Trots o slåss

Trots o slåss
Skrivet av	Leila m Cassiopeja 29/8-03 + Bf 13/4-05
Eja har blivit så arg av sig. Precis som Sophia skriver så säger hon Nej o Nää hela tiden. Men hon slår på mig i ansiktet också. Om hon inte får uppmärksamhet eller om hon blir arg på mig för något. Ja även ibland utan anledning. Jag antar att det är något hon testar, men det är ju inte ok att slåss så vad gör man för att få henne att sluta. Sen håller hon på hela dagarna med att göra saker som hon vet att hon inte får (småfarliga saker) eller typ busar och trotsar hela tiden. Säger jag till henne att hon inte får göra något låter det som hon hånskrattar, typ "hahahaaa" och fortsätter. Känns som hon är inne i någon trotsig period med det är väl 2 år kvar till den första sån "ska" komma. Fler som beter sig som Eja gör? Ska tillägga att det fortfarande är omöjligt att få henne i säng tidigt på kvällarna. Just nu sitter hon jättetrött i soffan o gör en massa ljud o småbusar. Kanske högst en gång i veckan tar hon igen sig och somnar tidigt, eller runt 20 (tidigt för oss). kramis
Svar på tråden: Trots o slåss

Låter
Skrivet av Anna med Isak 29/8-03
jobbigt att ha det så. Kan tyvärr inte ge några tips men skickar massor av krama och styrka. kram

Låter precis som Saga
Skrivet av Sofia med Saga 7/8-03
Detta ständiga "trotsande" är så frustrerande för att inte tala om "hån"flinet man får när man säger ifrån om man går för att ta henne ifrån det hon gör så kastar hon sakerna och springer iväg skrattandes. Leksakerna flyger här hemma så fort hon inte får som hon vill. Tyvärr har jag inga bra råd att komma med men du är inte ensam om att ha det så här. Kram


Mina tankar
Skrivet av Tessie m Celia aug-03
Här kommer mina tankar om er situation. Precis som flera andra pratar om säger Celia också mycket "Näee" och "Nej" när man frågar om man ska göra något. Mitt tips för att slippa detta (i viss mån) är att inte fråga så mycket.. Alltså, väldigt vanligt när man kommunicerar med sitt barn är ju att man säger typ, "Ska vi gå och borsta tänderna nu?" "Vill du äta lunch nu?". Då är svaret "Nej" ganska givet när de precis lärt sig att använda det. Och vad ska man göra då - köra över deras vilja? Jag tycker att det är lättare att helt enkelt glatt konstatera "Nu ska vi äta!" eller "Nu ska vi borsta tänderna!". En annan sak som jag tycker hjälper är att hela tiden förbereda, ligga steget före i kommunikationen. Typ, "Nu går vi och borstar tänderna, sen ska vi ta på pyjamasen." "Nu tar vi på pyjamasen, för sen ska vi läsa saga och sova.". Då vet barnet vad som väntar och kan lättare ställa in sig på det. Och så det där med att slåss och att "trotsa" dvs. göra sånt som ni inte vill. Mina tankar kring det är att det är viktigt för er att sätta gränser runt er själva. Försök att se bort ifrån det "man" får och inte får. Det är ju inte så lätt för ett barn att låta bli något bara för att "man inte får", det säger ju inte så mycket. Försök att istället använda ett så personligt och tydligt språk som möjligt. Tex: "Nej Cassiopeja, jag vill faktiskt inte att du klättrar på blomkrukorna. Blommorna kan gå sönder, du kan slå dig och det kan bli jord på golvet och då måste jag städa. Jag vill inte det. Kan vi inte sätta oss här och läsa bok istället?" Ja just det, det är ju en annan sak - tala om vad hon faktiskt _får_ göra, inte bara vad hon inte får göra. Ge alltid ett alternativ till det du inte vill att hon ska göra. Och så det där med att slå. Det tycker ju du inte är okej, då ska du inte acceptera det. Ett sätt att hantera det tycker jag är att sätta sig ner på huk bredvid barnet, om nödvändigt hålla i hennes händer och säga "Jag vill inte att du slår mig. Det gör ont på mig.". Återigen, säg varför du inte vill det och att du inte vill det, inte "Du får inte slåss". Det senare har inte alls samma mening, för hur ska hon förstå varför man inte får slåss? Och så sömnen då.. Jaadu, det är ju svårt det där. Har ni tydliga kvällsrutiner som liksom ställer in Eja på sömn? Att det börjar bli dags att varva ner och lägga sig? När brukar ni lägga henne? Alltså, min (ringa) erfarenhet säger mig att många barn är trötta omkring 19-20, men missar man det "sömntåget" går de upp i varv igen, blir övertrötta och i det närmsta omöjliga att söva. Ifall Celia är vaken efter åtta måste man nästan hålla i henne eller hålla fast henne för att hon ska lugna ner sig. Det går i princip bara att få henne att somna om man bär henne då. Nu vet jag ju inte hur ni har det, men mina tips för att få Eja att somna omkring 19:30 är följande: -Uppstigning senast 7 -Högst 1 timmes middagsvila, senast uppvaknande 13 -Tydlig kvällsrutin från 18 som är likadan varje kväll (ex vis, 18 Bolibompa, 18:30 bad, 19 kvällsgröt/välling, 19:15 saga i sängen, 19:30 sova) Hoppas mina tankar kan ge lite input. Om du inte håller med mig i vad jag skriver får du ta det för vad det är, _mina_ tankar och absolut inget jag gör anspråk på att vara någon allmän sanning. ;)

