Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu är det dags...

Skrivet av Tessie m Celia aug-03
Japp, sista kvällen som hemmamamma.. Imorgon börjar jobbet och allvaret. Och näe, det känns inte bra. Det suger i magen. Det känns tomt i hjärtat. Det känns jätteblä. Jag vill inte. Men jag måste ju.. Finns inget val. Jag måste.

Många säger att jag nog ju ändå egentligen känner för att jobba, för att "satsa på mig själv", för att "få lite vuxentid". Men nej. Jag måste sakna nån gen eller nåt, för jag känner inte alls nån sån längtan. Det känns jättehemskt.

Ännu värre känns det kanske för att det är som det är här hemma just nu. S har precis slutat snusa och har betett sig som en riktig ärkeskit i en vecka typ. Jag har fått ta alla hans irritationer och aggressioner och han har kommit med massor med gnäll och ogrundade anklagelser. Typ. Det har känts jättehårt och absolut grumlat mitt förtroende för honom. (Även om jag vet att det är nikotinabstinens som talar så gör det ju likväl lika ont att höra att såna tankar finns i honom.) I vilket fall, det känns blä att lämna över dagsansvaret för C till någon som man är ganska så förbannad på och som man inte alls känner någon tillit till. Blääääää... Dålig timing, och dåligt av honom. Han borde fatta att det är tufft för mig och borde väl göra allt han kan för att göra det lättare. Istället gör han det så svårt han bara kan. Typ. Och han tycker att jag överdriver, att det inte alls borde kännas så jobbigt för mig. Som om han har rätt att säga hur mina känslor ska bete sig.. *morr*

Äsch, det här blev jättegnälligt. Inte alls meningen. Jag sitter ju egentligen bara här för att säga att nu börjar allvaret och att jag kanske inte har lika mycket tid att vara här längre i framtiden. Och för att tacka för att ni är så fina tjejer. Kram!!
Svar
Vet hur det känns,
och det kommer att gå bra!

Jag tror aldrig att jag och maken varit så irriterade på varandra som dagarna innan jag skulle börja jobba igen. Just då ville jag bara _inte_ lämna Love till honom, ingenting jag gjorde kunde han göra lika bra (typ) och dessutom var det ju så synd om mig som var tvungen att vara på jobbet hela dagarna och skulle missa alla nya steg i Loves utveckling (att maken haft det så sedan Loves födelse var inget jag tänkte så mycket på då).

Hur har det gått då? Jo, jag trivs fint på jobbet, det är riktigt skönt (får man säga det??) att kunna koncentrera sig på en sak i taget och få fullfölja den också, att dricka kaffe i lugn och ro och umgås med andra vuxna. Visst saknar jag Love, men det funkar. Vi hinner ses ganska länge både morgon och kväll och sen har man hela helgen att bara umgås med varandra. Love har fått en jättebra kontakt med sin pappa och jag kommer hem till lagad middag varje dag - pappaledigheten har alltså till råga på allt varit ett riktigt lyft för jämställdeheten hemma hos oss.

Så småningom, när det är dags för dagis eller dagmamma ska jag försöka gå ned lite i arbetstid också så att dagarna inte blir så långa.

Jättestort lycka till i morgon!
Skrivet av  Lisa med Love 28/8-03
Förstår verkligen att det känns motigt
att börja jobba. Det är en epok som är över. Det är ju så härligt att vara mammaledig. Men du, det kommer säkert att kännas mycket bättre om ett tag när du kommer in i jobbet. Celia har det jättebra med sin pappa och hon är i en miljö hon känner till väl och är trygg i. Ni kommer att hinna ses på kvällar, nätter, mornar och helger. Du kommer att ha ett oändligt tålamod för henne nu när ni inte ses hela dagarna... eller hur??

Kram, och hoppas att du får en bra dag i morgon!

(Hade det varit jag så hade jag känt exakt som du, men nu har jag inget jobb så jag är faktiskt lite avundsjuk!!)
Skrivet av  Karolina med Isak -03
Ahhhhgh
Det där med att sluta snusa, känner jag igen :( G har slutat snusa ett antal ggr under åren, det gör mig alltid tokig! En gång slutade han utan att säga nåt - verkligen smart, jag trodde ju typ skilsmässan var nära, Och sen börjar han nåt år senare igen.... blä. Nu slutade han i höstas igen, men skärpte till sig ordentligt, så det gick riktigt bra.
Men du! Vilken underbar timing;)
S är förstås nervös oxå över att ta över ansvaret för Celia men det kan ju vara svårt att uttrycka.

