Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack alla ni underbara kvinnor!! (och rapport)

Skrivet av Tessie m Celia aug-03
Tack, tack, tack för alla uppmuntrande ord! Tack, tack, tack för att ni förstår mig, men ändå sporrar mig. Tack, tack, tack för att ni vågar säga åt mig att också ge S en chans. (Vilket jag kämpar stenhårt för att göra, jag lovar.)

Speciellt tack till Pernilla och Sophia. Tack Pernilla för att du förstår det hemska med en snusslutande man, jag lovar att jag gör allt jag kan för att stötta och peppa honom, jag talar om varje dag hur duktig han är samt påminner honom om vilken bra förebild han blir för Celia. Och tack också för remindern att jag måste låta S göra på sitt sätt, och att det är minst lika bra som mitt. Just det har faktiskt satt sig, och jag var otroligt duktig på att varken kommentera den otroligt färgomatchade utstyrsel han satt på Celia, att "gå ut" med Celia för honom betydde en tur inne i centrum eller hur han hade tillagat middagen eller nåt annat. För vem är jag att tala om hur det _ska_ vara? Hans sätt är väl minst lika bra! Som du har sagt så många gånger.. *ler*

Och Sophia - tack! Tack för din otroliga uppmuntran. Och ja, du har rätt. Jag är precis i det där "karriäriga". Och det är kul! Det är faktiskt det. Jättekul! Även om min kapacitet just nu känns lite begränsad, men det tar väl lite tid att värma upp de små grå. Men framförallt tack för att du öppnar mina ögon för en sak som jag faktiskt glömt. Det där med att Celia faktiskt bara är ett lån jag har. Jag kan inte hänga upp _hela_ mitt liv på henne. Då kommer det inte bli bra när hon bryter sig loss mer och mer. Jag har glömt det, och det var bra att du påminde mig. (Tack också för snälla, smickrande ord, jag blir rörd...)

Hur det gick idag? Jotack - bra! Dagen gick fort, jättefort. Jag hann nästan inte ens sakna. Joo, varje gång jag hörde ett barn, varje gång jag såg en barnvagn. Då kändes det.. Men värst var vägen hem. Oj vad jag var stressad. Jag vill hem - genast!! Jag grät faktiskt när jag fick vänta 3 minuter mellan tunnelbanorna. Jag bara ville hem, hem, hem! Jag kände mig inte hel. Och när jag kom innanför dörren så slängde sig C om min hals och sen ammade hon, ammade, ammade och ammade. Och så ammade hon. Aldrig har två timmar med C gått så fort som timmarna mellan hemkomst och nattning. Det känns faktiskt som alldeles för kort tid med C, två futtiga timmar. Men, oj vilken glad och lekfull mamma jag varit de timmarna! :)

Hur det gått hemma för S med C? Sådär.. C har varit dämpad. Gråtit en del, men också varit ganska "off". Typ lättuttråkad, inte så glad som vanligt. Det har ju varit konstigt för henne såklart. Får se hur det går imorgon när jag går..

Har iaf bestämt mig för att sova nära, nära, nära Celia nu. Och att hon får nattamma så mycket hon bara vill just nu. (Annars har ju S tagit henne på nätterna och jag har bara ammat vid 02.) För jag vill inte neka henne mig både på dagen och natten..

Amningen ja! Jo, det har gått bra. Brösten var fulla, men absolut inte spända när jag kom hem och Celia hjälpte till med det ganska omedelbart så att säga.. *ler* Om hon ätit mer mat för att jag inte varit hemma och hon inte kunnat amma? Nehej då, snarare mindre.. Men det var iaf skönt att det funkade en hel dag utan tutte. "Tutte jobba" som hon sa imorse. :)

Jaja, som sagt, det gick bra idag. Bättre än jag trott. Men jag känner att jag nog så snart ekonomin tillåter ändå vill jobba deltid... *ler jättestort*
Svar
Inga svar finns