Vänta ut, förbereda och undvika dumma frågor
Skrivet av Karolina med Isak -03
försöker jag ha som mina ledstjärnor också. Som du skriver, t.ex. att säga "nu ska vi byta blöjan" i stället för "ska vi byta blöjan?". Blir det ändå jättemycket protester så lugnar jag mig och säger jo, vi _ska_ byta blöjan men väntar ett litet tag. Påminner någon gång till och sedan brukar det gå med lite mindre protester. Det gäller bara att ha tid och tålamod i det läget.... Självklart är alla barn olika och jag berättar bara det som funkar för _oss_. Att förbereda är också något som funkar här, att man t.ex. förvarnar att det snart är dags att sova middag, då går det mycket lättare att varva ner och somna, även för Isak som faktiskt är mycket lättsövd tacksam.

Äkta frågor!
Skrivet av Spirella
Ja, jag håller med dig i det du skriver, speciellt tror jag på det där att konstatera vad vi skall göra istället för att fråga, om det inte är en äkta fråga! Alltså, om jag säger "skall vi äta nu?" så är ju inte det en äkta fråga eftersom jag egentligen menar "Nu skall vi äta!". Om barnet däremot har en äkta valmöjlighet ("vill du ha ett päron?") så kan man ju fråga och acceptera svaret man får. Anstränger oss här hemma med just detta och det funkar väl rätt ok, men även ett glatt konstaterande av vad som skall hända utlöser ju ganska ofta starka protester och NEEEJ! (åtminstone om det gäller blöjbyte eller påklädning)


Prexis!
Skrivet av Tessie m Celia aug-03
Frågor som verkligen är frågor är ju jättebra, men då ska man också kunna acceptera ett nej. Iaf just då, och som Karolina skriver vänta ut blöjbytet eller påklädandet eller vad det nu är. När vi ändå pratar frågor brukar jag också försöka ge "vettiga" val, typ "Vill du ha banan eller äpple?" och inte "Vilken frukt vill du ha?" eftersom det kan bli "för stort" ställningstagande för en plutting. Och när det gäller större barn, dvs. för mig mina systerdöttrar har jag alltid kört med val inom givna ramar. Typ "Jag tycker att vi ska äta något med fisk eller något med kyckling till middag, det var länge sen. Och inte nåt med pasta, för det hade vi igår, så nåt med ris eller potatis kanske. Vad tycker ni då att vi ska äta?" istället för att fråga "Vad vill ni ha till middag?" då svaret McD eller pizza är ganska givet.. ler Men som sagt, det där med äkta och falska frågor är vettigt att tänka på tycks vi vara fler som tycker. Kul!

Slåss här också...
Skrivet av Josefine m Junia 12/8-03
Junia slår mest mig i ansiktet, ibland biter hon och ytterligare ibland nyps hon. Inget trevligt alls :-( Vidare är hon också ganska svårsövd nu också, springer gärna som mest vid nattning... Inget hånskratt och "bus" med farliga saker, men det andra räcker... Hon vet så väl att hon gör fel; blir skamsen när man säger att hon inte får, att det gör ont - tyvärr så kan hon dra till ett tills slag för att dölja sin skamsenhet (tolkar jag det som, att jag är dum som får henne att känna sig "påkommen", hon verkar liksom ha glömt bort att det var "fel") Jag hoppas att det med vår hjälp går över, för det är inte roligt alls, inte för henne heller ju.