Det kommer gå jättebra, det tar säkert några veckor innan allt det nya sätter sig och S har hittat sina egna rutiner med Celia på dagarna. Det är viktigt att komma ihåg att man inte behöver vara likadana föräldrar för att vara en bra förälder utan S måste få hitta sitt sätt, utan att kritiseras.

Men så svårt! Förstår verkligen dig, man har ju varit det viktigaste i sitt barns liv och det är inte så lätt att släppa taget. Minns att jag tyckte det var hemskt när mina skulle börja på dagis, och där skulle vara med om saker utan mig, kändes jättejobbigt, men efter en tid så är det vardag.

Många kramar
Skrivet av  Pernilla & Johannes 31/8-03
Lycka till
på jobbet. Jag förstår att det känns tungt. jag hade inte heller någon lust att börja jobba. Efter att ha jobbat en vecka känns det faktiskt mycket lättare, så jag hoppas att det går snabbt för dig med att komma in i nya rutiner.

Kram Anja
Skrivet av  Anja med Tim 21/8
Vi håller tummarna idag!
För att du ska känna att det VISST är jättekul att jobba, att du VISST behöver vuxentid och hjärnstimulans och att du älskar Celia lika mycket ändå. Samt att du ger Celia och S världens största gåva, nämligen tryggheten med varandra. Fast det där har jag ju tjatat om så många gånger att du spyr…

Så istället säger jag nu VAR MYCKET STRÄNG mot S om han dummar sig mot dig eller Celia. Och var också mycket uppmuntrande, så att han lyckas med sitt snusslutande och aldrig behöver sluta snusa igen. Samt att han känner sig lycklig och trygg med sin föräldraledighet och att du tycker att han duger. Jag tror nog att Pernilla har rätt, han kanske är lite nervös. Du vet ju vad du vill när det gäller föräldraskap (och en del annat) så han har litegrann att leva upp till. Det är bra, för det är bra med höga ambitioner!

Just nu tror jag att du är i full färd med att göra karriär för det hoppas jag att en så smart person som du gör. Celia vill förstås inte alls att du ska leva ditt liv enbart för henne, för en vacker dag är hon stor nog att inte ha någon tid för dig alls. Då vill hon att du ska ha kul och vara någon att vara stolt över. En sak till: din begåvning är en gåva och den måste du se till att göra det bästa av. Annars har du slösat.

Så till sist lite mer om S humör: tyvärr har vi alla lite dumheter i oss. Det är hemskt att se hos sin älskade, men ju mer tid man spenderar tillsammans desto mer får man syn på. Som tur är får man också syn på mer att älska.

Kramar!
Skrivet av  Sophia med Laura aug 03
Jag erkänner
att jag kände precis likadant. Jag hade ingen lust alls att börja plugga igen. Trivdes så bra att vara hemma och skulle på allvar kunna bli hemmafru ;-)

Men jag visste ju samtidigt att jag tycker att det är kul att plugga när jag väl kommer igång och det var det efter ett tag.

Det där med nikotinabstinens är jag inte van vid men jag är övertygad om att det kommer att gå jättebra för Celia och S hemma. Det går nog varenda mamma igenom när man ska lämna bort första gångerna, om det inte är till sambon så till dagis eller som i vårt fall till farmor.

Kram och hoppas du haft en bra dag på jobbet!!!
Skrivet av  Maria med Albin-03 + bf 9/7
Stor kram!
Förstår att det känns jobbigt. Men du, du går väl till ett spännande jobb som du kommer att trivas med, eller hur? Jag kan nog inte tillägga så mycket till det de andra skrev, men vill ändå skriver att jag tänker på dig och alla andra som började jobba idag.

Nikotinabstinens har jag ingen erfarenhet av heller. Men det är ju förhoppningsvis en fas som snart är över. Han får väl skärpa sig lite, nu när ni inte ses hela dagarna.

Kram!
Skrivet av  Astrid med Malin 0308 +bf 1/5