju så när man upptäcker världen! Till sist: ha en underbar jul och tänk bara lite på jobbet. Det blir kul också! Själv ska jag vara halvtidsmammaledig till i juni och sedan heltidsledig mellan midsommar och Lauras födelsedag. Om Celia får ett småsyskon rekommenderar jag den metoden. Det är väldigt, väldigt härligt att både få använda sin vuxenhjärnan och att få vara mycket med sitt älskade barn. Men som du konstaterade i den där debatten vi förde på förra sidan (jag hann inte svara för L har öroninflammation och J gör karriär) det finns inte ett bra sätt utan många bra! Kom ihåg det när S går loss också! Jag tycker att du är så klok och bra! Kramar!


Åh Sophia!!
Skrivet av Tessie m Celia aug-03
Jag blir alldeles varm, rörd och lite tårig av ditt inlägg! För du har ju så mycket rätt i så mycket som du säger. Och jag ser verkligen, verkligen fram emot det som du säger kommer att komma - relationen mellan C och S som om möjligt kan fördjupas ytterligare. De har så härligt med varandra, och jag önskar dem all glädje! Och ja, jag önskar också att jag ska kunna vara den där superhärliga mamman som jag vill vara. Jag ser ju hur S är när han kommer hem från jobbet - han har ju ork att leka järnet de timmar han får med Celia innan hon somnar. Och ja, igår när jag fått vara ensam i flera timmar, då hade ju _jag_ samma ork! Då var det ju jag som lekte massor med henne. Så jo, det längtar jag efter. Och ja, även den intellektuella stimulansen. Och lunchrast med vänner alt. en tur till gymmet på lunchen. Och inte minst att få kissa ifred.. ;) Men sen, visst kommer jag att längta. Kommer nog få se till att inte ringa hem för mycket... Det är en sån där grej som kommer trigga mina tårar annars. ler Själva kontrollen över hemmet och Celiaskötseln, den är inte så svår att släppa faktiskt när jag väl är där tror jag. S är faktiskt väldigt duktig och kapabel, så jag tvivlar inte på att han klarar skivan - på sitt sätt. :) Men nån liten synpunkt får man väl ha, eller? fniss OCh till sist, ditt uppläggsförslag. Jo, jag har tänkt på det. Nu. När vi planerade föräldraledigheten och sen planerade om den så insåg vi att det vore optimalt. Och vi önskade faktiskt att vi skulle kunna ha delat 50/50 ungefär från Celias ettårsdag och hela andra året. Men, så var det ju det där med att jag inte hade nån tjänst att gå tillbaka till.. Att börja en helt ny tjänst på 50% kan nog bli svårt att hitta en arbetsgivare som går med på... Men till nästa barn, om vi får den lyckan, ska vi absolut tänka på saken. Fast igen, samtidigt gillar jag tanken på att S får vara fulltidsförälder med allt det ansvar som medföljer. Och det en ganska rejäl tid. Tror att det är nyttigt, för dem om inte annat. Nu är Celia färdigbadad - dags att umgås för kvällen! Kram på dig!