Många kloka tankar redan...
Skrivet av Pernilla & Johannes 31/8-03
Håller med Tessie och Karolina, viktiga och kloka tankar som underlättar vardagen. Något som jag funderat på är om det inte oftare flickor än pojkar som "testar" sina mammor på detta sätt. Jag har ju två pojkar och en flicka, och flickan gjorde ofta så när hon var liten, slog till mig i ansiktet, kunde bita mig osv. Det kändes ofta som det var nån slags självständighetsfrigörelse eller nåt. Mina pojkar har aldrig gjort så. (verkligen amatörpsykologiskt) Likadant med en del kompisars flickor. Jag brukade i alla fall vara tydlig med att tala om att det gör ont om du gör så och ge ett alternativ, tex. jag vill att du klappar mjukt istället. Viktigt att betona att det barnet gjort var dumt, inte att barnet är dumt. Jag minns att det verkligen kunde kännas ledsamt att bli utsatt för det, som att man inte dög på nåt sätt. Minns inte längre hur länge det höll på men hon slutade förstås med det när hon blev större. Om jag inte minns fel så tror jag inte pappa var så drabbad heller, han var rätt favoriserad en period :)


Här hemma
Skrivet av Josefine m Junia 12/8-03
känns det definitivt som om det är en sak mellan dotter och mor. Pappa kan bli drabbad ibland, men aldrig med samma intensitet och känsla, om jag uttrycker mig så. Mig kan hon verkligen bli arg på!

Du har fått så många bra tips!
Skrivet av Ann med Lovisa 6 maj 2001 & Erik 13 aug
Med Lovisa hade vi det ganska jobbigt så (JAG anser att första trotsen kommer vid runda slängar 1½ och håller i sig i fyra månader, men det är jag, det...), och givetvis var man nygravid också, och hade inte världens ork... Inbillar mig att det blev värre och det också, för jag tror att hon märkte lite att något varpå G. Och inget tålamod hade man heller, som innan! Med Erik har vi ännu inte märkt så mycket. Kan mycket väl tro på Pernillas teori, att man trotsar mest mot mamman som flicka. Pojkar vet ju att de inte är av samma sort som mamma, så de "behöver" liksom inte visa upp att det är så. Tror jag. Kanske. Erik är nog fortfarande ganska "kär" i mig, även om han börjat vända sig utåt världen en hel del sedan jag började jobba och han började på dagis. Förut kunde han säga både "m-mm" och "nä!", numera verkar det vara ett ivrigt "näe" till både det han vill ha, och det han inte vill ha! :D Känner f.ö. igen det från Lovisa, som läääänge vägrade säga ja - en ren principfråga att inte hålla med alls, i något läge! ;o) Slåss gör han ibland, men mest på Lovisa, faktiskt, som å andra sidan har gillat att vara hans diktator, genom att sno hans grejer, säga till honom på skarpen för misstag, osv. Jag tror att det är pay-back time! :oO Hon kan rätt ur det blå få en knytnäve i tinningen eller hårda sidan av en hårborste längd i huvudet, bara för att han vill se effekten, efter vad det verkar. Vi förklarar och förklarar och förklarar, och håller i, tar bort eventuellt tillhygge, och avleder, såklart. Flinandet vid tillsägelse har inte dykt upp här än. Visst är det SÅ irriterande, men jag läste en trolig förklaring till det: tydligen är det samma reaktion som t ex apor kommer med när man säger till dem. Man har testat gränsen, och man försöker nu blidka flockledaren - dig - med att visa tänderna i underkastelse. Och då blir mamsen förbannad! Så försök ignorera det, även om det är irriterande - de vet helt enkelt inte hur de ska hantera gränssättningen, men om du försöker vara lugn och konsekvent med den (vilket INTE är lätt som gravid! Du FÅR ta time-out!) så brukar en tydlig markering ge ett lugnare barn direkt efter avrasandet som ju kommer när man märker att "hit men inte längre gick det". Vi försöker också, rent allmänt, att inte ge barnen för många valmöjligheter, speciellt när de är små. Jag har inte full tilltro till engelska nannies, men hann kasta några blickar på programmet igår, och håller med om det där, att förklara varför något är rätt, fel eller duktigt, att annonsera det som ska hända, och säga "nu ska vi..." istället för att glatt säga, som man gör till vuxna: " Ska vi...?" De vet minsann skillnaden, och har man ett alternativ, så måste man ju som gränstestande småbarn utnyttja det läget! :D Tror att vi fick riktiga fasta rutiner med Lovisa först iom dagis, och dessutom graviditeten, för det tar bort SÅ mycket friktionstillfällen med en i testaråldern! Samma välkända lunk kan lugna ner ett barn, för det ger trygghet. FÖRSÖK att orka hela vägen utan pauser tills hon är i säng! Jag lovar att det känns bättre då! Kram på er, och stå ut! :o) Ann, som varit där...

Trots o slåss

Låter

Låter precis som Saga

Mina tankar

Vänta ut, förbereda och undvika dumma frågor

Äkta frågor!

Prexis!

Slåss här också...

Många kloka tankar redan...

Här hemma

Du har fått så många bra tips!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information