Försök till tröst och uppmuntran + dagbok
Skrivet av Sophia med Laura 20 aug
Kära, kära Tessie, ja visst är det tråkigt att den här tiden är över. Så speciell den har varit Sörjas måste den, för det är sant som de säger hela tiden: den kommer inte tillbaka. Ta tillvara på den, säger de också. Hur man nu gör det. Man kan ju inte spela in tiden på band. Kunde man det skulle jag omedelbart göra ett besök till när Laura var nyfödd och låg och snusade vid mitt bröst. Nej, förresten, en månad skulle hon vara för jag vill inte ha tillbaka de oläkta bristningarna!!! Vilket påminner om det viktigaste: man minns det som var underbart medan det andra tröttsamma och småjobbiga bleknar. Men vet du, det kommer att kul att börja jobba också. Det är härligt att använda huvudet så som man gör när man jobbar igen. Det är kul att träffa vuxna människor som INTE har sextonmånaders. Man minns en massa saker man glömt. Viktigast av allt: genom att göra så här ger du S och C den bästa tänkbara present: en grundtrygghet med varandra. Hittills har du varit chef över föräldraskapet, och S din andreman. Du vet bäst, han gör så gott han kan. S kommer inte att göra på ditt sätt. Han kommer att göra på sitt sätt. Och det kommer att gå alldeles utmärkt. Det finurliga med att vara två föräldrar är att C lär sig att saker kan göras på flera sätt än ett. Naturligtvis kommer han att göra misstag, precis som du i din nybörjartafflighet ;-) gjorde för ett år sedan. Och gör fortfarande. Din fördel var att C när du var nybliven f-ledig var stillsammare och inte utsatte sig för så många faror. Hans fördel är att hon är bra mycket tåligare nu. Plus att han faktiskt har övat sig en del. Det kommer att gå finemang! De kommer att upptäcka varandra på ett helt nytt sätt. Och du kommer att få vara med om det underbara fantastiska att de som du älskar mest i hela världen är alldeles, alldeles trygga med varandra. De har sin grej, precis som att du och S och er grej och du och C har er. Så till nackdelarna: ditt eget Celialängt. Det ofattbart stora. Plågsamt, ofrånkomligt men också härligt att få vara med om. Man är en väldigt, väldigt entusiastisk mamma när man fått jobba hela dagen. Konstigt nog kommer man hem PIGGARE än vanligt. Det är en märklig avkoppling att bara få ägna sig åt en sak i taget. Min erfarenhet från att jobba hittills: (jag är på kontoret en dag i veckan, är borta i tio tolv timmar och jobbar hemifrån tre timmar om dagen de övriga fyra dagarna peanuts jämfört med vad du ska göra, men ändå). 1. Kl 8.00 Avfärd och hej då fullkomligt avgörande för hela dagen. Om Laura är ledsen när jag går bär jag mig med det hela dagen. Även om det går över på fem minuter. De första gångerna grät hon, nu vinkar hon glatt som för att säga: jag tycker jättemycket om dig mamma men nu ska pappa och jag ha det kul idag. Stor lättnad. 2. Förmiddag på jobbet: fantastiskt! Man får så mycket gjort när man inte har en liten ettåring som avbryter en hela tiden. Man känner sig som jordens mest effektiva människa. 3. Lunch på jobbet: SÅ KUL att luncha med andra vusna människor och inte prata småbarnsproblem. Mammagemenskap i all ära, men det är nyttigt att komma ihåg att det finns annat i livet. Också. 4. Eftermiddag på jobbet: Det är inte klokt vad bra man mår av att få mycket gjort. 5. Trefika på jobbet: hinns inte med. 6. Klockan 15.30 på jobbet: det fruktansvärda Lauralängtet sätter in. Jag kan inte tänka på något annat. Är gråtfärdig. RInger hem. De har inte tid med mig. Jag stirrar på skärmen som har en bild av Laura. Måste ta bort bilden. Kom ihåg: inga bilder på Celia på datorn. Man blir galen. Det är som att vara en olyckligt kär 17-åring. Man är beredd på att lägga alla som helst karriärsambitioner på hyllan. Jag har bilder i telefonen och plånboken, men inga någon annan stans. De får tycka att jag är iskall, för ser jag henne bryter jag ihop. 7. Klockan 16.30 på jobbet. Lauralängttimmen är över. Nu är det bråttom att hinna allt som ska göras innan det är dags att gå hem. 8. KL 17.15 på jobbet. Dags att gå hem! Springer hem lycklig som en nyförälskad! 9. kl 18.00 Hemma igen! Tas emot av den underbara familjen. Blöta pussar, mjuka kramar. Man tas emot som en hjälte! Det här borde alla 10. Fråga: hur har det gått? Se ovan! Det har gått så bra, så bra så bra. Eller också finns där oväntade blåmärken som man undrar varför den oansvarige föräldern inte hindrade. Tills man påminner sig: blåmärken får älsklingen när man själv är f-ledig också. Det blir ju så när man upptäcker världen! Till sist: ha en underbar jul och tänk bara lite på jobbet. Det blir kul också! Själv ska jag vara halvtidsmammaledig till i juni och sedan heltidsledig mellan midsommar och Lauras födelsedag. Om Celia får ett småsyskon rekommenderar jag den metoden. Det är väldigt, väldigt härligt att både få använda sin vuxenhjärnan och att få vara mycket med sitt älskade barn. Men som du konstaterade i den där debatten vi förde på förra sidan (jag hann inte svara för L har öroninflammation och J gör karriär) det finns inte ett bra sätt utan många bra! Kom ihåg det när S går loss också! Jag tycker att du är så klok och bra! Kramar!

Tack alla söta!

Åh jag

Förstår precis

Noll koll...

Kram till er!

Försök till tröst och uppmuntran + dagbok

Åh Sophia!!

Försök till tröst och uppmuntran + dagbok

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information